Allehanda

Att kramas

Jag kom att tänka på detta med kramar. Det är inget vanligt fenomen i Saltgruvan. Skulle man där kramas till höger och vänster skulle man snart få sitta ensam vid kaffebordet. Det hör liksom inte till krigare emellan. Vi är inte ett folk av kramare, vi som är födda i republiken. Inte ens trädkramare. Skog skal huggas ned, där med basta!

I fredags träffade jag, som sagt, en gammal bekant från tiden på sjön men där vare det helt andra bullar. Då fick man minsann kramas till lust och leda. Nå, det var mest den kvinnliga delen av besättningen som ville kramas (tur var det) och då vanligast när det var vaktbyte. Halva styrkan gick iland, de skulle då avkramas för de dagar vi delat jobb, mäss och vedermödor. Innan fartyget åter lade ut skulle de utvilade som kom ombord för fortsatt jobb inkramas.

Vid närmare eftertanke var det mest vi som jobbade på samma ställe som skulle ha en avskeds- och välkomstkram. Annars hade det blivit alltför tidsödande. Det hörde liksom till om man bara hann att ge en kram. Jag blev kramvan. Det var inte bara för kramandets skull som jag trivdes bra med jobbet. Varje dag hände något nytt, vi var ett fantastiskt gäng som jobbade ombord med gott kamratskap. I varje hamn kom nya passagerare ombord och när man jobbat sina tio dagar fick man vara ledig lika lång tid. Suck, det var det bästa jobb jag haft.

Det är nog ganska stora kulturella skillnader länder emellan när det gäller kramar. I Ryssland kramas det hej vilt och t.o.m. kyssar delas ut man och man emellan. Det finns ju den där bilden där Brezjnev ger Honecker från DDR en rejäl smällkyss. Inte ser det precis snyggt ut vill jag säga men sådan är seden där.  Dit lär jag nog inte komma i hälsandets ritual även om man i Spanien också kindpussas. Lär man sig spanska så borde man också lära sig hur man hälsar på varandra i Spanien. Det blir nog svårare än att kramas. Tänk om man kolliderar med näsan eller gör något annat fel. Hur många gånger var det nu man skulle kindpussas? Var det en, två eller flera gånger? Det kan bli pinsamt om man dabbar sig.

Jag har en bekant som alltid skall kramas som hälsning. På långt håll kommer han med armarna utsträckta och man slipper inte undan. Han är bosatt i dronningens by så jag kunde kanske ge honom en vink om mitt dilemma med alltför hjärtligt kramande. Jag borde skicka honom följande artikel jag hittade  i Berlingske Tidende: Sådan undgår du at blive krammet.

2 kommentarer

  • Maclindhe

    Visst kan det bli ett överdrivet kramande många gånger! Artikeln hade en del bra tips, själv sträcker jag snabbt fram handen om jag inte vill ha en kram. En fd kollega till mig duckade och knöt skorna, vare sig hon hade skosnören eller inte… 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »