Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Annonser

Malmö

Jag har bott 18 år i Malmö och därför också lärt mig att älska denna stad. Helst bor jag på landsbygden men skulle jag välja en stad att bo i blir det utan tvekan Malmö.

Varför kan man fråga sig. Jo, Malmö är lagom stor, ligger vid Öresund, den mest kontinentala staden i Sverige, nära till Köpenhamn, en mångkulturell stad, malmöitiskan, nära till kontinenten, parkerna, cykelvägarna, Ribban, folket – rakt och öppet bemötande utan tillgjordhet, gemytet som inte står den danska hyggekulturen lång efter, kulturutbudet, Malmöfestivalen, Möllan.

Jag vet att många av de så kallade ”sverigevännerna” tar Malmö som ett avskräckande exempel på misslyckad integration av flyktingar med segregation, kriminalitet och bidragsberoende som följd men hur många av dem har verkligen besökt och bott i Malmö? Vad vet de egentligen? Jag förnekar inte svårigheterna men menar att Malmö består av så mycket mera än bara problem och är problemen sist och slutligen så mycket värre än i andra storstäder? Skjutningarna drabbar främst de som sysslar med knarklangning och är med i kriminella gäng.

Att Malmö har stor befolkning med annat språk än svenska som modersmål går snabbt att få bekräftat bara genom att lyssna på folket på gatan. Jag tror inte jag överdriver mycket när jag påstår att nästan vartannat samtal jag råkade höra på gatan var på annat språk än svenska och då besökte jag inte invandrartäta områden denna gång. Är det bra eller dåligt? Att ha ett modersmål kan väl i sig inte vara dåligt; huvudsaken är att man kan kommunicera med sina medmänniskor och i Sverige innebär det att man också kan åtminstone hjälpligt svenska. Jag tillhör ju själv en språklig minoritet i Finland och varför skulle det vara dåligt?

När jag förra veckan satt fast i bilkön i Stockholm tänkte jag: visst må Stockholm ha sina fördelar men inte skulle jag vilja bo i denna stad med all den trängsel, bilköer och höga boendekostnader som finns. Nej, det blir nog Malmö för mig om jag väljer stad. Nu har jag inte tänkt flytta någonstans men om. På landsbygden är det ändå rena lyxen att få bo.

Jag hade tänkt fotografera en del i Malmö men det var så varmt att jag drog mig för att vistas ute i solen mera än jag måste. På lördagskvällen tog jag en sväng ut mot Västra hamnen, det var enda gången jag orkade släpa med mig systemkameran. Med objektiv väger den ändå 1,7 kg. Detta gjorde att jag började fundera på att skaffa mig en lättare och mindre blogg- och resekamera. Dock med möjlighet att fotografera i RAW.

Vilken stad skulle du helst bosätta dig i om du flyttar?

Bilder fick jag dock och här kommer några.


Danskt hygge

Brottsplats Malmö 

Malmöfestivalen 

 

Här står Frans Suell och blickar mot Västra hamnen

Fullt med folk på uteserveringarna. Lilla Torg som syns lite längre bort hyser en mängd uteserveringar.

På andra sidan lagde Flygbåtarna till Köpenhamn till. Nu finns här mest en och annan restaurangbåt.

Nybyggt, fint och dyrt i Västra hamnen.

Sitta och mysa medan solen går ned

Kanske tog också han en bild av solnedgången? Enda gatubilden jag kan publicera. Jag tog en till och den blev riktigt bra men är av sådan typ att jag valde att inte publicera den.

Nytt och gammalt i Malmö.

Kanske den bästa bilden jag tog? Malmö inre fyr.

Från Pajala i norr till Tomelilla i syd

Så steg jag förra torsdagen ur diligensen som trafikerar mellan Pajala och Gällivare. Borstade dammet av byxorna och kisade mot den lilla byggnad som allmänt kallas Macken i Tärendö. Pensinpump och en verkstad på baksidan. Inte en kotte syntes till men jag tog min kappsäck och stegade modigt in genom svängdörren.

Tyvärr glömde jag att ta en bild men så här ser det ut i Google Maps. Minus utemöblemanget då. Någonstans här har  Charlotte Kalla sitt hus.
Macken i Tärndö

Vid närmare eftertanke har jag redan i ett par inlägg tidigare delvis berättat om orsaken till att jag besökte denna plats långt uppe i Norrbotten som  är mest berömd för att Charlotte Kalla är född här. Så egentligen inte så mycket nytt om det men jag kan repetera lite.

Jag lovade i vintras kusin vitamin som bor i Skåne att jag skulle köra ned en gammal Peugeot 504 pickup årsmodell -82. Han hade blivit förälskad i detta udda fordon men är strängt upptagen och hade inte tid att själv köra ned den. Själv såg jag det som en foto- och äventyrsresa. I princip kunde vad som helst fallera på en så gammal bil som till på köpet inte blivit körd en längre tid. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande för körningen upptog all min tid och energi eftersom det var så varmt väder, för att inte dagtid säga kokhett.

Bilen som sådan gick väl att köra även om det inte var med någon större lyxkänsla. En och annan defekt uppdagades under resans gång men inte värre än att den gick att leva med. Ljudnivån i hytten var i vissa hastigheter hög men justerades genom att jag körde  fortare eller långsammare än denna ljudnivå. Fortare än 90 km/h var inte att rekommendera rent allmänt. På högra sidan hördes också ett märkligt ljud när 70 km/h passerades. Som om en plåt var lös och fladdrade i fartvinden men jag såg inget sådant hur jag än kollade. Något ställe att fylla på olja hittade jag inte heller hur jag än letade. Nåja, som tur var drog motorn ingen olja!

1700 km visade navigatorn i mobilen att färden skulle bli. Tyvärr fanns inget cigarettuttag så jag kunde inte få ström därifrån till mobilen. Istället hade jag lånat ett extra batteri för laddning av mobilen men det funkade inte heller eftersom temperturen var så hög i hytten att laddningen lade av under dagens hetaste timmar. Nåja, det mesta av färden gick ändå längs E4:an och där behövdes ingen navigator.

Det var bara att tuta och köra om än försiktig i början innan jag började lita på att denna gamla skorv skulle klara färden genom nästan hela Sveriges avlånga land. Förresten, tutan hittade jag inte heller förrän väl framkommen i Tomelilla när kusin närmare började undersöka bilens utrustning och funktioner.

Hade bussfärden från Haparanda upp till Tärendö till största delen följt vackra Torne älv, med Kukkolaforsen, så blev det nu istället Kalix älv som följde nästan ända ned till Töre där E4:an tog vid. Jockfall vattenfall besågs och där avnjöts också en god laxsmörgås.

Sedan blev det mest tråkigt körande till Sundsvall där jag övernattade hos en annan kusin.

Följande morgon hämtades också två bord samt ett äggfack med 12 ägg som skall bli kycklingar hos kusinen i Tomelilla. Han har också några höns. Hur äggen klarade sig på grund av värmen vet vi ännu inte men risken finns att de blev stekta redan i bilen under fredagen som var den hetaste dagen. Vatten gick åt och vid varje ställe jag stannade på köpte jag vatten som jag drack upp genast. En stund senare var det nämligen inte mera läskande mineralvatten utan tevatten som bara fordrade en tepåse så hade jag fått te på direkten.

Det var värmen som var den stora utmaningen. Ingen AC i en så gammal bruksbil, liten hytt och fönstren vågade jag inte ha en glipa i på grund av rädsla för nackspärr och ont i vänster axel som jag är känslig för. Så det var bara att bada bastu från nio på förmiddagen till sex på kvällen. Det märkliga var dock att jag inte blev trött, sömnig, en enda gång under hela bilfärden vilket förvånade mig. Jag hade trott att åtminstone några gånger skulle jag bli tvungen att ta en tupplur för att piggna till.

Gävle passerades och i Uppsala hade jag tänkt avvika från E4:an för att undvika trafiken i Stockholm. Tyvärr ändrade jag mig och körde genom Stockholm vilket var ett misstag. Någon rusningstrafik mitt på dagen skall det väl ändå inte vara i Stockholm, tänkte jag. Så fel jag hade. Stopp och köer på norra infarten. Det tog säkert närmare en timme extra att sitta där i kö och till på köpet i denna värme! Lägg därtill att jag hade svårt att hitta tvåan i detta ständiga stanna och köra några meter.

Jag överlevde och Peggan, som kusinen döpte bilen till, klarade också tunnlarna utan att haverara just där. Egentligen skötte sig bilen fint med tanke på omständigheterna.

Fortsatt färd ned genom Sverige i stålande sol.

I Örkelljunga svängde jag av från E4:an in på väg 24 mot Hässleholm. Vilken skillnad efter att har kört tråkiga E4:an och badat bastu! Det var kväll, svalt och in körde jag i ett lummigt landskap med skogar, kuperad terräng, små byar, vackra hus och gårdar, kossor som betade, får som tittade förvånat upp bakom stängsel, stenmurar, åkrar och hagar, tjocka ekar och smäckar bokar, någon liten kyrka här och var. Ett rent nöje att köra, även i en gammal Peugeot. På vissa ställen var det som att köra i en grönskande tunnel och med den dalande solens strålar som gav sitt speciella, varma ljus var det rent magiskt. Jag hade gärna velat stanna för att fotografera men tyvärr började kvällen bli sen och än återstod en bit av färden.

Som tur var kunde jag åter använda navigatorn. Så många svängar, små vägar och många korsningar som skulle passeras innan jag närmare tio på kvällen äntligen kom fram till kusins gård i Tomelilla. Jag skulle själv inte hittat i detta förtrollande landskap. Efter all möda under dagen var det som att köra i ett sagolandskap, låt vara att på några ställen luktade det starkt koskit (slam på åkrar). Å andra sidan så luktade det på andra ställen sött och gott. Kanske någon typ av träd eller buskar som gav denna angenäma doft?

Jag tänkte, hit borde jag åka på några dagars semester och bara cykla runt och njuta av denna praktfulla natur och bebyggelse som kallas Österlen i Skåne. Och som tur är har bästa kusin sitt säte här och även en gäststuga som kanske kan lånas ut. Det finns många fina ställen i Sverige men månne inte Österlen bjuder en av de vackraste bygder som kungariket kan uppbåda? Rekommenderas!

Det var den resan!


Tärendö

Österlen

Jockfallet i Överkalix kommun

Här är Peggan och jag i Sundsvall på fredagsmorgon innan vi sätter igång med dagens duster

Så följer några bilder från kusins gård

Här ett äldre hus inbäddat i grönskan.

Åh, alla dessa vackra stenväggar som det finns så många av i Skåne!

Här några av kusins får efter att de bekantat sig med mig. Inte alls blyga.

Här sitter jag i vår Herres hage njutandes skuggan

Och till sist en bild av Härröds kyrka som jag passade på att besöka. Tyvärr var dörren stängd till Herrens hus.

 

Med buss till Pajala

Det är redan ny vecka och hemfärd stundar snart. Resan startade på onsdag morgon i Vasa på Resecentret. Där hände inte mycket medan jag väntade. En städare putsade bort det obefintliga skräp som möjligen kunde upptäckas med förstoringsglas. Några resenärer kom med tåget och försvann lika snabbt.

Det enda noterbara var skylten med det gamla namnet för Vasa under ryska tiden, nämligen Nikolaistad, eller som den finska skylten visade ”Nikolainkaupunki”. Vart den svenska versionen har försvunnit vet jag inte men jag har för mig att det tidigare också fanns en svensk skylt. Eller har jag helt fel?

Skylten visar i alla fall att Finland var utsatt för förryskning under det ryska styret fram till 1917. Vi får tacka vår lyckliga stjärna att nationen hade kraft och rådighet att bli självständig och även kunde försvara självständigheten senare.

Bussen norrut körde fram och jag klev ombord och satte mig längst fram. Det gör jag gärna när jag åker buss för man ser så mycket mera. Det gäller bara att spänna fast säkerhetsbältet för annars är man illa ute om olyckan är framme.

Vi gled iväg genom det välkända österbottniska landskapet mjukt och behagligt. Jag gillar att åka buss; har jag nämnt det tidigare? Man sitter högt uppe och kan betrakta landskapet på ett helt annat sätt än när man själv kör bil. Pohjolan Matka hette bussbolaget som bjöd på en fin och bekymmersfri resa upp till Uleåborg. Jag tror de två chaufförer som körde och avlöste varandra i Karleby gärna hade velat prata lite men eftersom min finska är eftersatt och deras svenska tydligen lika med noll blev det inte många ord sagda. Tyvärr.

I Uleåborg blev det bussbyte efter drygt en och en halv timmes uppehåll. Denna buss var inte lika ny men hade bekväma säten. Jag satt även denna gång längst fram. Bussen var betydligt mera ljudlig än den första. Framhjulen hade ett dunkande ljud i varje liten gupp. Det lät som om bussen snart skulle tappa ett hjul men det gjorde den lyckligtvis inte. Växelspaken förde också ett gnisslande ljud avlöst med ett annat ljud likt skrikande, hungriga fågelungar i ett bo. Lägg därtill att solgardinen vid vindrutan hade ett högljutt rasslande läte när chauffören justerade höjden. Varvräknaren stod stilla och hastighetsmätaren visade 20 km/h för lite men fram kom vi. Alla skyltar och all information inne i bussen var på svenska. Tydligen en gammal buss från Sverige.

En vådlig omkörning gjordes när grisbilen skulle köras om. I alla fall var det en slaktbil. Det blev lite trångt på vägen och den mötande personbilen och den omkörda grisbilen fick väja men alla tre fordonen klarade sig med lite samarbete. Som vanligt hade jag på mig säkerhetsbältet!

Chauffören var skicklig den gången. En stund senare var han lika skicklig när han på samma gång talade i mobiltelefonen, letade efter ett papper i en väska på golvet och styrde bussen. Även den manövern slutade lyckligt.

I Kemi stannade vi till vid busstationen som med stora bokstäver skyltade enbart med ”Busstation” på väggen och inget annat. Vart den finska versionen försvunnit vet jag inte. Eller så var de ovanligt svenskvänliga i den staden.

Till Torneå kom vi och vi stannade vid Resecentret i Haparanda som är gemensamt för både Torneå och Haparanda. Där klev jag av. – Haparanda och Torneå är ju nästan som en enda stad.

Övernattning på SveFis vandrarhem i Haparanda. Enkelt rum med toalett och dusch samt tillgång till kök i korridoren. Med tanke på priset ett helt ok boende.

En snabbrekognosering i Haparanda en onsdagkväll i slutet av maj gav kanske inte så mycket men flera fina dollargrin rullade lugnt gatorna fram medan motorcyklisterna hade något mera bråttom. Det gällde att dra på ordentligt mellan gatuhörnen. Ungdomen var ute och finkörde, det var ju lill-lördag.

Tidigt nästa morgon avgick första bussen från Haparanda till Pajala redan klockan 05.20. Det var Tapanis buss jag äntrade och chauffören lyssnade på YLE Suomi från Kemi så länge han kunde höra stationen.

Detta var kanske den intressantaste delen av bussfärden från Vasa till Pajala ovanför polcirkeln. Chaufförer och passagerare pratade meänkieli eller en blandning av svenska och finska. Siffror och datum framfördes på svenska men i övrigt detta säregna språk. Faktiskt lättare att förstå än ren finska eftersom de blandade in många ord från svenskan i talet på finska eller meänkieli.

Folket var språksamma som steg på och av trots den tidiga timman. Speciellt en gubbe som skulle till vårdcentralen i Pajala ville prata. Han hade ena handen i gips efter en operation han fått vänta på enda sedan 2016. Nu skulle han in för kontroll och tagning av blodprov. Han hade också reumatism upplyste han om.

Genast när han, efter viss möda, kom ombord började han tjata på chauffören om att han inte fått tillräcklig rabatt på resan. Det tog en god stund att reda ut. När sedan chauffören vid en hållplats steg ur och för att lasta av några varor vända gubben sig mot mig och förklarade att det gällde att vara påstridig om rabatterna och priserna. Han hade fått flera gratisresor på detta sätt förklarade han nöjt. Denna gång på svenska men med den härliga språkmelodi de har däruppe.

Även små barn åkte ensamma långa sträckor på väg till skolan. Jag tyckte de såg ovanligt små ut. Jag undrar på vilken klass de minsta av dessa går? De flesta skulle till Laestadiusskolan i Pajala.

Sedan uppehåll i Pajala en stund innan det blev nästa byte till bussen mot Gällivare. Denna gång en tjej vid ratten. 09.50 kom jag så fram till Tärendö där jag skulle hämta bilen för körning ned till Skåne. 4,5 h efter start från Haparanda.

Och där vid Macken stod bilen jag skulle bemästra de följande två dagarna. Jag blev först något betänksam när jag såg fordonet. Skulle denna bil, årsmodell -82, som sett sina bästa dagar verkligen klara en färd genom nästan hela Sverige från norr till söder och i den värme som utlovades i prognoserna? Jag ställde undrande frågan till killen på macken och han svarade obekymrat: ”Varför int? De e bar å köör!” – Något annat val hade jag inte heller men hur det gick, det tar vi i nästa inlägg.

Resecentret i Haparanda helt nära Ikea. På andra sidan finns älven och Torneå men ingen tull eller kontrollstation, som i och för sig ändå inte används av vanligt folk.

Lite längre nedför älven denna vy mot finska sidan. Nedre Torneå kyrka sticker upp sitt torn.

Alla körde inte amerikanare och motorcykel. Dessa två tjejer rullade runt med detta åkdon.  ”Å herre gud” sa en av töserna när jag frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag!

Stadshotellet i Haparanda. Så fint bodde jag inte denna gång men ändå helt nära torget.

Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Det närmar sig, 64 dagar kvar!

Så har Urkults alla band och artister kommit på plats och både spelschema och programtidning är klara att kolla på nätet. Hela 32 akter plus en discjockey skall hinnas med på tre dagar i augusti, 2-5 augusti. Plus alla andra aktiviteter. Fullspäckat program. Söndag åker de flesta hem.

Kul att jag har med några bilder i deras programtidning och även roligt att den artist som jag föreslog i höstas kom med, nämligen Katarina Barruk. Jag vet inte om det var mitt förslag som fick gehör men fint ändå.

Jag har också fått klar min lista med Urkult-musik på Spotify med de artister och band jag hittade på tjänsten. Hela 125 låter finns med. Tyvärr finns inte alla på Spotify men det skall finnas lite överraskningar också.

Vill ni bekanta er med utbudet finns länkar nedtill. Musiken är blandad och alla borde hitta något guldkorn. Som allätare av musik kan jag bara glädjas åt utbudet. Några favoriter har jag naturligtvis men de får jag återkomma till.

Nu blir det att nanna kudden inför morgondagens äventyr som börja i Vasa redan på morgonen.

Hur vore det med ett besök på Urkult i år? 64 dagar kvar så det finns tid att boka och förbereda sig. Något som lockar eller blir det en gäspning?


Urkult  

Min lista på  Spotify med Urkult-musik. Spela shuffle för skön blandning!

Ifjol spelade Kapten Röd på stora scen. Fint gung! I år skall han visst spela på Malmö-festivalen i augusti.

I år blir det ingen polskedans för nybörjare. Istället blir det  västafrikansk dansverkstad. Omväxling förnöjer.

Förväntansfull publik inför Kapten Röd på stora scen ifjol.

Och vinnaren är….. ACO och Guldfynd!

Jag läste i morse i Vasabladet att kvinnor tog storslam på lördagskvällens nöjesraket på Sveriges TV, Guldtuben. Inget jag tittade men artikeln väckte ett visst intresse när det framkom att bloggare korades till olika priser. Gott så, de flesta bloggare är också tjejer.

Några av namnen kände jag till men de är inga bloggar som jag läser. De kör i allmänhet inte min stil. Kanske fördomar men när jag kollade upp en av storvinnarna, Bianca Ingrosso som kammade hem hela tre priser, fick jag mina fördomar ändå rätt bra bekräftade när jag av ren nyfikenhet besökte hennes blogg.

En helt ok blogg, snygg och proffsigt gjord, fina foton, men ack, innehållet! Helt enkelt en kändisblogg från Stockholm med mode, det glamorösa livet och innegänget som innehåll. En slags veckotidning för unga damer som drömmer sig bort. Så långt borta som den kan komma från mina intressen och engagemang.

Jag tittade en video där hon överraskar sin mamma på morsdagen. Mamman är ingen mindre än Pernilla Wahlgren. Frukost och äventyrsbana stod på programmet. Inte alls dumt ordnat för kära mamma om det inte varit för ACO, företaget som säljer produkter för hud- och kroppsvård. Videon var mer eller mindre nerlusad med reklam för ACO. Mor och dotter bar till och med jackor med ACO på ryggen. Ett filmteam var också engagerat. Inga billiga grejor att ordna men så betalar förmodligen ACO hela kalaset plus att Bianca, och varför inte hennes mamma också, får en fet check i fickan. Allt annat vore märkligt.

Nåja, så går det till men det var ett av de mest oförblommerade så kallade samarbeten jag sett. Glassig reklam av en kändis som säkert var guld värd igår efter att Guldtuben släkte strålkastarna. Grattis ACO och för den delen också Guldfynd, det senaste samarbetet! – Mycket guld här.

Nej, jag är inte avundsjuk; jag spelar inte i den serien och jag tillhör inte hennes målgrupp men intressant ändå att uppleva hur mångfasetterad bloggbranschen är. Hon har många följare och de flesta av dem skulle inte ge ett skvatt för mina åsikter. Förmodligen har ytterst få av mina läsare bokmärkt Bianca Ingrossos blogg. Eller?

Missförstå mig rätt, hennes blogg är vad den är, varken bättre eller sämre än andra i genren utan det jag uppmärksammar är hur insyltade etablissemanget, i det som en gång i tiden kallades Eken, är med varandra. Nästan som en symbios. Kändisar, influensers, samarbeten, reklam, brands, underhållningsindustrin, nöjesvärlden, företag, media och som kronan på verket SvT.

Nej, hur snygg och stockholmstrendig Biancas blogg än är, eller just därför, så tror jag det dröjer innan jag gör ett återbesök. Istället tittar jag in hos Jonna Jinton i Grundtjärn där de nyligen har haft kosläpp. De ni, där kan vi tala om en jordnära och intressant blogg. Tur att vi alla är olika! – Grattis Bianca till framgången!

Tittade ni Guldtuben i lördags och brukar ni läsa kändisbloggar, typ Biancas?
Stockholm eller Grundtjärn?


Bianca Ingrossos blogg

Dagen jag längtat efter  –  Jonna Jintons blogg

Här bor jag i mitt Château och glad jag är med det.

För här doftar det äppelblom på backen!