Resor

A Paris (dag 1)

Måndagen inledde jag som stilla betraktare av en efterfest i terminalen på Vasa Flygfält. Ett gäng utländska ungdomar skulle ut på resa, kanske tillbaka till sitt hemland? De flesta var lugna och städade men några hade nog kommit direkt från avskedsfesten till flygavgången. Bl.a. en lång amazon som nog inte var nykter, inte heller hennes väninna. Ibland låg hon på golvet ibland red hon häst på sin stora kappsäck. Därtill hade hon en kul hönshatt på huvudet. En stund senare dök ytterligare festprissar upp och sång framfördes i skrålande tonart.

Hu jeda mig, skall också dessa med på flyget till Helsingfors? Då blir det livat värre, tänkte jag. Som tur var skulle de med ett senare flyg. Hoppas att alla kom med flyget. Ibland ser och hör man ungdomar från republiken, och också från övriga Norden för den delen, som festar till det ordentligt. Men nog finns det även andra nationaliteter som kan detta. Jag kunde inte genom språket lista ut varifrån de kom, kanske de var från flera olika länder?

På Helsingfors-Vanda flygstation har de byggt om sedan senast jag var på resa. Mera butiker fanns som lockade med diverse fynd. Själv brukar jag sällan köpa något på de flygplatser jag passerar. Något annat som också ändrat var boardingkortet som tidigare var en rejäl pappersbit. Nu såg det mest ut som ett kassakvitto som man får i vilken köplada som helst.

Flyget till Paris var ganska glest befolkat. Fram kom vi i tid och snabbt kom jag ut från terminalen. Vid disken för tursistinformation köpte jag biljett till flygbussen som gick till Opera inne i Paris. På samma gång köpte jag också en 5-dagars färdbiljett för bussar och Metro i staden (Paris Visite). 29 euro kostade den och då får jag åka hur mycket jag vill.

Men det började inte så bra. När jag var på väg till flygbussen upptäckte jag att jag  tappat flygbussbiljetten. Hur kan det komma sig? Så lugnt och sansat som jag uppträdde. Jag vände om och började leta och si, vid disken väntade den vänliga mannen som sålt biljetten till mig. Jag hade alltså inte alls fått med mig min biljett. Det ordnade upp sig och jag kunde äntra en fullsatt flygbuss en stund senare. Som tur var fick jag sittplats på den 45 minuter långa färden.

Väl framme vid Opera, som också var slutstationen, klev jag av bussen och började en stunds promenad till hotellet. Jag hade gott om tid och tog det lugnt, tittade mig omkring och fick ett första intryck av staden. Storstad med mycket trafik, ett språk som jag knappt förstår något alls av, många kaféer och restauranger samt kostymnissar med blankpolerade skor. I en affär upptäckte jag riktigt snygga finskor (alltså, fina skor, inte finskor)  för 39 euro. Kanske jag borde passa på att förnya skoflottan?

Det var inga svårigheter att hitta hotellet men det berodde nog på att jag var förberedd. Hade jag inte tidigare varit inne på nätet och kollat hade det varit svårare att hitta. Gatuhörnet där jag skulle svänga till höger bestod nämligen av två gator varav den jag skulle in på gick snett bakåt varifrån jag kom. Fram kom jag och rum fick jag. Hotellet ligger ungefär mitt mellan Note Dame vid Seine och Montmartre.

Rummet var kanske inte det största jag sett men det är rent och städat. Internet fungerar perfekt, och utsikten är lika med noll, en skitgul vägg tre meter bort. Duschen funkar bra men något kylskåp finns det inte. Frukosten är continental d.v.s. mest lite pålägg och marmelad. Korvar, ägg och bacon får jag titta i skyn efter. Hissen är också den minsta jag åkt i och när man stiger in i den svajar den till och sjunker 5 centimeter utan att jag skarvar alltför mycket. Kanske jag borde banta?

Förutom missödet med flygbussbiljetten kan jag också glädja er med att jag gick in i en glasdörr i receptionen så att det small. En kvinna var på väg in, dörren öppnade sig, jag vände på huvudet för att säga bonjour till receptionisten samtidigt som jag kom i närkontakt med dörren. Tjejen bakom disken så helt förskräckt ut. Något blodvite uppstod dock inte.

Kvällen användes till en båttur på Seine, floden genom staden. Viktiga byggnader och platser besågs och guiden berättade om sevärdheterna både på franska och på engelska med tjusig fransk brytning. Hon ursäktade sig vid färdens slut för att hon inte var professionell guide. Men det förlät vi henne och hon fick rikligt med dricks är vi lämnade båten. Själv gav jag en euro men vi var rätt många som gav så det blev nog en fin timpenning.

På väg tillbaka till hotellet tog jag en matbit i rullat bröd med god fyllning från ett gatukök. Riktigt smaskigt måste jag säga som kvällsbit på hotellrummet. Jag försökte glömma den stackars uteliggare som tidigare på dagen, på samma ställe, letade mat i soptunnan där folk slängt mat. Han sökte diverse snabbmat, granskade noga sitt byte och åt upp det. Han hittade en glasburk med vätska av något slag i och där låg det mat som han fiskade upp. Det såg inte aptitligt ut, jag skall bespara er för detaljer. Därtill kan noteras att han i kontrast till kostymnissarna var mycket dåligt klädd. Kavajens baksida var nästan helt utsliten och tvål och vatten hade nog inte stackaren sett på år och dar.

En annan tiggare var en kvinna en bit längre bort. Hon sitter stilla hela dagarna med en liten kartong framför sig där det finns några mynt. Till skillnad från farbrorn vid soptunnan har hon ordnad klädsel och sina få tillhörigheter snyggt placerade. Hon har en värdig uppsyn. Nästan som påven. Jag tycker ändå att det inte finns så många tiggare trots att det är en storstad men de som syns har nog nått samhällets bottenskikt. Det är synd om dem. Det är enorm skillnad mellan dessa samhällets olycksbarn och den prakt och ståt som Paris annars uppvisar.

Trött av dagens resande nannade jag kudden vid elvatiden och sov sött fram till halv sex i morse. Den första blicken ut genom fönstret gav vid handen mulet och regn. Rakt upp kan jag nämligen sen några kvadratmeter himmel.

Det är nära till gallerior och passager med affärer.
Parisarna använder den gubben för att mäta vattenståndet.
En liknande bro tycker jag mig passera nästan varje dag hemma. Men detta är ändå Seine.

0 kommentarer

  • Maclindhe

    Lika trevligt som vanligt att haka på dina resor! Folk går in i väggen till höger o vänster, men du tar dörren istället. Jag ser fram emot fortsättningen 😉

    • Chorizo

      Så går det när man försöker vara artig och belevad på främmande språk. Jag fick koncentrera mig så mycket på språkbruket att jag gick in i dörren, inte väggen. Vilket som är bättre eller sämre vet jag inte.

  • Syster Yster

    Tur att jag kollade bloggen, satt just och funderade var jag skulle hitta din reserapport från Paris. Hoppas att du hinner skriva mera om dina eskapader och äventyr, alltid lika kul att läsa. Jag är mycket stolt över att min bror har förmågan att skriva på ett intressant och medryckande sätt. Ha det så kul i storstan men akta dej för lösdrivare : )

    • Chorizo

      Jag skriver vad jag hinner. Jag hoppas inte det blir en ren reserapport utan sådant som händer lite vid sidan om. Reseberättelser från Paris finns det säkert tusentals av.

  • E

    Jasså, du är ute och luftar dig igen! Ska bli trevligt att följa dina eskapader i storstan!
    Je vais lire son histoire, bien sur!

    Jag gissar att Paris har ändrat sig en del sedan jag besökte staden som 17-åring. 🙂

    • Chorizo

      Alltså, så mycket franska kan jag inte men jag klarar mig ändå.
      Allt förändrar sig med tiden, även Paris men tornet står kvar och stilla flyter Seine.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »