Ett första livstecken efter Urkult

Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera.

Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till.

Vädret var helt ok, inte alls lika kallt som ifjol. Tvärtom var det riktigt svettigt, främst torsdag. På torsdag kväll kom dock ett kraftigt åskväder över Näsåker. Regnet det öste ned och blixtarna avlöste varandra. Det dröjde dock inte länge förrän åskan försvann och vi kunde fortsätta med Urkult och inledningen vid midnatt, Eldnatten, som denna gång fick ersätta elden med annat mera modernt.

Söndag bjöd också på lätt regn mitt åt dagen men jag hade då hunnit riva tältet så det var lugnt. Regnet fortsatte hela söndagen på min färd mot Fredrika där jag skulle sova följande natt, Fredrika Jakt och Fiskecamp.

Där fick jag ett av de mest spartanskt möblerade rum jag upplevt. Två sängar, en golvlampa och liten TV i ena hörnet. That´s it. Detta rum var säkert tänkt för att sova, duscha i och sedan ut och jaga älg och björn. Men det var rent och snyggt och hotellvärden hjälpte gärna till med att hitta en stol till mitt rum, som inte heller hade något fönster förutom ett takfönster. Där kunde jag höra regnet smattra. Ingen fara, jag sov ändå bort söndagskvällen.

Det finns lite olika typer av boende på stället och mitt boende var billigt men hade eget badrum och frukost ingick. Frukosten var förresten alldeles utmärkt. Värden var mycket sympatisk och ville allt väl så trots rummets enkelhet så kan jag rekommendera stället. Han hade förresten en propp i örat så han hörde dåligt men det skulle han fixa.

Vad denna måndag har i sitt sköte får vi se. Regnet ställer till det för jag hade tänkt besöka Björnlandets nationalpark och ta en runda där. Förhoppningsvis upphör regnet.

Detta var mitt hem under Urkult. Fler bilder än så blir det inte för  uppladdningen  på hotellets internetanslutning var inte det snabbaste.

 

Annonser

Bloggtystnad?

Nu är det risk att det blir tystnad någon dag på denna blogg. Jag är nämligen på väg till Urkult och där blir förmodligen inget mästerverk skrivet. Förhållandena är sådana och jag åker inte till Urkult för att skriva blogg. Där finns så mycket annat att göra så tiden räcker knappt till. Sömnbrist brukar det bli.

Desto mera material samlar jag och främst då bilder och kanske en och annan videosnutt. Festivalfotograf även i år.

Vädret? Jo, där har meterologerna skärpt sig och lovar bra och varmt väder. Inte för varmt utan lagom (+20  till +27 C) och regnet verkar hålla sig borta. Det blir riktigt bra, skall ni se!

Ifjol var det annat när prognoserna lovade regn nästan varje dag. Det kom en liten skur på lördagskvällen, det var allt, förutom att det var ruskigt kallt. Ifjol.

Istället är det så torrt i markerna i år att den traditionella eldshowen vid midnatt på torsdag blir utan eld och artisterna får ty sig till modernare medel. Spännande att se vad det blir.

Jag får återkomma längre fram men på Instagram kommer jag förmodligen att skicka upp ett och annat foto eller videoklipp så håll utkik där.
https://www.instagram.com/perjohannylund/

Vid Wasalines färjeterminal i Vasa var det så varmt att Mustangen måste ha öppen motorhuv trots att den stod stilla. Vackert  ljud hade den! Sedan körde jag om den på väg söderut.

Ingen sjöutsikt denna gång. Istället får jag glo på Ting1  halvvägs bort och ett kyrktorn vid horisonten. Vad konstverket i förgrunden heter vet jag inte.

Åskar du mig mitt i ögonen?

Äntligen har regnet närmat sig men tydligen får alla andra regn utom vår by. Ibland förvinner regnet och åskan in över fastlandet eller så ilar det iväg till havs. Det kom några droppar idag, 2 mm i regnmätaren. Knappt så att dammet ens blev blött. Inte mycket på en hel månad. Blixtar syns på avstånd och mullret är avlägset, det tackar vi för, men regnet, var är det?

Jag fick mig berättat en historia om en av byns pojkar en gång i tiden. Han var inte gammal alls och ställde sig och frågade åskan: ”Åskar du?” Just då kom en rejäl smäll med buller. Gossen ifråga fann sig snabbt och frågade åskan igen: ”Åskar du mig mitt i ögonen?” (Mitt i ansiktet). – Tydligen gick det att prata med åskan den tiden.

En annan gång befann han sig i ett av byns fähus (föus). Där fanns kor, kalvar och någon gris. Gossen stod och betraktade grisen som råkade knuffa till honom med trynet på hakan. Han blev inte svarslös utan frågade grisen: ”Grisar du? Grisar du mig mitt i ögonen?” Vad gossen menade med ”mitt i ögonen” kan man fråga sig. Kanske tyckte han att både åskan och grisen var lite oförskämda och självsvåldiga mot honom? Högljudda och stökiga.

Det får vi troligen aldrig veta och inte heller varför regnet far som det far på himlapällen. Det är mycket vi aldrig får veta och jag kan bara citera den gamla bibelversen om vinden: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes 3:8). – Detta får mig att undra ännu mera: vad menas med ”… så är det med var och en som är född av Anden”. – Bakom varje fråga och svar finns nya frågor. Som en lök eller en rysk, delbar trägumma, en ”Matrjosjka”.


Matrjosjka

Vinden gjorde sitt och där blev den liggandes.

En bok ALLA borde läsa!

Vi överöses dagligen med en mängd information, fakta, statistik, upplevelser och påståenden. Vi borde med andra ord vara väldigt kunniga om världens tillstånd. Så är inte fallet om man får tro Hans Rosling och vad han skriver i sin bok ”Factfulness”. Egentligen vet vi mindre än vad schimpanserna gör, menar han.

Hans Rosling var en av nya tidens folkupplysare tills han dog i cancer i vintras. Vem minns inte hösten 2015 när han presenterade flyktingsituationen i Syrien under flyktinggalan ”Hela Sverige skramlar” så att alla förstod. Alla som ville förstå. Att sedan Sverige(o)vännerna helt skamlöst vände hans presentation till att vi skall hjälpa enbart på plats och inte i Norden är en annan sak. Hans menade att vi skall hjälpa både på plats ute i världen och på hemmaplan.

Boken ”Factfulness” har utkommit i år efter hans död med hjälp av hans son Ola Rosling och hans svärdotter Anna Rosling Rönnlund, även de aktiva i stiftelsen Gapminder.

Han delar in boken i kapitel som handlar om olika instinkter vi har och som ofta leder oss fel i förståelsen av välden. Vidare anser han att massmedia ofta avstår från goda och långsamma nyheter till förmån för dramatiska och dåliga nyheter. En katastrof intresserar oss människor mycket mera än gradvisa förbättringar vilket gör att dessa inte lyfts fram i mediebruset och vi människor tror därför att allting blir sämre och sämre, speciellt som vi gång på gång får höra om samma olycka och elände. I verkligheten förbättras världen hela tiden även om det fortfarande finns stora och allvarliga problem. T.ex. menar han att en sak kan vara fortsatt dålig men ändå ha förbättrats. Det går åt rätt håll.

Han delar inte in världen i i-länder och u-länder, något som han anser är en förlegad modell, utan i inkomstklasser. Klass 1, de människor/länder som förtjänar max. 2 dollar per dag, klass 2 = 2-8 dollar per dag, klass 3 = 8-32 dollar per dag, klass 4 de som tjänar mera än 32 dollar per dag. Måtten tar hänsyn till prisnivån i länderna. Vi i västvärlden tillhör klass 4. Han visar med bubbeldiagram över tid hur länder lyft sig från klass 1 allt högre upp i förtjänstklass. Andra händelser är nedgången av barnadödligheten i världen och antal födslar per kvinna samt förbättringen av utbildningen för världens kvinnor. Fakta som även högt utbildade och människor i ledande positioner har helt fel uppfattningar om. Så är det på område efter område, vi går på instinkt och inte på fakta.

Att förstå statistik och det flöde av information vi dagligen tar del av, på ett eller annat sätt, är inte alltid lätt. T.ex. hur stor del av mänskligheten är extremt fattiga, alltså med en inkomst under 2 dollar per dag? De flesta tror att det är betydligt större andel än vad det är i verkligheten. Vi är i detta nu ca 7,6 miljarder människor på jorden. Av dess är mindre än 1 miljard extremt fattiga.

Jag gör ingen fullständig recension av boken utan plockar lite här och där för att blixtbelysa innehållet och skapa tankeställare:

  • Saker och ting kan vara både dåligt och bättre på samma gång
  • Varning för rosenröda skildringar av det förflutna
  • Jämför, sätt siffror och fakta i sitt sammanhang, tidsmässigt och i förhållande till andra likvärdiga länder/situationer
  • Samla exempel på kulturella förändringar. Dagens kultur måste inte vara gårdagens och inte heller morgondagens.
  • Se upp med enkla idéer och enkla lösningar
  • Världen kan inte förstås utan siffror, men den kan inte heller förstås enbart med siffror.
  • Leta efter orsaker, inte en skurk
  • Leta efter system, inte hjältar
  • Insistera på data
  • Varning för spåmän. Akta dig för prognoser som inte redovisar osäkerheten

För ett par tre år sedan ville Medborgarinstitutet i vår kommun ha förslag på kurser och föreläsningar. Jag nappade på invitationen och skickade förhoppningsfull in förslag på en kurs eller föreläsning som skulle lära oss att bli källkritiska och förstå och tolka statistik. Vad hände? Ingenting, naturligtvis. Kanske ansågs förslaget inte locka folk, kanske fanns inte lärare/sakkunniga i ämnet eller så togs förslaget emot med en gäspning. Jag vet inte vilket men inget hörde jag om mitt förslag.

Behovet av källkritik och förståelse av statistik är idag ännu större i dessa lögnens och manipulerandets tidevarv. Med ganska enkla medel kan även vanligt folk förstå och ifrågasätta fakta och påståenden om bara viljan och intresset finns. Denna bok är ett av dessa medel.

Bill Gates tyckte att denna var en av de viktigaste böcker han någonsin läst; jag kan bara instämma! Köp den, låna den och läs den; jag kan garantera att du får en och annan tankeställare och flera aha-upplevelser och förhoppningsvis blir världen en bitteliten smula bättre.


Hans Rosling Wikipedia

Gapminder

Factfulness : Tio knep som hjälper dig förstå värld – Adlibris

Detta är en bild från årets Kaustinen Folk Music Fesival. Maloune Prévaly, en medlem i gruppen Chouk Bwa från Haiti, ett av Latinamerikas fattigaste länder. Samtidigt är det skäl att komma ihåg att alla är inte fattiga i fattiga länder på samma sätt som att alla inte är rika i rika länder.

Enligt Hans Rosling är främst kvinnor i fattiga länder förmodligen lösningen på  avskaffandet av den extrema fattigdomen i världen. Att de får utbildning och ekonomiska resurser i microformat.

 

 

En viktig fråga inför höstens val: plättar och pannkakor!

Det närmar sig valtider och först ut är riksdagsvalet i Sverige i höst. Viktiga frågor är på tapeten och Erik F. en av mina flitigaste kommentatorer förärade mig epost där han tog upp denna angelägna fråga om det heter plättar eller pannkakor om plättar. Detta har tidigare dryftats grundligt 2013 men han ansåg att saken ytterligare bör belysas.

Jag hävdar fortfarande med emfas att plättar är tunna och gräddas ovanpå spisen medan pannkaka är tjocka och gräddas i ugn. Basta!

Den gode Erik ville också tipsa om ett kommande program nästa måndag där Fredrik Lindström tar upp ämnet i programmet ”Dialekt i P1” och det tackar vi för! Öronen kommer att spetsas till det yttersta för att höra vad denna dignitet i fråga om dialekter kommer att säga om detta.

På tal om plättar och mat så kom jag igår att göra ett kort besöka på Internationella matmarknaden i Vasa. Jag vet inte, jag tyckte det kändes lite skralt i år. Visserligen en lång radda med stånd men en stor del upptogs av grekisk matservering och det var som om jag saknade något.

Jag hade tänkt prova lite afrikansk mat men så serverades bara kyckling till den intressanta röran och det kunde jag inte börja kladda med så det bidde inget.

En ensam tjej sjöng sånger till eget ackompanjemang med liten gitarr. Eller var det en ukulele? Det lät inte alls oävet men stor publik hade hon inte. Jag och en annan applåderade och jag tyckte mig se att hon blev glad. Jag har ofta funderat på hur det känns att stå på en scen av ett eller annat slag, som grupp eller solo, och det nästan inte finns någon publik som lyssnar. Ganska tröstlöst och otacksamt kan jag tänka. Jag skulle bli deppad!

Idag blev det cykeltur till Hellnäs där deras boendeförening utlovat sommarkafé. Jag blev allt lite snopen när jag kom fram och ingen fanns på plats. Klockan 14 utlovades kakbuffé men så länge kunde jag inte vänta för jag har också annat mig för denna lördag. Så utan kakor blev jag.

Vi får återkomma med detta om plättar och pannkakor när Fredrik sagt sitt!


En plätt är en plätt och inget annat –  Blogginlägg från 2013. Läs också kommentarerna!

Vad är pannkakor och vad är plättar?! – Programmet Dialekt i P1

Många långväga flaggor vajade i Vasa

Vad hon hette vet jag inte med sjunga kunde hon!

Det såg lite ensamt ute på torget där den vanliga torgförsäljningen också pågick. Kanske folk börjar tröttna på jordgubbar för denna gång?

 

 

Amélie goes to Belgrad drog stående ovationer!

Jag fortsätter på det musikaliska temat och berättar lite om mina upplevelser igår kväll i Åminne folkpark som jag inte besökt på många, många år. Nästan så att jag inte hittade dit trots att detta är och har varit ett av de stora dansställena i Österbotten. Mången gång åkte jag hit i min ungdom.

Vackert beläget vid stranden och med tillgång till camping och bad i närheten, fullvärdig restaurang och en danslokal betydligt mera uppiffad och snygg än vad jag minns.

Tillsammans med kusin vitamin och hans vän från Skåne styrde vi kosan söderut. Alltid roligt att få visa upp något fint från Österbotten för en utbys och jag tror inte hon rynkade på näsan precis.

Kvällens musikaliska underhållning var Amélie goes to Belgrad, ett österbottniskt balkanband med 12 medlemmar på scen. Jag kan säga att det lät riktigt bra och dansant även om det inte direkt är sådan dansmusik som vanligtvis spelas i Åminne Folkpark. På utsidan gjordes reklam för Lasse Stefanz som spelat här tidigare i sommar.

Vad är balkanmusik för något, kanske någon frågar sig. Jo, det är musik med inspiration och stil från Balkan, länder från främst f.d. Jugoslavien, Bulgarien, Albanien och Grekland. Blåsinstrument, dragspel, fiol med mera i uppsättningen. Sången är lite speciell och vemodig, tycker jag.

Kan det vara något att lyssna på och dansa till i dessa tider av hipp-hipp-hopp-hopp och rapp? Jo, svarar jag! Rytmisk och stundtals dramatisk musik och definitivt dansvänlig. Glädjande nog satt inte hela publiken andäktigt lyssnande utan de mest frimodiga tog sig en svängom med fri dans eller med stil av folkdans från Balkan. Några damer i min ålder eller något år yngre gjorde omedelbart slag i saken och drog iväg en grupp som visade hur slipsten skall dras. Inget stelt och prydblygt där inte. Sådant är härligt!

Publiken, som hade rätt blandad åldersfördelning, var entusiastisk och uppenbart upplivad av musiken. Bandet fick stående ovationer vid sista låten och visst spelade de ett extranummer också. Samspelt och med tryck i låtarna. Jag kan inte speciellt mycket om denna typ av musik men fötterna kunde inte hålla sig stilla och detta blev för mig en av sommarens stora upplevelser på hemmaplan.

Hyfsat mycket folk med tanke på att detta är musik som inte är så känd bland det vanliga dansklientelet i Österbotten och att det finns så många andra evenemang som lockar och drar denna sommarmånad.

Amélie goes to Belgrad kommer också att spela på Konstens Natt i Vasa 9 augusti och har ni inte sett och hört dem tidigare så då har ni chansen. Missa inte det! Tyvärr är programmet för Konstens natt ännu inte färdigt vilket jag tycker är märkvärdigt och lite svagt. Det är ju bara två veckor kvar!

Mycket nöjda susade vi hemåt i den fina sommarkvällen medan andra stannade kvar i restaurangen för att lyssna på trubaduren. För min del en fin uppvärmning inför Urkult!


Amélie goes to Belgrad 

Balkanmusik  

Åminne Folkpark

Ulrika Öhman

En del av blåset

Richard Mitts

Benny Ojala

Peter Enroth

Amélie goes to Belgrad

Var finns ny musik för mögliga öron?

Jag läste på Vasabladet webbplats att den musikaliska nyfikenheten har din topp vid 25 års ålder och därefter inträder en musikalisk förlamning vid 28 års ålder. Kan det verkligen stämma?

För sex år sedan när jag stiftade bekantskap med Urkult och den musik som spelas där fick jag en nytändning och började allt mera lyssna på folkmusik och alternativ musik i förhållande till vad jag mest lyssnat på tidigare: rock, blues och reggae.  Och en del svensk musik men inte så mycket dansband eller smörpop.

Visst minns jag de gamla godingarna från min ungdom och en bra bit in på 90-talet men sedan? Fast folkmusik, världsmusik och alternativ musik kanske inte räknas som förnyande? Kanske det skall vara senaste house, hipp-hipp-hopp-hopp och rapp eller de nyaste stjärnorna från USA?

Jag räknar mig som musikaliska allätare och tog lite på näsan när jag fick se denna artikel. Egentligen gillar jag all slags musik utom experimentell jazz och den värsta sorten av hårdrock typ death metal och likande. Fast experimentell jazz skulle va kul att kunna lire själv men lyssna, najaee, kanske inte.

Efter 28, då är man alltså en möglig föredetting vad gäller musik? Nej go, det håller jag inte med om! Jag lyssnar också på ny musik samtidigt som jag börjar fundera var finns egentligen senaste nytt? Kanske jag ligger några månader efter eller mera? Är det via streamade musiktjänster som Spotify eller är det från dansgolven i heta nattklubbar?

Så nu ställer jag frågan, var finns senaste nytt vad gäller musik av olika typer? Förr fanns ju topplistor på radion som Pop 63, Tio i topp, Kvällstoppen, Svensktoppen. Finns de kvar för jag lyssnar i inte på det längre. Nåja serien Pop63 och andra årtal är naturligtvis borta sedan mera än 50 år tillbaka men allt det andra?

Javisst ja, Vegatoppen, men det var inte direkt den som jag menade och En gåva i toner, ha, ha, kanske inte det heller. Och Radio Extrems skval har jag tröttnat på sedan länge.

Finns det idag något program på radion som spelar det absolut senaste på någon av alla de miljoner kanaler som finns i världen och som inte upprepar sig stup i kvarten? Eller finns andra kanaler? Ny musik, sådan musik som ligger steget före.

Jag vet inte hur många ungdomar som läser min blogg men kanske någon kan svara för jag antar att har man passerat 28 så vet man nada. Eller??

Nu blir det Amélie goes to Belgrad för hela slanten ikväll! Åminne som jag inte besökt på år och dagar.

Eller skall jag hålla mig till gamla väggprydnader typ ”Herren är min Herde, mig skall intet fattas” och Oskar den andra?