Från skratt till allvar – Gambämark

Gårdagskvällen tillbringades på Skafferiet Ritz tillsammans med två kusiner från kungariket. Wasa Teater gav ännu en föreställning av Gambämark, en musikal av humorgruppen KAJ, Österbottens största komiker. Komiker i plural bestående av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård. Till denna förställning är också Jonas Bergqvist och Susanne Marins inplockade på scen. Regi av Ann-Luise Bertell.

KAJ har länge varit populär både hos gammal och ung för sin fantasifulla humor, ordlekar och oblyga agerande på dialekt. Folk känner helt enkelt igen sig och deras humor sårar ingen men är många gånger väldigt träffsäker.

KAJ är egentligen ett märkligt fenomen. De har hållit på i snart 10 år och levererat pjas, musik, humor på dialekt till alla som förstår detta österbottniska mål. För detta är nästan ett måste, att förstå vår dialekt ganska bra. Inte helt lätt för andra svenskspråkiga och speciellt nödvändigt i Gambämark där också musik och snabbt tempo gör att man måste vara skärpt för att hänga med. Kusinerna som bott största delen av sina liv i Sverige förstår ändå dialekten bra på grund av att dialekt pratades i barndomshemmet.

Så nu har KAJ stampat fram en musikal om Gambämark, en by som byggt en mur mot omvärlden för att kunna leva som förr i världen. Gambämark blir på standardsvenska Gammalmark. I byn regerar Kurt Byman med auktoritärt styre och med talko som samhällsmodell. Talko är annars frivilligarbete men i Gambämark är det ett måste och folk får tillbaka enligt vad Kurt Byman anser att de behöver. Ett till synes lyckligt samhälle med folkdans, lingonplockning, älgjakt och stumpstickning. Men någonstans gnager det hos folket och längtan efter det som finns utanför blir allt starkare för att till sist resultera i revolution och nya tider.

Humor och de språkliga fyndigheterna serveras genom hela föreställningen och tempot är högt. Inte en död sekund. Musiken, som naturligtvis har en central roll, framförs proffsigt välljudande. Speciellt Jakob Norrgård har vacker röst.

Skratten avlöser varandra och publiken är nöjd. Samtidigt undrar jag hur många som uppmärksammar och tänker på det underliggande budskap, som jag fattar är en känga mot nationalism och protektionism som idag vinner allt större terräng i opinionen. Var allt bättre förr i världen och när var egentligen förr i världen? Är det bra med stängda gränser och vem har ostört makten i stängda samhällen och länder? Varför får inte termosar tillverkade efter 1967 användas och vem äger och bestämmer över lingonskogen i Gambämark? Varför får man inte äta kex från utsidan? Vem bestämmer vad som står i Gålaboken (lagen), varför måste meningslösa ritualer utföras och varför krävs fullständig lojalitet? Måste alla vara som stöpta i samma slev och var händer med den som avviker från normer skapade av likriktning och centralisering. – Frågor som idag är aktuella men som många inte ser och förstår i sin strävan efter det perfekta, trygga samhälle från förr i världen som egentligen aldrig har funnits och som är en illusion.

Gambämark är bra! Se den om ni har möjlighet och är en av de lyckliga som fått/får en av de 18 000 biljetter som nu är i det närmaste slutsålda. Höstens kulturella händelse i Österbotten!


Nyskriven musikal av KAJ under renoveringsåret – Wasa Teater

 Gambämark – musiken från musikalen på Spotify

pjas – bloggen ”Gamla talesätt och dialektord” förklarar ordet pjas

Ett par bilder från mobilkameran.

Kurt Byman själv förevigad på stramalj. Den Store Förtroendevalde Ledaren. Jag  tycker mig känna igen titeln i en eller annan form.

6 reaktioner till “Från skratt till allvar – Gambämark”

  1. Jag är väldigt mycket totalförtjust i KAJ. Var får de allt ifrån? Jag finner inga ord så bra tycker jag att de är! Dialekt måste man förstå förstås. Undrar om de börjar ta sig ”utanför” dialekten och om de blir lika bra då? Det här med landsbygden och dialekten i Österbotten är ju liksom deras ”grej”. Tänk att komma på en sån grej som Den Store Ledaren i stramalj. HUR kan man bara komma på en sån grej!? Stramaljtavlor fanns ju i ”alla” österbottniska hem förr i vääden. Så här i efterhand verkade det precis som om bondmororna tävlade i vem som sydde största och finaste stramaljtavlan. Du milde tid, allt var inte bättre förr.

    1. Ja, varifrån får de allt? Den frågan har jag ofta ställt mig. De måste ha en stor dos fantasi och mycket kul under skrivandet. Frågan inställer sig alltid: kommer de att matcha nästa produktion med det som de redan lyckats med? Tydligen!
      Deras produktionsbolag heter f.ö. Pjas Productions.

      Dialekten är deras grej men det behövs mera än dialekt för att lyckas så bra som de gör.Visst vore det kul att se hur de agerade och klarade sig på standardsvenska i Finland eller Sverige. Kanske ännu större framgångar?

  2. Den musikalen hade jag velat se,första gången jag hörde KAJ,s musik var en kväll i en av uthyrningsstugorna vid Oravaisfjärden. Dom sjöng om Pensalabon som hade fått en ålderskris och skulle ut på baren och testa sitt värde bland flickorna och jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då. Men gubben min som annars fattar allt på dialekt hängde inte med alls i svängarna och begrep inte vad som var så roligt i den låten.

    1. Förhoppningsvis kommer de till Sverige, kanske redan nästa år. Allt annat skulle förvåna mig. Så höll utkik så kanske de småningom dyker upp på en plats nära dig.
      Musiken finns annars på Spotify om du har tillgång till den tjänsten:
      https://open.spotify.com/album/4eekLSWhQkoRQTJI05QqJJ

      För en rikssvensk kan den österbottniska dialekten till att börja med vara svår om än inte helt omöjlig men i denna musikal så är som sagt tempot snabbt och det gäller att hänga med, även för en inföding.

  3. Jag håller med Wesber, låten om Pensalabon är så rolig så jag blir alldeles matt. En annan i samma klass är ”Tango taas”. Dessa killar är genier!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *