Vem föddes i Butkan?

Idag spolades och rengjordes vattenledningen i byn. Eller rättare sagt, en av ledningarna. Det är nämligen så att vi har två vattenbolag. Södra och Norra. Ett halvt dussin gubbar samlades vid pumphuset som också kallas ”vattenbutkan”. På plats fanns också en grävmaskin och en kompressor som skulle blåsa tryckluft genom vattenledningen.

Själv hade jag också tänkt hjälpa till men konstaterade rätt snart att detta klarade veteraner och fackfolk av galant. Men det var ändå kul att lyssna på jargongen och replikskiftet. Det gick nämligen ganska muntert till när de skred till verket; kopplade slangar, mekade inne i pumphuset, skickade ut folk hit och dit i byn, talade i mobiltelefon, startade kompressorn. Nå, sedan kompressorn startat var det inte mycket  man kunde höra för ljudnivån var minst sagt hög.

Herr grävmaskinsföraren är en speciell person med otaliga historier i minnet. Han känner trakten utan och innan och har träffat ett stort antal människor i sitt arbete. Att han sedan kan plocka fram dessa hågkomster och krydda pratet med tillhörande miner och gester är ren underhållning. Egentligen borde man dokumentera hans historier på ett eller annat sätt.

Han är också farfar. Hans son och sonson kom dit en kort stund. Hur gammal gossen är, vet jag inte. Jag har svårt att bestämma åldern på barn. Plötsligt stack han handen i fickan och tog fram en 5-eurosedel som han ville ge mig. Varsågod! Jag blev lite häpen och förstod inte varför han ville ge mig en peng. Det förstod nog inte någon annan heller. Kanske han fått ett anfall av givmildhet, kanske han bara ville visa att han hade pengar?

Efteråt kom jag att fundera på saken. Tidigare i veckan hade jag gett en slant till Röda Korsets katastroffond. Visst står det någonstans i Bibelboken att den som ger, han skall få mångfalt igen? Kanske femman som gossen erbjöd mig var ett symboliskt tack för att jag gett ett litet bidrag för att lindra nöden i världen? Tja, ibland blir jag smått filosofisk.

Jag tittade i torsdags på TV-programmet Adress: Barcelona, där huvudpersonen var en man från Karis i södra Finland. Han bor nu i Barcelona och berättade bl.a. om sin livsfilosofi. Han menade att livets mening var att växa, lära  och dela med sig. Jag kan inte göra annat än hålla med. Men att dela med sig kan ibland vara svårt. Till vem, när, hur, varför? Skall man prioritera eller ge till alla som ber om något? Skall man tänka till eller låta magkänslan styra?

En annan sak jag kom att fundera över är ordet ”butka”. Ordet är nog dialekt skulle jag tro eller ett ord som bara används i Finland. Men det låter varken svenskt eller finskt. Kan ordet ha ryskt ursprung? En butka är ett litet hus eller kan också vara en cell i arresten. Jag googlade på ordet och hamnade nästan i Sibirien. Det visade sig att Rysslands tidigare president Boris Jeltsin är född i Butka. Det var en man som bjöd på sig själv. Åtminstone när han hade fått ett järn eller två innanför västen. Visst minns vi med ett leende på läpparna när han besökte Tyskland och han blev så entusiastisk att han tog taktpinnen från dirigenten för orkestern och själv visade hur marschen skulle spelas. Rysk politik blev tråkigare sedan Boris försvann.

Idag var det andra takter i butkan. Gubbarna i byn rensade ledningarna och rent och fint vatten fick vi till kvällen. Det tackar vi för!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xMThTEA4M0o]

Bäst är nog då damerna får uppmärksamhet och Bill skrattar så han gråter.