Saker och människor

Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor.

Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma).

Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det nödvändiga, ett liv nära naturen, självhushållning och självkännedom. Jag har i boken faktiskt gjort understrykningar och märken på särskilt intressanta ställen som jag ville uppmärksamma; en sak jag annars inte brukar göra, ens för allt smör i hela Småland. En bok skall vara ren. Nåja, ibland måste man frångå sina principer. Bl.a. hade jag fastnat för följande passus:

Det finns tre stolar i mitt hus: en för ensamhet, två för vänskap, tre för sällskap. När oväntade besökare kom i större antal fanns bara den tredje stolen för dem alla att tillgå, men de hushållade vanligtvis med rummet genom att stå upp. Det är förvånansvärt hur många storvuxna män och kvinnor ett litet hus kan rymma.

På Juthbacka marknad fanns det minsann stolar att köpa för den hugade tillsammans men tusentals andra ting. En enda stor loppmarknad, kanske den största i landet, med allt från fynd till rena skräpet. Frågan är hur många stolar man behöver, kanske det sist och slutligen bara är tre.

Orsaken att jag åkte dit var för att jag kanske skulle hitta någon intressant bok samt för att träffa vänner och bekanta. Bokfynden var inte många men en bok följde ändå med mig hem. 2 europenningar kostade den och hela 2,5 kg vägde den så kilopriset var ytterst förmånligt. Jag tyckte försäljaren suckade lite när han tog emot min betalning. Boken är i storformat och heter Mitt Lappland – Sarek, Kebnekaise, Torne träsk. Det är en fotobok av Sven Hörnell. Den hyser många fina bilder med tillhörande text på tre språk. Den kan jag bläddra i och drömma mig bort till detta fina landskap som jag hoppas besöka en vacker dag. Norra delen av Lappland, vill säga.

Den var tung så jag köpte den först när jag skulle åka hem. Annat var det med en FB-vän som omgående när han anlände köpte en 10 kg tung låda med 7 tums spik. Det verkade som han släpat på den hela tiden han var på marknaden.

Måste vi ha så mycket saker omkring oss? Om vi verkligen tänker efter så är många av våra ägodelar alltför litet i användning. T.ex. köpte jag för ett antal år en skruvdragare med batteri, två batterier till och med. Hur ofta har jag använt den? Ytterst sällan och när jag verkligen behöver den så är batterierna tomma. Bättre hade det då varit att låna, hyra eller att jag varit med i en verktygspool.

Thoreau är inne på samma tankar och en föregångare (1800-tals människa som han var) i hållbar hushållning av jordens resurser. Jag fick en idé att läsa boken på nytt och då samla alla guldkorn i ett eget dokument. Ett stort projekt men kunde kanske underlättas genom att köpa en e-bok. Går det förresten att kopiera text ur en e-bok till datorn?

Egentligen borde vi tänka i termer av tid när vi köper saker. Hur lång tid måste jag arbeta för att få detta begärliga ting? En vara kan vara billig men när man tänker på vilken tid det ändå tar att arbeta för att få råd med detta köp så är den kanske ändå inte så ”billig”. T.ex. en ny bil på låt säga 30 000 euro. Det blir många timmar och dagar det! Därtill skall den tvättas och städas. Service och reparationer kostar också pengar och därmed tiden det tar att arbeta ihop den summan. – Boken jag köpte behöver jag inte arbeta lång stund för att få ihop till. Den tiden är den värd! Det handlar naturligtvis om prioriteringar vad man vill lägga sin tid och sina pengar på.

På landsbygden och framför allt i glesbygden är man beroende av bil men hade jag bott i en stad hade jag inte haft bil utan cyklat och använt allmänna färdmedel. Det gjorde jag också under en tid när jag bodde i Malmö och det gick hur bra som helst. Det som gjorde att jag ändå köpte bil var mina semesterresor hem till byn. Att hyra bil under en längre tid flera år i följd blev dyrare än att köpa en billig begagnad.

En tredje orsak som gjorde att jag besökte Juthbacka marknad var fotojakt. Det brukar dyka upp ett och annat att fotografera. Dock är det mest människor jag vill fotografera. Hellre det än döda ting och landskap. Det är emellertid inte helt lätt. Det är inte alla människor som vill figurera på bild och för att publicera en bild bör man ha människans tillstånd. Åtminstone på tryckt medium.

Barn är tacksamma motiv men det är långt ifrån alla föräldrar som gillar att en okänd farbror fotar deras telningar. Därför drar jag mig tyvärr oftast för att fotografera barn och gör jag det så försöker jag att inte fotografera ansiktet. Hittills har jag dock klarat mig utan åthutning när okända människor hamnat på någon av mina bilder.

En bra bild av en människa fick jag igår kväll. Det var Julia Hansson från Karleby som satt på sin vanliga plats och förnöjde marknadsbesökarna med ljuvliga toner från sitt dragspel. En mycket bra artist; kanske man får kalla henne så. Henne hade jag gärna sett på byadagen som firas i juli varje år. Annars brukar duktiga, lokala musikanter uppträda men det hade varit kul med lite omväxling.

Solen skiner även idag så nu blir det uteliv. Både dator och fotoboken får vila en stund.