Det är inte bra att påsken nästan snubblar in i valborgsmässoaftonen. Vanligtvis brukar det vara mera snö och gummistövlar den rätta fotbeklädnaden när jag tänder påskbrasan. I år kunde jag galant skrida fram till påskbrasan med träskor på fossingarna. Bekvämt med ack så opraktiskt ändå. Jag hade under dagen utfört diverse röjningsarbete i min närbelägna omgivning och därvid skaffat mig en inte alltför ringa hop granris. Finns det något bättre än färskt granris till en påskbrasa? Jag tror inte det. Det brinner av sig självt och utvecklar en härligt grå rök som signalerar attack till eventuella illvilliga flygfän i nejden. Häxor på kvast, menar jag. Själv har jag inte sett…