Örfilens dag, idag och i söndags

Denna kanelbullens dag har vi mera höstväder att se fram emot. Gårdagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst vilket gjorde att jag satt inne en stor del av dagen och redigerade bilder från min Lofotenresa. Perfekt väder, med andra ord.

Igår kväll var jag också på kvällskursen i spanska. Frågan om situationen i Katalonien kom på tapeten men Roberto, vår lärare, ville inte ta upp frågan till diskussion – på spanska naturligtvis – eftersom det är ett så omfattande ämne att det skulle ta flera timmar att diskutera denna fråga.

Själv är jag tudelad i frågan och jag har troligtvis för lite information för att bilda mig en klar uppfattning i frågan. En sak som jag dock reagerade på var hur den spanska polisen agerade mot fredliga röstande i söndagens folkomröstning om självständighet för Katalonien. Videos på sociala medier och tv-nyheterna visade ett polisiärt uppträdande som är under all kritik. Så gör man inte mot människor som fredligt vill rösta trots att omröstningen enligt spanska författningsdomstolen var olaglig. Sparka på människor som ligger på marken, slå urskillningslöst med batonger mot obeväpnade människor och behandla folk som om de vore värdelöst gods. Sådant gjordes under Francodiktaturen men är inte den tiden förbi? Får sådant hända i en demokrati i Europeiska Unionen år 2017? Polisbrutalitet förekommer helt visst också i andra länder i Europa men är lika fullt helt oacceptabelt. Sådana övertramp bör lagfaras var de än förekommer!  – Förstå mig rätt, polisen måste ha maktmedel att ta till i svåra situationer men frågan är om inte spanska polisen i vissa aktioner på söndagen gick över gränsen. Till vilken nytta och på vems order? Nu är det troligt att de spelade självständighetsivrarna i händerna som får fler anhängare.

Fråga om självständighetsyrkanden rent allmänt är intressant. Den finns på flera håll i Europa, t.ex. i Skottland och i Belgien och inte minst i Kurdistan i Mellersta Östern. Vad krävs för att ett område på fredlig väg skall få lösgöra sig från en annan stat eller statsbildning? Är det en alls omöjligt? Katalonien har under lång tid försökt få större självstyrelse men Madrids maktcentra har förhalat och motarbetat sådana strävanden. Är det då konstigt att Katalonien tappar tålamodet och verkställer en folkomröstning? Å andra sidan deltog bara 42,3 % av Kataloniens befolkning i folkomröstningen vilket är en stor svaghet. Är en majoritet av Kataloniens befolkning för självständighet och hur stor skall en sådan majoritet vara? Frågan är fortfarande obesvarad.

Tittar man historiskt på statbilningar så är de flesta våldsamma och krigiska. Ta bara Finlands historia. Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809 efter ett omfattande krig vilket jag anser är en del av Finlands väg till självständighet. Ryssland utövade därefter en föga omtyckt styrelse av landet i över hundra år vilket skapade motstånd och strävan till lösgörande från tsarriket Ryssland. När sedan Finland utropade sin självständighet 1917 skedde det relativt enkelt men det åtföljande inbördeskriget var blodigt och föga hedervärt för den unga nationen. Maktbalansen mellan röda och vita skulle upprättas vilket jag menar också tillhör födseln av staten Finland.  Segraren skriver historien sägs det och segraren, de vita, behandlade sina moståndare föga mänskligt med fruktansvärda förhållanden i fångläger med svält och summariska avrättningar. Krigsbrott förekom säkert från båda sidor och frågan är vad som hänt om de röda segrat? Hade de behandlat moståndarsidan bättre och vad hade hänt politiskt långsiktigt om de röda segrat? Det vet vi inte men med tanke på att Sovjetunionen uppstod i Ryssland fanns risk att Finland med rött styre förlorat sin nyvunna självständighet och gått en annan väg än till demokrati.

Men det räckte inte med det. I andra världskriget fick Finland med stor möda och stora uppoffringar försvara sin självständighet i två krig. Vad jag menar är att det som vi kallar fredliga nationer i de flesta fall har en blodig historia. Vad är det som säger att situationen i Katalonien blir annorlunda? Här gäller det att båda parter har is i magen och hellre sätter sig vid förhandlingsbordet än låter batonger och bomber tala. Vi har i färskt minne vad som hände i Baskien och på Nordirland med terror och mänskligt lidande som följd, något som idag verkar var förbi.

Själv anser jag vi behöver färre gränser, inte fler, och att stater lyssnar på sin befolkning och inte utövar styrelse där befolkningen eller delar av befolkningen känner sig illa behandlad eller förtryckt. Vidare tycker jag att EU:s  medlemsländers nationella styrelse borde minska till förmån för ett överstatligt EU och regionala/lokala styrelseformer. Vi har Öresundsregionen som ett utmärkt exempel och varför inte Kvarkenområdet. Eller att EU tar hand om den yttre gränsbevakningen och inför en gemensam flyktingpolitik.

Kanelbullen kallar vi också örfil här i Svenskfinland. Naturligtvis skall jag inhandla en örfil/kanelbulle eller två till mitt kvällste. Vi kan alltså också kalla dagen Örfilens dag och fira den i sämja. Inte som i söndags när Spanien firade den dagen med att Kataloniens regering gav styret i Madrid en trotsande örfil genom sin folkomröstning och spansk polis svarade med att örfila delar av Kataloniens folk.

Kanelbullens dag 

Katalonien 


Vad passar bättre än att visa en bild från gårdagens arbete med bilderna. Historien bakom jordgloben ute vid fyren i Andenes på norra Lofoten känner jag inte till men den får representera tanken ”En värld – många människor”
Annonser

Skogsfotografens glömska

Ni vet hur det är ibland när man blir så till sig att man glömmer både tid och rum. Jag som annars ikväll hade tänkt åka in till Vasa och gå på Ritz för att se filmen Sameblod. Helt plötsligt hade klockan passerat fem och jag skulle inte ha hunnit i tid till filmens början. Därtill var jag rejält hungrig. Det blev att hoppa över filmen denna gång men den går ännu några gånger på Ritz så jag hinner väl.

Ni vet också hur det känns när man fått inspiration till max och bara vill sätta igång. Som igår på fotofestivalen. Eller när jag varit på någon sammankomst tillsammans med mina radiovänner eller när man känner sig riktigt peppad efter en spansklektion. Man bara vill rusa hem och köra pang på rödbetan. Så blev det idag.

Jag tog som vanligt med kameran på min söndagspromenad i akt och mening att i all stillhet ta någon bild här och där. Plötsligt befann jag mig i skogen letandes motiv och detaljer som man annars inte ser. Helt klart påverkad av bildvisningarna igår. Jag kom att tänka på Johan Geisor som sade att han aldrig ser fåglar och djur i naturen därför har han satsat på makrofotografering. Helt nyligen har han gett ut sin första fotobok med den kryptiska titeln ”De osynliga fåglarnas skog”.

Osynliga fåglar är däremot inget som Benny West känner till för fågelfotografering är en av hans specialiteter eller Tommy Vikars som har mörkerfotografering i skogen som sitt gebit. Just för att ta reda på vad djuren och fåglarna gör i mörkret om natten. Stort tålamod och envishet fordras för att få de bästa bilderna av levande djur och fåglar i vilt tillstånd. Jag tror jag föredrar makrofotografering för det verkar mera lättillgängligt även om också det är en konst. Eller varför inte landskapsfotografering som Johan Strand presenterade i sin framställning.

Inspiration fick jag och det var väl därför jag hamnade i skogen idag en god stund. Det är märkligt vad man kan upptäcka i skogen om man bara tar det lugnt och tassar försiktigt omkring. Bl.a. upptäckte jag flera djurstigar helt nära min gård och även färska spår av rådjur vid en kallkälla som jag har på mina marker. Just detta att röra sig långsamt i landskapet är en av hemligheterna med Orsolya och Erlend Haarbergs fantastiska bilder. De vill själv gå med packning längre tider i fjällen för att se det annars osynliga och vänta på det perfekt ljuset och tillfället.

Själv får jag väl kalla mig skogsfotograf efter dagens övningar. Jag är annars en stor vän av skogen och dess väsen, med eller utan kamera. Här kommer ett gäng bilder från dagens strövtåg i skog och mark. Inte långt gåendes för på en ganska liten yta hittade jag massor av fototillfällen och då var jag inte alls inne på makrofotografering.


Haarberg Nature Photography 

Gå in på deras galleri och se bilder.

Johan Geisor om naturfotografering (Radio Vegas program)

Här var det stopp
Pengar på det gröna

 

Skrumpnande skönheter

 

Livet på en pinne
Vem bor här?
Eller här?
UFO i skogen
Trampa inte på mig!

 

Fotofestival

Dagen har tillbringats i Smedsby/Korsholm. Fotofestival som anordnats av föreningen Knäppisarna och Korsholms Vuxeninstitut. Föreläsningar och bildvisningar.

Det stora dragplåstret var Orsolya Haarberg som berättade om och visade bilder från Island och Sápmi. Även de österbottniska presentationerna var av hög klass med Johan Geisor i spetsen som med humor berättade om sina svart/vita bilder med begynnelse i sin barndom och med motiv från skogarna kring Vasa. Även Camilla Noresson från Malmö gjorde succé med sina skånska naturbilder.

Vid sådana tillfällen får man insikt i hur lite man kan i fotograferandets ädla konst men också värdefull inspiration. Jag föredrar att ta vara på det sista. Varför inte presentera bilder i svart/vitt? Eller visa detaljer som ingen annan sett eller förstått?

Jag kände inte många personer som deltog. Någon fotograf jag pratat med tidigare samt ett fotopar som var på hemväg efter en husbilstur i Norge. Vid min sida satt en dam med ursprung i Helsingborg som nu bott många år i södra Österbotten och som spelat klarinett i hela sitt liv. Inte dåligt det plus att hon gillade att fotografera. Det gjorde de flesta i salen skulle jag tro. En fin lördag vill jag påstå!

Inga toppfoton från dagens session men här ett från Björkliden i Norrbotten.

Silverfallet i Björkliden

Innan jag dör…

… vill jag gärna uppleva mera av världen och livet. Som friherre har jag tiden men kanske inte alla penningar som behövs. Det hindrar mig dock inte från att fylla i Seven Days bucket list. En del är väl omöjliga att göra men vad gör det, man kan drömma.

Sådana listor kan kanske tyckas enkla och tillgjorda men de ger samtidigt tillfälle till viss reflektion och eftertanke. Nu kör vi!

Hit vill jag resa: Machu Picchu i Peru samt en rundtur från Ecuador till Chile via Peru och Bolivia

Det här vill jag äta: renskav med lingonsylt tillagad över öppen eld i fjällen

En artist jag vill se live: Laleh!

Det här vill jag uppleva: ett ögonpar så djupa att jag försvinner i dem

Ett språk jag vill lära mig: samiska. Åtminstone något.

En sport jag vill prova på: Jag är inte direkt den sportiga typen men varför inte golf

Här vill jag bo: Malmö. Av alla städer på jorden begabbad och hånad men ack så kontinental och ändå småstadssömnig typ ”N P Möller fastighetsskötare”. Jag har bott här tidigare så det har säkert sin betydelse. Samtidigt är jag landsbo som helst vill bo bakom takana utan vägbelysning, med naturen omkring mig och tystnadens lyx. Tudelad. Varför inte dela tiden till båda?

Den här boken vill jag läsa: På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust därför att det är ett av världslitteraturens svåra verk varför jag vill se om jag klarar av att läsa och förstå den.

En kraftansträngning jag vill klara av: fjällvandring 1-3 dagar.

En utmaning jag ska klara: trampa rundan för Botnia cyklingen. Men inte när den arrangeras officiellt utan i egen regi en solig sommardag.

Ett äventyr som jag vill vara med om: forsränning

Det här vill jag äga: en stuga i fjällen och då menar jag inte i en stugby för turister

Ett jobb jag vill prova på: varför inte som konstnär. (se sista punkt i listan)

Ett mål med min hälsa: att inte drabbas av sjukdom utan leva vid god vigör ännu x antal år.

En person jag vill träffa: Lila Downs därför att hon verkar vara en varm och äkta människa trots sin framgång och berömmelse som sångerska.

En restaurang jag vill äta på: Fäviken Magasinet i Järpen/Åre, restaurangen med 2 Michelin-stjärnor

En känsla jag vill få känna: en riktigt stor aha-upplevelse. ”Det är så här det fungerar/står till”. Kanske svaret på tidens mysterium och universums oändlighet.

Det här vill jag skapa: en installation med ljud och detaljer från mitt gamla jobb i Saltgruvan.


Fäviken Magasinet 

Uttrycket ”bakom takana” 

Lila Downs  

N P Möller fastighetsskötaren

 

Seven days blogglista

R.I.P. Brunte

Så kom den dagen när Bruntes dagar var all och han kördes till en bilskrot i Nedervetil. 22 år blev han nästan. Mycket annat var inte att göra för motorn hade uppenbara problem och hur länge den kunnat gå till vet ingen men inte så länge till, antar jag. Rost hade den också fått på sina ställen vilket inte var klädsamt. Men en trogen travare har den varit och har för det mesta snällt transporterat mig från punkt A till punkt B, vilket är min syn på bilar.

I över 13 år har vi tillsammans kuskat runt på vägarna inklusive resan till Norge som blev för mycket. Fast bilbytet hade nog ändå kommit senast inom ett halvt år så inte alltför mycket störde det planerna även om jag inte fick speciellt mycket tid på mig att skaffa en ersättare.

Jodå, Bettan står i uthuset ikväll och myser. För det blev en hon denna gång.

Volvo den gick och gick tills den fick hick(a). Det var det sista jag såg av den

Marsch i det fina höstvädret

Idag kände jag mig en kort stund som en riktig byfåne.

I det strålande fina och varma vädret måste jag bara ut och ta en spatsertur i byn. Kameran med naturligtvis för också här har höstfärgerna börjat göra sig påminda även om de inte går att jämföra med dem uppe i fjällen.

På väg till byn mötte jag på avstånd en bil som liknade väldigt mycket sister Janes bil. De skulle idag på kalas och jag trodde att det var de som nu var på hemväg. För att spexa och visa dem hur hurtfrisk och full av energi jag var ökade jag takten med hög arm- och benföring i en gångart som närmast kan liknas vid marsch av nordkoreanska soldater när de paraderar för sin älskade ledare på hans födelsedag. Tyvärr satt varken Kim Jong-Un eller sister Jane med make i bilen utan några för mig helt främmande personer. Som de tittade när de gled förbi och så dum jag kände min när jag försent upptäckte min fadäs! De måste ha tänkt att nu är nog byns byfåne ut och exercerar. Men det bjuder jag på. Huvudsaken är att jag fick frisk luft och resenärerna något att förundras över.

Nu glömmer vi detta och tittar på några höstbilder från byn. Nästa gång skall jag gå som folk!

Röda och sura, rönnbären
Här ser vi något av höstens kulör
Men i djupa skogen var det samma färger som vanligt
Denna satt och solade sig på en sten. Påfågelöga lär den kallas.

Japp, det är höst. Det syns tydligt trots att det idag varit närmare +20 C.

Teknikens under

Nu har jag kommit igång med att redigera bilderna från min roadtrip i övre Norrland och då speciellt från den första dagen när jag körde till Gällivare.

Det fina är att jag nu ganska exakt kan se var jag tog mina bilder genom att jag hade igång GPS:en på kameran hela tiden. På min förra kamera, Canon 6D, så åt GPS:sen alldeles för mycket batteri varför jag stängde av den mellan tagningarna med den påföljd att jag glömde att koppla på den igen när jag skulle ta bilder.

Nu är det bekymret förbi och jag kan ha igång GPS:en hela tiden. I Windows 10 visningsprogram för fotografier ”Foton” kan man se en liten kartbild var bilden är tagen och också förstora upp kartan till full skärmstorlek. Kul, kul!

En annan sak som jag roade mig med under min roadtrip var att ha igång en app i min mobiltelefon, nämligen träningsappen ”Sports Tracker”, som visade var jag befann mig och hur jag rörde mig. Normalt använder jag den när jag motionerar här hemma, gåendes eller på cykel för att få en uppfattning om mitt motionerande, men den kan också användas rent allmänt i t.ex. bilen eller när man går omkring i en stad. Efteråt kan man på nätet eller i mobilen se var man gått och var man tagit paus. Jag lägger in en länk så kan ni se hur jag körde från Andenes till Svolvær på Lofoten. Man ser bl.a. totala sträckan, hur länge det tog, max fart och medelhastighet. Däremot vet jag inte om man kan se när jag startade men det kan jag se på ett annat icke publikt ställe. Kollar man ”Show Graps” längst ned i vänstra hörnet kan man välja visningsläge km eller minutes och då bl.a. utläsa var jag tog paus (00.00 km/h).

Denna app använde jag mig också av när jag besökte Argentina för tre år sedan. Kul att så här i efterhand se var, när och hur jag rörde mig i staden. Man kan välja att visa valda bitar publikt genom att skapa en länk som man delar eller allt privat. Eller så kan man, som det egentligen avsikten är, ha koll på sin träning och motion.

För att lämna det rent tekniska så vill jag helt kort berätta en historia om mitt besök på Ica Kvantum i Gällivare. Jag hade för avsikt att köpa något till frukost följande morgon och nosade lite i disken för självplock bland diverse sallader och animaliska produkter: köttbullar, skinka, ägg och kyckling. Ja, ni vet hur det ser ut i en sådan disk.  En man i medelåldern gjorde samma sak och syntes fundersam. Han tittade upp och började helt apropå att prata om sitt val i plastbunken. – Ha, ha, ”bunk” (bunke) måste vara väldigt lokalt och dialektalt från Österbotten men det är helt enkelt en låda av varierande storlek.

Hur som helst så fann jag det rörande att han började prata med mig som var en total främling på orten. Som om det var en självklarhet. Han funderade på vad han skulle ta och hur det smakade. Jag kunde bara nicka och inflika ett ”det ser gott ut”. – ”Hemma kan jag göra det billigare men man har ju blivit lite bekväm” sa han. Vi skildes åt med ett leende. – Det som slog mig än en gång var hur lättpratade de var i Gällivare. Inte alls som man förställer sig en norrbottning: melankolisk, tystlåten och fåordig.

 


Sports Tracker 

Andenes – Svolvær

Norrländskt ruska
Uppe på Dundret i Gällivare en gråmulen septemberdag