Livet på landet

På spåret

Vintern fortsätter i god anda med snö och kyla. Mina promenader har hittills begränsats till vägarna på grund av snödjupet men så körde någon upp en spår med snöskoter som efter tillfrysning blev lätt att beträda. Problemet var att spåret gick inte ända fram till landsvägen utan det fattades 30 meter. Metrar som var mycket jobbiga att gå. Jag bad därför snällt att herr D. med traktor skulle köra upp ett hjulspår fram till skoterspåret vilket han lovade. Problemet var att snön låg så djup att vägen inte kunde skönjas så han hamnade snett med ena bakhjulet i diket varvid han körde fast i den packade snön.

Som tur är finns det fler maskiner i byn och efter ett telefonsamtal kom en hjullastare och drog loss han. Slutet gott allting gott om det bara finns lite talkoanda och hjälpsamhet. En får tacka för skoterspåret, herr D. och hjullastarens ägare som hjälpte till att hålla alternativa motionsslingor tillgängliga även vintertid. Själv brukar jag sommartid bidra med att röja sly och slåtta gräs med röjsågen längs stigarna.

Motion, havregrynsgröt och välvilja människor emellan är viktiga ingredienser för en människas välbefinnande och för en fungerande byagemenskap. Jag brukar säga att vi är en så liten by att vi har inte råd med tvister och trätomål. Och för det mesta brukar det fungera bra.

Just nu är det stora projektet i Oxkangar att omvandla Fladan, en glosjö som bildats på grund av landhöjningen, till våtmarksområde med hjälp av statliga pengar. Arbetet är redan långt framskridet med grävning av kanaler, byggande av holmar och en upprensning av området. Förhoppningsvis skall området bli attraktivt för fågel och fisk samt för den naturintresserade människan. Huvudman är Oxkangar Byaråd som bildat en projektgrupp för ändamålet som valt entreprenör med lämpliga maskiner, bl.a. en flytgrävare. Mer om detta i ett inlägg längre fram.

Som sagt, motion är viktig inte minst för oss pensionärer. En daglig promenad, havregrynsgröt och ett äpple om dagen är mitt recept för att hålla mig vid liv. Men även socialt umgänge, intresse för nymodigheter och samhällsutvecklingen är viktigt! Och musik!

Vad är ditt recept för att leva gott och förhoppningsvis länge?

Jag hoppas inte ni blir fullständigt trötta på vinterbilder men här kommer några till.

Traktor och hjullastare i snön

En drar och en backar så går det bra. Upp ur drivan den for.

Vinterspår i Oxkangar

Och här knallade jag iväg och njöt av det fina vintervädret.

Spår i vinterskog

Ännu bättre blev det uppe i skogen. Massor med nya spår efter framför allt älg som verkar ha haft party längs med spåret men även fälor av rådjur syntes ofta. Förutom allt annat mystiskt. På ett ställer verkade ekorrar ha haft kalas på grankottar.

Snötäckt bänk i skogen

Uppe vid Småhällorna finns denna bänk som vi släpade hit för att kunna njuta en stunds vila på vandringen eller bara sitta och meditera en vacker vårmorgon. Nu snötäckt och föga inbjudande. Vi återkommer!

Fisksoppa

Fisksoppa är också nyttigt. Denna färggranna fisksoppa har jag bloggat om tidigare, tror jag, och så god och lättlagad!
Jag lät mig väl smaka igår.

I denna film från Oravais kommun 1958-60 finns också några minuter från vår by Oxkangar med färjan, några kända gårdar, lastning av virke på fartyg och också en kort glimt av Fladan som skymtar som en sjö med ganska stor vattenyta den tiden. Idag ser det helt annorlunda ut och snart får vi en tredje version. Även fiske med ryssja finns med men denna del av filmen är av någon orsak tyvärr ljudlös.

Avsnittet om Oxkangar startar 26 minuter in i filmen och där börjar även detta klipp. Musiken är tidstypisk för denna typ av filmer. Tänk, över 60 år sedan! Det är som om det vore i en annan värld.

Få se om någon lägger märke till ordet?

 

 

4 kommentarer

  • annepauline

    Här fortsätter vintern också. Förra vintern hade vi snö på marken några få dagar och minusgrader var det kanske fyra, fem nätter på hela vintern. Nu är det rejält med snö och minusgrader har vi haft både dag och natt ett par veckor. Minus 18 i natt! Låter inte så mycket men det är mycket för att vara här.

    Är det minkhus i bakgrunden på din första bild? Finns det minkfarmare kvar där?

    MEN! Jag är totalt fascinerad av filmen! Nu har jag sett den tre gånger. Tänk, där är färjan som jag har åkt med! Nog är det en Haldin & Rose buss med delad framruta som kommer där i värsta ( ! ) farten. Vilken nostalgi!
    Det är verkligen som en helt annan värld. Alla arbetar utan hörselskydd och utan hjälmar vad de än arbetar med. Jag tänker på fabriken, det måste ju ha varit ett förskräckligt oväsen därinne. Fick alla tinnitus? Visste man vad tinnitus var på den tiden? Alla slänger sig på mopeder och cyklar och åker iväg. Hjälm, vad är det? Var det så mycket olyckor med mopeder och cyklar och skallskador på den tiden? Jag vet inte av ett enda fall.
    Alltså denna film! Jag vill hoppa in i filmen och bara vara där. Vara på färjan som jag var livrädd för att åka med. Trodde jag skulle hamna i sjön och drunkna. Men ordet? Vad tänker du nu på? Äh, jag måste titta på filmen en gång till!

    • Per

      -18 C är ganska mycket, även här. Bäst är det med vintertemperatur på 5-10 minus.
      Inte minkhus men rävhus. Idag är det vanligare med rävfarm än minkfarm.

      Så roligt att du gillar filmen. Du har kanske tittat den ända från början? Jag hoppade in där Oxkangar kom på tal. Visst var det Haldin & Roses buss som framfördes i ren rallyfart. Den tiden fanns motorn inne i bussen under en kåpa bredvid chauffören. Dagens bussar verkar inte ha någon motor, haha, i alla fall ingen som syns. Och färjan hade sin egen historia och charm. En och annan historia finns om den. Jag var nog lite skraj för färjan när jag var liten gosse.

      Arbetet med lastning av rundvirke på lastbåtar var nog ganska farligt och slitsamt men det gav en god extrainkomst. Skyddsutrustningen troligtvis lika med noll. Hörselskydd, vad var det? Jag minns inte hur det var inne i vävsalen den korta tid på två veckor som jag jobbade där. Kanske det ändå fanns något slags hörselskydd?

      Jag känner till en dödsolycka med motorcykel utan hjälm, samma dag som jag föddes. Det var en man från en grannby som körde omkull och slog huvudet så illa i en vass sprängsten att han avled.

      Ordet är ordet ”han” i meningen ”… efter ett telefonsamtal kom en hjullastare och drog loss han”. Det heter ju honom och inte han. Om man alls skall kalla en traktor för han?

  • Wesber

    Åååå vilken nostalgitripp jag fick, färjan i Hellnäs där min pappa jobbade ett tag var med och visst var det farj-Hannes som skymtade förbi där. Och nostalgin från Oravais klädesfabrik ( Masunin) där jag arbetade på 70 talet. Lastfartygen som kom in minns jag också, fick faktiskt klättra upp för en repstege en gång som 6-7- åring och gå ombord på ett av fartygen. Pappa min var ju även med och lastade tillsammans med många andra Oxkangar män. Så roligt att få se, TACK P-J för nostalgitrippen såhär på torsdag förmiddag.

    • Per

      Jo, lite nostalgi finns det allt i den filmen. Enbart musiken är underbart nostalgisk. Jo, jag tror det är färj-Hannes. Hans far hette August och då blev det färj-August men honom minns jag inte. Även min far jobbade en tid med att dra färjan över sundet. En gång var hans arbetskamrat nära att drunkna men far kunde rädda honom i sista stund.

      Något besök på lastbåt blev inte mig förunnat men visst hade det varit ett äventyr. Jag minns när de mindre lastbåtarna kom in till Hellnäs hamn så syntes övre del av bryggan och skorsten över träden vid stranden för hela byn. Vi hade ganska bra sikt mot Strömmen där farleden gick.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »