”Vipälböx”

Jag hade ärende till butiken. Bröd, pålägg och lite annat ätbart skulle inhandlas. Jag strosade runt bland hyllorna och samlade i korgen. En farbror från byn dyker upp och hälsar.  Han frågade hur det går och på samma fråga från mig svarade han: ”Det ser du ju” och haltade iväg. Jag såg hur han gick men hur det går fick jag inte reda på.

En kvinna hälsade snabbt på mig och jag mumlade ett hej tillbaka. Vem hon var visste jag inte men hon påminde mig om någon. När jag står i kassakön ställer hon sig bakom mig och jag kan inte tygla min nyfikenhet utan frågar vad hon heter. Någon med det namnet känner jag inte utan jag kastade fram ett annat namn som jag trodde att hon möjligen kunde vara. Ah, det var hennes bästa kompis i ungdomen och de är så lika att många tror att de är syskon. De var ett par tre tjejer som var med i svängen, levde livet. Det var kul, vi hade roligt, jag var en riktig ”vipälböx”, berättade hon.

Detta ord var nytt för mig. Var det dialekt eller ett eget påhittat ord? ”Böx” torde vara byxa men vad är ”vipäl”? Kanske yrväder?

Jag är intresserad av ord. Gamla ord och uttryck, dialekt, modeord, påhittade ord, nysvenska. Vid närmare efterforskning är inte nysvenska något modernt och på kommande. Nysvenska talades på 1500-talet fram till mitten av 1800-talet i Sverige. Ett annat språkbruk är det fiktiva ”Nyspråk” som finns i George Orwells roman ”1984”. En egenhet i Nyspråk var att begränsa antalet ord för att enkelrikta människorna så mycket som möjligt. Tyvärr finns det nog de i republiken som också vill använda språket för att likrikta människor. Ett språk vore nog, tycker de.

Tack för att det ändå finns ord som ”Vipälböx”, eget ord eller dialekt. Helt enkelspåriga är vi ännu inte i detta land.