Krattar bäst som krattar sist!

Den gode Erik, en av de flitigare kommentatorerna på denna blogg, undrar bekymrat om jag krattat min skog inför vintern. Svar: nej! Detta är den nya tidens påfund som Trumpen försöker pådyvla oss och Finland är väl lagom harmlöst för att testa detta projekt på. Såja, ut i skogen och kratta, alla vi senfärdiga! Fast själv så lever jag efter devisen: Krattar bäst som krattar sist. I bästa fall behöver jag inte kratta alls.

Allt detta krattande har sin början när Trumpen och Niinistö (Finlands president som inte alls är lika känd utanför republikens gränser som Trumpen) träffades i Paris och diskuterade skogsbränder. Möjligen kan något språkligt missförstånd ha uppstått men det vi gör i Finland är att vi gallrar och sköter vår skog, inte krattar den. Anyway, no big problem, raking is fine, amazing, go ahead, make Finland great by raking!

Tidigare i höst placerade Trumpen Helsingfors i Ryssland, något som han blåste förbi utan problem. Detaljer bekymrar inte en storfräsare som Trumpen.

För att återgå till krattandet så är jag jättedålig på att kratta. Så dålig att jag krattar inte alls. Jag har några lövträd på gårdstunet som producerar en inte föraktlig mängd löv som dalar till marken på hösten. De med fina trädgårdar ser det som en utmaning att kratta sin tomt, jag tar det med en gäspning och tar en tupplur till.

Eller, det värsta kör jag över med gräsklipparen och efteråt ser det ut som avföring under träden. En brun, kladdig massa som ser ut som … ja just det, skit. Tanken är att denna gegga senare skall gödsla gräsmattan och idén är väl inte helt fel?

Snart lägger sig förhoppningsvis ett tunnare snötäcke över eländet och till våren är det mesta borta och vid midsommartid finns inte ett spår av detta. Varför göra det svårare än det är?

Lövskörd

Så här såg det ut under eken tidigare i höst. Till höger i bild.

 

 

11 reaktioner till “Krattar bäst som krattar sist!”

  1. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till ovanstående, eftersom jag ibland brukar poängtera att vi ofta är (mycket) olika i flera avseenden. Du känner min dotter från Instagram, och där lägger hon ibland ut en, som jag tror, släkting till alla jäv-a gula gubbar, med meddelandet 100%. Varför ska alla känslor numera vara prefabricerade? Nåja.

    Vid läsandet av dina tre sista stycken insåg jag dock till min häpnad att du och jag är 100% kompatibla vad gäller vissa trädgårdskonster. Redskapet kratta är väl ett misstag vad gäller skogar och trädgårdar – där är det rimligtvis räfsan som gäller. Men också räfsan går att med arrogans förneka. Och det har jag nästintill konsekvent gjort. Påtvingade undantag har förekommit. De fruktrester som blivit kvar på marken innan den sista massakern med gräsklipparen har jag låtit Moder Natur , liksom du antyder, förädla till maskinfördelad kompost i väntan på den vita ytan som förädlar allt. Så talar en självutnämnd hortonom.

    1. Kratta och räfsa är väl ganska lika både som verb och substantiv? Jag gjorde en bildsökning på Google och fram kom tämligen lika resultat. Möjligen är räfsa ett mera gammaldags redskap som användes vid höbärgning förr i världen. Helt gjord i trä och med tinnar i trä.

      Hmm, förresten när jag tänker efter så krattade jag faktiskt i skogen i våras! Se där fick Trumpen åtminstone ett rätt. Jag underhöll en stig genom skogen inte så långt härifrån och där fans ett otal små skarpa tall.kottar på stigen som var otrevliga att gå på. Jag tog helt sonika en räfsa och krattade bort dem! – Men gräsmattan får sköta sig själv

  2. Hahaa, nej, varför ska man hålla på och kratta? Eller varför ska man ihärdigt dra bort maskrosor? Tänk, den heta sommaren som gick såg jag knappt en enda maskros! Inte mycket annat vilt blommande heller för den delen. Att kratta är helt bortslösad energi, låt naturen sköta sig själv där.

    1. Nej just det! Sluta kratta, vi blir matta!
      Håller med, naturen sköter det mesta själv och naturtomt är det bästa även om jag ha en inte helt liten gräsmatta att sköta. Hmm, gräsmatta? Ganska mycket mossa finns på sina ställen men vad gör det bara det är grönt och mjukt att gå barfota i. 🙂

  3. Det enda jag kan bidraga med i detta inlägg som svar är, att maskarna under jord också ska har något inför vintern. Som de flesta kanske känner till drar maskarna ner löv och andra sorters växtdelar som dom sedan äter. I dalarna där jag bor fick vi lite fnyk som vi kallar det för där jag en gång föddes. Vad som menas med fnyk är, pyttesmått av snö, så litet att det knappt märks i luften men, ger ett tunt täcke vitt på marken. Ett nytt ord att kanske lägga till de övriga ovanliga orden, i vårt så förvandlade svenska språk.

    Vinkelevink från ett soligt och kallt Dalarna med frost på taken.

    1. Då har vi en del av förklaringen till varför löven försvinner. Allt i naturen samverkar till det bästa. Mitt ”lövkrattande” med gräsklipparen underlättade säkert en del för dem, maskarna i jorden.

      Fnyk är nytt ord för mig! På umesamiska har de ordet ”liijuo” som betyder första tunna snön, spårsnö. Jag försöker ju lära mig ett och annat umesamiskt ord men jag tror knappast jag kommer att prata det språket. Svårt.
      Jodå, även här har vi frost på både tak och mark. Lyser upp fint nu när det är klart månsken ikväll.

  4. Kratta och räfsa är två helt olika redskap, med olika funktioner – och nu talar jag om det nutida, inte museiföremål. Det gemensamma är de långa skaften, och att man rakar något mot sig, med krattan ibland även fram och tillbaka, för att snygga till, eller samla ihop. Men visst. Begreppsförvirringen är stor. En kratta kan vara rena mordvapnet med sina korta stålhårda pinnar – utmärkta för att snygga till en grusgång, och att luckra, hacka och hugga med. Men försök att kratta en gräsmatta. Då får du spänna för en ardenner och använda krattan som harv – och vips har du en åker istället för en grön oas i tillvaron. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kratta

    Däremot kan du med räfsan framgångsrikt räfsa en gräsmatta ren från löv, fallfrukt, etc. Visst man säger ofta kratta och räfsa huller om buller, men som sagt, begreppsförvirring. Försök att snygga till en grusgång med en räfsas långa elastiska pinnar. Det företaget kommer inte att göra dig till Finlands näste president. Som mordvapen, glöm inte denna funktion i dessa osäkra tider, är räfsan helt värdelös. Skulle man göra film av en attack med räfsa så blev det väl snarast inom genren slapstick. https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A4fsa

    Man ska alltid vara försiktig med synonymlexikon. De kan vara lika förrädiska som upplysande. Dessutom är räfsan en gammal synonym till rävhona. Nu hittade jag ingen acceptabel musikinspelning av ”Bonden och räven”, så du får nöja dig med texten.
    https://sv.wikisource.org/wiki/Bonden_och_r%C3%A4ven

    1. Äsch, jag hade totat ihop en hel liten uppsats om både räfsor och krattor och så slant jag på tangentbordet och vips var allt borta. Så förargligt. Missminner jag mig inte helt har även du drabbats av detta elände både en och fler gånger?

      Så mycket minns jag att räfsor har långa skaft medan krattor också kan ha korta skaft. Räfsor är bäst lämpade för hö och gräs. Gammal höbärgare som jag är insisterar jag på att en äkta räfsa är av trä med tinnar av trä eller möjligen av plast om än något motvilligt. En kratta är mera grovhuggen och, som du påpekar, bättre till att bearbeta det över jordlagret.

      Sedan har vi mellantinget mellan räfsa och kratta, denna hybrid, som är bäst till för lövkrattning.
      https://www.storochliten.se/plasto-kratta-med-traskaft-80-cm-bla
      Dessa i annonsen har korta skaft men är tydligen avsedda för korta personer och passar för alla små, som det står på hemsidan deras.

      Jodå, jag hittade en lämplig inspelning och till på köpet med Ale Möller och vänner! Det var inte dåligt! Något modifierad text men ändå.

      https://youtu.be/now4EuDSX_U

  5. Jodå, den där inspelningen hittade också jag genast, men den är helt värdelös i sammanhanget, du får ursäkta mig, eftersom de rationaliserat bort sista strofen där räfsan förekommer, och raderna där rävhonan figurerar var ju de som var huvudsyftet:
    ”Och bonden han spänner bågen för knä
    och skjuter båd’ räf och räfsan.”

    Vad gäller din första länk, käre bloggägare, kan jag inte motstå tanken på att du hejdlöst driver med mig – även om jag aldrig tolkat dig som annat än en artig och vänlig person. Och jag kan själv vara nog så raljant, utan att det är illa ment. Det där som leksaksföretaget Stor och Liten presenterar är ingen hybrid, det är punkt slut räfsor – oavsett om de felaktigt benämner dem ”Kratta” – helt funktionella, men primärt avsedda för barn, och för små barn är korta skaft och mindre räfsor mer hanterbara. Vips kan den rena spontana leken förvandlas till lärande lek när de små härmar de vuxna och hjälper sina trädgårdsräfsande föräldrar i det onödiga stretandet med löv- och gräsräfsandet. Så fostras en ny generation in i meningslösa sysslor. Mina barn hade också snarlika skapelser hos mina föräldrar.

    Krattor kan, som du säger, ha korta skaft och ändå vara funktionella. Jag har haft krattor där skaftet brustit och gått av, men istället för att byta skaft har jag sågat till det brustna och slipat bort ojämnheterna. Utmärkt att använda för luckrande av mindre ytor i knästående ställning. En avbruten räfsa är däremot ryggens mardröm.

    Om att tappa bort. Det där med att lägga ner tid och arbete, för att sedan lika vips som oväntat förlora hela härligheten, kanske t.o.m. så sent som när man ska korrekturläsa, det är minst sagt en själsdränerande upplevelse. Det händer mig ibland, och har även förekommit i samband med skriverier här på din sida. Man tappar inte bara lusten för att skriva om/skriva nytt, åtminstone jag tappar dessutom i viss utsträckning lusten att göra annat också. Nu tror jag att du jobbar snabbare än vad jag gör, eftersom du har så många internetjärn i elden, medan jag undviker det, så då hoppas jag att förlusten för dig känns mindre, om inte annat rent procentuellt, än för söliga såsiga mig.

    Det var det om det. Jag slutar här och avstår från vidare kommentarer, oavsett vad som eventuellt dyker upp i detta ärende här på ditt kommentarsfält. Bäst så, innan detta börjar likna det famösa pannkakskriget. Och att jag har rätt, det vet jag ju (i båda fallen), och behöver inte bevisa detta faktum. Jag är den störste räfs- och krattmästaren någonsin. Den störste i historien. Ingen har sådana ingående kunskaper i krattande och räfsande som jag, och ingen har heller någonsin haft det. Min själsfrände Donald, Uncle Sams kompis, du vet vem jag menar, har f.ö. redan erbjudit mig rollen som den främste av framstående instruktörer i finländskt skogskrattande i Kalifornien. Men det är ju de där två hakarna, jag flyger inte längre, och jag har inget giltigt pass.

    1. Ha, ha, jag ser, efter att ha läst din separata länk i följande kommentar, att detta med att räfsa o kratta har engagerat flera än oss. Ungefär som pannkaksduellerna. Huvudsaken är att vi inte skriver som krattor, emedan vi sätter skrivandet före krattandet. Fast det kan vi inte bedöma eftersom handstilen inte ger sig till känna i den digitala världen. Vi får istället hålla oss till den stilistiska bedömningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *