Tjugo år, vart for tiden?

För 20 år sedan, onsdagen den 18 november 1998, återvände jag till min hemby Oxkangar efter en mångårig session i kungariket Sverige. Jag kom vid ett-tiden på natten och parkerade mitt släp som innehöll hela mitt bohag från tiden i Malmö på gårdstunet av den gamla släktgården som jag köpte av mina kusiner samma år.

Det var inget litet lass och hade farbror polisen stannat mig hade jag högst troligt fått ställa släpet vid vägkanten för omlastning samt  fått saftiga böter.  Knappt att min Mazda 929 orkade dra släpet och jag körde på natten upp från Malmö till Stockholm. När vi lastade släpet på Segevång i Malmö så fyllde jag bara på mera luft i däcken när de syntes något platta. Ha, ha. Sist in skulle min cykel men för den fanns absolut ingen plats. En av mina vänner som hjälpte till fann på råd och skruvade sönder cykeln i dess beståndsdelar och fick på något sätt knökat in hela cykeln. – Cykelen heter det på skånska.

Själva gården var inte ny för mig, jag hade bott där det första året av mitt liv, men det har jag inget minne av.

Kort efter flytten började jag jobba på ett metallföretag med lagerjobb men jag trivdes inget vidare och på sista dagen av min provanställning sade jag upp mig. Sedan blev det Saltgruvan i nitton år.

Vart har tiden försvunnit? Knappt så jag fattar. Tjugo år har bara blåst förbi. Då, 1998 var jag fortfarande mitt i livet, idag är jag pensionär. Inte så dåligt det heller men tiden, vart försvinner den?

Ångrade jag att jag flyttade? Både ja och nej. Skulle jag idag stå inför beslutet skulle jag välja att stanna kvar i Sverige. Samtidigt har jag fått uppleva mycket positivt under åren i hembyn. Främst att jag fick vara till hjälp och stöd åt gamla mor när hon inte längre kunde bo hemma och sköta sig själv. Under de år hon bodde på åldringsvården i kommunen besökte jag henne varje dag. Få var de dagar jag inte kunde besöka henne. Sådant är värdefullt!

Jag skaffade mig också goda kunskaper inom data och IT genom utbildning och egna erfarenheter. Jag började skriva blogg år 2007 och 2012 upptäckte jag Urkult. Hade detta hänt om jag då stannat kvar i kungariket 1998? Knappast troligt. Därför ser jag också mycket positivt i flytten även om jag inte skulle jag göra den idag.

Många i min generation i byn emigrerade till Sverige på 1970-talet. De flesta stannade i Sverige, några har återvänt. Jag är en av dem. Dock vill jag säga: en gång emigrant, alltid emigrant! Under förutsättning att man inte vantrivdes och att tiden var åtminstone några år.

Idag kunde jag gott tänka mig att återvända till Malmö men helst bor jag på landsbygden i eget hus. Tänk att få öppna dörren på morgonen, ställa sig på bron och andas frisk luft och inte se en bil så långt ögat når, inte höra ett enda buller eller brus, bara vindens sus. Bettan i uthuset kurar tryggt och det är en tröst. Bilen behövs på landet.

Malmö är min stad men helst bor jag på landsbygden och både Österbotten och Norrland ligger mig varmt om hjärtat. Varför inte en fot på båda sidorna om Kvarken?

Samtidigt har mycket förändrats i Malmö. Kockums varv finns inte mera utan Västra Hamnen är nu ett område för välbärgade malmöbor. Flygbåtarna till Köpenhamn är borta och nu för tiden svischar man över till Köpenhamn per tåg. Och Limhamnsfärjan är ett avlägset minne blott.

Själv kan jag möta denna vy en februarimorgon.

Ormet kruper overallt!

Jag hade kunnat skriva något om Black Friday men jag vände i Stenhaga när jag såg alla bilarna på gatorna och fullsmockade parkeringar. Inget för mig. Shopping i allmänhet är ointressant för mig och speciellt om det är mycket folk i rörelse ständigt på hugget efter det ultimata priset.

En mindre bloggkamera med bra videoinspelning och som tar bilder i RAW hade jag kunnat tänka mig till rätt pris men jag har på känn att detta var inte rätta tillfället.

Istället skriver jag om Johan-Martin Spik Skum i Jokkmokk som hittade en meterlång orm i toalettstolen. Tänk så häpen och rädd han blev! Det visade sig att en granne hade rengjort sitt terrarium och då hade denna regnbågsboa rymt och besökt Johan-Martin via toaletten.

Ormens besök må ha skapat sina rubriker men det som jag tycker är mest intressant är Johan-Martins efternamn ”Spik Skum”. ”Pistol” är ett annat efternamn som jag såg för inte så länge sedan från Norrbotten. Det finns många intressanta efternamn i Norrbotten/Lappland som har samisk/finsk anknytning. Samiska efternamn kan vara Labba, Sarri, Märak, Svonni, Nutti, Sjul, Laula. Något som förvånade mig är att jag inte hittade någon mera utförlig samling med samiska efternamn på Internet.

Det finns också en mängd intressanta ortsnamn i norra Norrland. T.ex. Kangos, Svappavaara, Poultikasvaara, Hakkas, Porjus, Soppero, Vittangi för att nämna några. Tänk bara ett sådant härligt ortsnamn som Nattavaara! Så långt borta från Stockholm, Göteborg och Malmö det kan komma.

Till sist vill jag återknyta till toalettstolen. När sister Jane bodde i Umeå på Teg på 70-talet drabbades de av stockning i toalettstolen. De tillkallade en fastighetsskötare som med ett långt vajerverktyg, typ rensband, gjorde en djupdykning i deras toalett. Efter diverse manövrer fick verktyget fatt på eländet som gjorde stopp i toaletten. Det visade sig vara en badrumsmatta som hivades upp ur toalettstolen. Sister blev förvånad men fastighetsskötaren gav henne en avhyvling: sådant spolar man bara inte ned i toaletten! Jag förmodar att hon kände sig dum men oskyldig.

Senare visade det sig att när grannen kom hem fann han sin toalettstol skadad och badrumsmattan försvunnen. Rensbandet/verktyget hade nämligen frimodigt gjort ett besök hos grannen och norpat badrumsattan! – Så kan det också gå! Inte konstigt alls att ormet bytte lägenhet.


Orm kröp upp ur toaletten: ”Jag blev skraj som fan” – P4 Norrbotten

Lappland, någonstans mellan Stora Sjöfallet  och Ritsem

 

Krattar bäst som krattar sist!

Den gode Erik, en av de flitigare kommentatorerna på denna blogg, undrar bekymrat om jag krattat min skog inför vintern. Svar: nej! Detta är den nya tidens påfund som Trumpen försöker pådyvla oss och Finland är väl lagom harmlöst för att testa detta projekt på. Såja, ut i skogen och kratta, alla vi senfärdiga! Fast själv så lever jag efter devisen: Krattar bäst som krattar sist. I bästa fall behöver jag inte kratta alls.

Allt detta krattande har sin början när Trumpen och Niinistö (Finlands president som inte alls är lika känd utanför republikens gränser som Trumpen) träffades i Paris och diskuterade skogsbränder. Möjligen kan något språkligt missförstånd ha uppstått men det vi gör i Finland är att vi gallrar och sköter vår skog, inte krattar den. Anyway, no big problem, raking is fine, amazing, go ahead, make Finland great by raking!

Tidigare i höst placerade Trumpen Helsingfors i Ryssland, något som han blåste förbi utan problem. Detaljer bekymrar inte en storfräsare som Trumpen.

För att återgå till krattandet så är jag jättedålig på att kratta. Så dålig att jag krattar inte alls. Jag har några lövträd på gårdstunet som producerar en inte föraktlig mängd löv som dalar till marken på hösten. De med fina trädgårdar ser det som en utmaning att kratta sin tomt, jag tar det med en gäspning och tar en tupplur till.

Eller, det värsta kör jag över med gräsklipparen och efteråt ser det ut som avföring under träden. En brun, kladdig massa som ser ut som … ja just det, skit. Tanken är att denna gegga senare skall gödsla gräsmattan och idén är väl inte helt fel?

Snart lägger sig förhoppningsvis ett tunnare snötäcke över eländet och till våren är det mesta borta och vid midsommartid finns inte ett spår av detta. Varför göra det svårare än det är?

Lövskörd

Så här såg det ut under eken tidigare i höst. Till höger i bild.

 

 

Julmusik traditionell, blues eller Emil Jensen?

Ibland blir jag sittandes som åsnan bakom hötapparna, ibland slår jag till direkt. Det senaste tillslaget är musik i Umeå nästa veckas lördag. Jag funderade lite och så beställde jag. Emil Jensen står då på Iduns scen i Folkets Hus. En underbar artist. Jag gillar framför allt hans bemästrande av språket, hans medmänsklighet och livsglädje.

De bästa platserna var redan bokade, det verkar bli i det närmaste fullsatt, men jag tror ändå jag hittade ett bra ställe i salongen. Dilemmat är om man väntar för länge så försvinner de bästa platserna samtidigt som jag inte vill binda mig alltför länge på förhand, ett halvt år eller så.

Vad skall jag så göra med Eivør från Färöarna som kommer till Stockholm, Uppsala och Malmö i mars? Hela fyra månader tills dess men kommer det att finnas biljetter kvar om jag väntar till efter nyår? Hade hon kommit låt säga till Umeå hade det inte vart någon tvekan men det verkar inte bli så, tyvärr. Hon har blivit stor stjärna och flänger världen runt; nästa fredag uppträder hon i Istanbul, veckan därpå i Reykjavik. – Så bra hon är!

14 december spelar Wentus Blues Band i Schaumanhallen i Jakobstad. Också det något att sukta efter. ”Har du fått en överdos av Carolas Julvisor, ”O´Helga Natt” och ”White Christmas” eller tycker du att det absolut inte finns ngn spark kvar i Bjällerklang-visan?  Har du svårt att komma in i den rätta julstämningen och behöver någonting helt annat?” – som lockropet till deras show Yuletide lyder.

Annars finns det förslag på julkonserter och -musik runt om i landskapet om man känner sig hågad. En tradition har blivit Julefrids-konserten i Oravais kyrka även om jag stod över ifjol.

Emil Jensen blir det i alla fall nästa vecka. Kanske någon utställning också på eftermiddagen, vi får se.

Vilka musikaliska upplevelser har du framför dig i december? Teater, julkonserter, marknader eller jippo av något slag?


Emil Jensen

Eivør  

Wentus Blues Band

Det får bli en bild av Emil Jensen från Urkult 2016. Jag trodde att jag hade fler bilder men jag lyssnade tydligen mera än jag fotograferade. Några bilder hade jag ändå.

 

 

Hela Riksåttan klar för rull!

Hela riksväg 8 från Åbo i söder till Limingo strax söder om Uleåborg kommer att bli stomväg vilket innebär högre status och därmed också lättare att få pengar till skötsel och underhåll. Äntligen gör också denna regering någonting bra. Det tidigare förslaget där viktiga delar av riksåttan lämnades utanför stomvägnätet var helt åt skogen och vi får tacka våra politiker och tjänstemän i Österbotten som kämpat för denna sak! Vi får hoppas att beskedet som kom idag håller ända fram.

Vägunderhållet i landet är ju annars på dekis och av de miljarder som vägtrafiken betalar i skatter går bara en liten del tillbaka till vägnätet. Mycket arbete och pengar behövs för att få en god standard på vägnätet i republiken och uppgraderingen av hela riksåttan är ett litet steg på vägen.

Bra infrastruktur behövs för att hålla hela landet levande och där ingår vägar, järnvägar, flyg och Internet. Ej heller att förglömma färjeförbindelser både nationellt och internationellt. I Kvarken har vi på kommande en ny färja mellan Vasa och Umeå och där ser det också ljust ut med en trolig order på nybygge innan årsskiftet.

I samhället har det annars under lång tid gjorts centraliseringar med allt större enheter och därmed också allt längre avstånd mellan folket i periferin och makthavarna. Kommunsammanslagningar, föreslagen landskapsreform och reformer inom ämbetsverk har flyttat makten till centra där den lilla människan har allt svårare att hävda sig.

Vi kan ta vår by Oxkangar som inte längre har någon representant i kommunfullmäktige efter kommunsammanslagningen. Vem bevakar då våra intressen?  I dagarna har byns enda radhus med sex hyreslägenheter sålts bort av kommunen och vill idag någon av byborna, främst ungdomar eller äldre människor, flytta till ett hyresboende är de hänvisade till kommuncentra eller ännu längre bort. Bortflyttning från byn.

Radhuset har en längre tid haft låg beläggning så jag förstår kommunens dilemma men har något gjorts för att saluföra lägenheterna? Utan reklam och information så finns man inte! Och har underhållet hållit måttet? Med egen representant i kommunfullmäktige är jag övertygad om att radhuset hade haft större chans att bli kvar som hyresalternativ i kommunen.

Oxkangar ligger ju ändå inte så illa till. 7 minuter med bil till riksväg 8 samt lågstadieskola och dagis, 13 minuter till Oravais där den mest nödvändiga servicen finns, 40 minuter in till Vasa stad och torget. Drygt en halvtimme till Nykarleby och 50 minuter till Jakobstad. Inga omöjliga tider med tanke på den tid många får sitta i rusningstrafiken morgon och kväll i storstäderna. Det är bra vägar som gör att folk kan bo kvar i byarna. Tyvärr har vi också skräckexempel på sidovägar i landskapet som vissa tider är allt annat än farbara.

Förhoppningsvis blir det genom Riksåttans statushöjning lättare att få en förbättring av Riksåttan mellan Ölis och Kvevlax där det idag är få ställen man kan köra om på. Gärna ett par sträckor med omkörningsfiler mellan Kaitsor och Kvevlax. Tänk vilken lyx det vore men ingen omöjlighet och inte alls orimligt. Vill man att hela landet skall leva är det sådana förbättringar som måste göras. Steg för steg. Utan landsbygd är staden som en förtorkad kaktus i öknen!


Riksdagsledamot: Hela riksväg 8 blir en del av stomnätet – YLE Österbotten

Både små och stora vägar behövs. Med tanke på de knappa resurser många små väglag upprätthåller sidovägar är det inte orimligt att begära att staten håller de stora vägarna i skick!

Vägarna i Sverige anses i allmänhet ha högre standard än i Finland men åker man omkring i t.ex. Norrland stöter man ofta på små vägar som är i uselt skick. Här hamnade jag i somras på väg till Urkult när navigatorn lurade mig att ta en annan väg än jag tänkt. Då var vägen visserligen hyfsad men vid regn och menföre är det inte  roligt att köra där.

Var kan detta vara med skyddsväg mellan sjöbodarna? I Sverige heter det övergångsställe medan det i Finland heter skyddsväg. Båda är rätt anser jag.

 

Full i skratt

Ibland får jag sådana infall… tänk om man skulle! Ok, nu var detta tillfälle rent hypotetiskt men ändå.

Som vanlig fredag besökte jag köpladan och inhandlade förnödenheter för kommande veckas överlevnad. Bland annat korv, makaroner och ketchup. Plus en limpa. Man får väl kosta på sig?

Hissen ned till parkeringen delade jag med två yngre damer som också veckohandlat. Knäpptyst i hissen. Alla tre stirrade i väggen. Då fick jag ett infall, tänk om någon ringer mig just nu! Ni vet väl vilken speciell ringsignal jag har i min mobil, om inte här kommer den:

Det är en bit av Jonna Jintons först kulningar och den har jag som ringsignal i min mobil. Men nådigt tillstånd av röstens ägare.

Där stod vi i hissen med både påsar och vagnar när tanken slog, tänk om någon ringer mig nu och skrämmer slag på mina två medresenärer i hissen. Ringsignalen är både högljudd och genomträngande. Jag har tidigare sett folk få spasmer när Jonnas kulning helt plötsligt ljuder i rummet.

Tänk om jag låtsas att jag inte alls hör ringsignalen utan står där helt lugn och stirrar ut i tomma intet. Efter ett par tre signaler börjar jag titta mig omkring, liksom spanande efter något. Vrider huvudet fram och tillbaka, till synes lyssnade, huvudet åker på sned samtidigt som jag får en rynka mellan ögonen innan jag för in lillfingret i vänster öra och gnuggar frenetiskt. Ruskar på huvudet, ser bekymrad ut. Jonnas kulning fortsätter med oförminskad styrka från någonstans nära mitt hjärta där jag har min mobil i jackfickan. Jag rycker på axlarna, ser oförstående ut och tittar i taket.

Det är precis då i mitt lilla tankeexperiment som jag får mitt skrattanfall. Då när dörrarna öppnas i hissen och vi träder ut i den befriande parkeringsgrottan. Lätt frustande styr jag min kundvagn bort från hissen och hoppas att de unga damerna inte upptäckte vilket drama som just utspelat sig. Alltid något man kan förnöja sig med i en hiss en helt vanlig fredag.

 

 

 

Bettan stod troget kvar i sitt bås och väntade

Strödda notiser i aktuella ämnen

Arg som ett bi blir jag ibland. Senast inträffade detta i morse när åter internetanslutningen kopplades bort. Inte en utan flera gånger. Detta har varit ett problem hela hösten och för två veckor sedan fick jag nytt SIM-kort som installerades. Allt fungerade fint utan störningar fram till idag. Så arg jag blev! Att ingenting kan fungera längre än två veckor!

Det märkliga är att när jag steamar TV över Internet inträffar ingen nedkoppling av Internet. En lösning kan vara att investera i en ny router men jag kan inte förstå att en sådan manick måste förnyas eftersom den inte ens är fyra år gammal och det inte finns någon mekanisk nötning eller skada på routern. Slit och släng som alltid. Nytt, nytt, köp, köp!

Språkligt intresserad är jag och igår stötte jag åter på ett ord som jag inte hört tidigare: ”Erfarenhetskunnig”. Ordet finns inte i Svenska Akademins Ordlista och används tydligen bara i Finland. En typisk finlandism? En dålig översättning från finska? Jag tycker ordet är luddigt och tårta på tårta. Betydelsen torde vara att man har praktisk erfarenhet av något som kan tillämpas i en yrkesroll. Ordet diskuterades på min Facebooksida och ingen kände till ordet. Jag lät ordet gå vidare till radioprogrammet Språket i P1 och vi får se om ordet kommer på tal i kommande program. Intressant är i alla fall att språket är levande och förändras samt att egenkonstruktioner av ord ibland kan bli standard. Själv använder jag gärna gamla ord och uttryck men är också mycket intresserad av varifrån språkliga nymodigheter kommer och varför vissa ord blir populära.

Nu på kvällskvisten framkommer ytterligare ett ord i samma genre, nämligen erfarenhetsexpert. Detta är en unik finländsk profession till namnet. Vad den kallas i Sverige vet jag inte.

Regeringsbildningen i kungariket drar ut på tiden och igår fick moderatledaren Ulf Kristersson nobben av riksdagen. Problemet är att den gamla blockpolitiken inte fungerar i ett läge där Sverigedemokraterna kan få betydande inflytande över den politik som Kristersson skulle ha fört. Detta kom igår tydligt fram när Åkesson såg det som en självklarhet för att stöda Kristersson. Här hjälpte han Lööf och Björklund i knapptryckandet. Måhända ett medvetet uttalande?

Det är modigt gjort av Centerpartiet och Liberalerna att stoppa denna utveckling. En viss risk finns nämligen. Detta är en manöver för att stärka den politiska mitten i Sveriges riksdag och inte tillåta ytterligare en glidning mot extremhögern som SD representerar. Hur det kommer att gå återstår att se.

Som jag ser det har Socialdemokraterna nu ett stort ansvar för att behålla initiativet i mitten och på sin sida av riksdagen. Löfven har pratat om att skrota blockpolitiken och nu finns en gyllene chans att sträcka ut handen över blockgränsen. Är det t.ex. viktigt att det största partiet i en regering har statsministerposten?  Det viktiga är väl att få genom så mycket som möjligt av sin politik? Alternativet i förlängningen är ett nyval som ingen vet vad det innebär; ett språng ut i det (mörk)blå måhända? Bokstavligt talat och vem bär ansvaret?

Att bli kulturhuvudstad lockar Vasa stad. Frågan är om det finns kapacitet, vilja och inte minst pengar. Det är ingen billig historia. Umeå som var europeisk kulturhuvudstad 2014 bekostade knappt 10 milj. kronor av den totala budgeten på 45,3 milj. kronor. Umeå är också den stad i Sverige som satsar mest pengar per innevånare på kultur och dit torde Vasa ha en god bit. Jag menar att det gäller att ha ångan uppe redan innan kulturåret. Umeå hade också stor draghjälp av den samiska kulturen. Frågan är om Umeå alls hade fått bli kulturhuvudstad utan den samiska satsningen? Vasa har ingen sådan extrahjälp och konkurrenten Uleåborg i Finland torde ha helt andra muskler.

Visst vore det fint med Vasa som kulturhuvudstad år 2026 men då gäller det att lägga i en högre växel redan nu. Låt mig tippa att fusionen med Korsholm har långt högre prioritet i dagsläget och att den riktiga gnistan saknas i staden för en satsning på kulturhuvudstadsåret. Synd, för en uppryckning på det kulturella området i Vasa och Österbotten hade inte alls varit dumt. Det hade gett regionen en helt annan dragningskraft och status i omvärlden. Intressant vore att höra vad stadens starke man Joakim Strand har att säga om saken.

Arg som ett bi kan jag bli men för det mesta är jag snäll som tjuren Ferdinand och sällan tar sig ilskan uttryck i handgripligheter.  Fast routern ligger illa till om den inte folkar sig.


Erfarenhetsexpert – en utbilning

Malmö. Bro och två fiskare

Bridge over troubled water – en går, två ser på

 

Fotbollsgalan, nationalsången och Nilla Fischer

Hör och häpna så tittade jag på Fotbollsgalan 2018 som sändes på TV4 igår kväll. Jag som knappt tittar på fotboll annars. Jo, en gång i tiden när jag bodde nära stadium i Malmö hände det sig att jag såg en och annan match när MFF spelade men det är år och dagar sedan.

Fotbollen är ens stor sport och många är de barn och ungdomar som provat på. En del går vidare och vissa når landslaget och eller som Zlatan Ibrahimovic, världsberömmelse. Vägen dit kan vara både lång och krävande men det är glöden och kämparandan som är avgörande. Vi fick igår se de främsta från Sveriges fotbollsvärld fira avslutandet av säsongen och pris som delades ut.

Egentligen var det för att se min favoritbloggerska Jonna Jinton framträda med sång som jag såg programmet. Hon har många strängar på sin lyra: bloggerska, konstnärskap, fotografi, sång och kulning. Hon har haft stora framgångar med sin kulning men hon har också vacker sångröst som igår kom till sin rätt i Globen och inför stor Tv-publik.

Fotbollen må vara en stor sport med många aktiva och stor publik men det finns också avigsidor som fick sin belysning igår. Jag tänker på de huliganer, rasister och bråkmakare som svärtar ned fotbollen, låt vara att de är i minoritet. Jonnas sång ingick i ett inslag där hon sjöng nationalsången samtidigt som Jimmy Durmaz berättade om det hot, hat och rasism han fick ta emot efter förlusten mot Tyskland i fotbolls-VM 2018. En tydlig markering att flaggan och nationalsången inte kan kidnappas av mörka krafter i samhället.

En mängd priser delades ut och Zlatan, stjärnan som glänste över alla andra, fick herrarnas forwardpris. Guldbollen gick till Victor Nilsson Lindelöf och Diamantbollen till Nilla Fischer. Nilla gjorde ett starkt intryck när hon i sitt tacktal pläderade för mera jämställdhet mellan könen inom fotbollen. Hade hon varit man hade hon idag varit ekonomiskt oberoende. ”Känn ingen tacksamhetsskuld, för vi är värda så mycket mer…” sa hon om tjejers insatser inom fotbollen. – Naturligtvis har hon rätt.

Mera fotboll i framtiden för min del? Tja, vem vet, förutom MFF och Zlatan så känner jag idag till Nilla Fischer, FC Rosengård och Piteå FF. Heja Pite!

Så låter Jonnas version av Du gamla du fria i full längd. I Tv4:s program blev den betydligt förkortad.

Mer (fot)bollar än detta blev inte fotograferat i Malmö sist jag var på besök. Lilla Torg är platsen.

Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

Svenska dagen, var då?

Svenska dagen till ära har jag fått besvär med vänster knä. Inte så att det värker men det är ömt, stelt och styvt. Förmodligen var det mitt travande i skogen igår som satte igång detta besvär. Bäst att ta det lugnt en dag eller två så att det inte blir värre.

Svenska dagen, ja, firar jag inte trots att jag är finlandssvensk och värnar om svenska språkets fortlevnad i republiken. Det blir så av gammal vana. Orsaken är att dagen inte är en ledig dag som självständighetsdagen den 6 december är och därmed inte lika uppmärksammad.  Allmogen får jobba medan den finlandssvenska societeten firat dagen med diverse fester och utdelning av utmärkelser.

Svenska dagens syfte är att främja den svenska kulturen och de svensksspråkigas sammanhållning i Finland. Gott så, Gustav II Adolf är också inblandad på ett hörn. Han stupade på Lüztens slagfält år 1632, och det ansågs tydligen 1908, när svenska dagen instiftades, vara ett hedervärt datum.

Vad jag vet finns inte i kommunen något speciellt firande denna dag. Möjligen någon organisation som firar eller så uppmärksammas dagen i skolorna? Rätta mig om jag har fel. Det verkar mest vara i städerna bland fint folk man firar svenska dagen. Det är synd för det är ju på landsbygden, och framför allt på den österbottniska landsbygden, som svenskhetens kärna finns idag. Varför det blivit så vet jag inte men jag tycker att dagen gott kunde firas lite mera också på landsbygden. Ett lite mera jordnära firande.

Varför inte en sammankomst med musik, kortare föredrag, kåserier och allsång? Åtminstone kaffe med dopp om man inte slår på stort och bjuder på älgsoppa. Varför inte bjuda in representanter från en finskspråkig grannkommun att närvara? För att främja förståelsen över språkgränsen. Hösten är ju ofta grå och trist så varför inte ha denna fest mitt i hösten innan julbestyren träder till?

Mycket mera än modersmålets sång på YouTube blir det inte för min del. Hade jag haft en flaggstång hade jag möjligen hissat flaggan, allmän flaggdag som det är.


Svenska dagen – Wikipedia

Några bilder från i somras. Hoppas att jag inte haft med alla tidigare i bloggen.

Midsommartid i Kimo.

Torget i Jakobstad. Loppis.

Utsikt från stranden i Pörkenäs

Skärifolk festivalen i Bergö

Byadagen i Oxkangar

Juthbacka marknaden i Nykarleby.
Några de händelser jag varit med om i sommar i Österbotten.