Resor

Allt från myror till starköl (dag 4)

Små, svarta myror gjorde mig sällskap vid frukostbordet. Det bekom mig inte mycket så länge de höll sig på sin sida av bordet. Tyvärr hade jag inte tillgång till dammsugare så jag kunde låta dem försvinna. Märkligt att det finns myror i ett annars välstädat hotell. Det är ungefär som Henry Miller skrev den tiden han bodde i Paris; märkvärdigt att man kan få löss i ett så fint och propert hus.

Jag besökte Clichy idag, Pigalle och kyrkan höst uppe på kullen, Sacre Couer. En brant backe att bestiga, full med turister som pustade och svettades för att nå helgedomen. Precis som på alla andra turistställen i staden fanns även här alla dessa försäljare av diverse krimskrams som de ville göra sig en hacka på. Oftast är de svarta, försäljarna, kanske också affärerna. Men de är inte påflugna så det är inget besvär med dem. I backen fanns också spelare som försökte locka folk till spel. De hade tre brickor, varav en var märkt med vit färg undertill. De kuperade och rörde snabbt brickorna över spelbordet, som var en upp och nedvänd kartong. Sedan gällde det att veta var brickan med den vita pricken undertill fanns. Fruntimren verkade spelsugna. Insatsen var ofta 50 euro.

I kyrkan, som var nästan full med folk, avslutades en mässa och jag hade nöjet att lyssna på mäktiga orgeltoner från ovan. Ett riktigt kraftpaket till orgel vill jag säga. Utsikten från kyrktrappan var milsvid, solen sken från en molnfri himmel och hela Paris låg för mina fötter.

När jag ändå var i närheten besöktes Moulin Rouge, den röda kvarnen, berömd för sina shower och sin underhållning. Men egentligen var jag där för att se de gator och kvarter som Miller skrev om och levde i. Stilla dagar i Clichy, förutom den alltid brusande trafiken, kan man säga att det var. De enda som höjde rösten och dundrade på var deltagare i en demonstration mot sexindustrin och prostitutionen i område. Man kan säga att jag var där på spaning efter den tid som flytt.

Visst fanns där sexbutikerna,  men det var inte sjabbigt. Endast en gång var det en snubbe som rykte mig i armen och hade något skumt erbjudande att komma med. Monsieur, monsieur viskade han nästan. Jag kan tänka mig att de är mera påflugna på kvällskvisten.

Dagen (torsdag) började dock med ett besök på begravningsplatsen Père Lachaise där många berömdheter ligger begravda. Jim Morrisons grav hittades och även sparvungen Piaf fick besök. Många ligger där bland stenblock och monument. Platsen lämpar sig dock inte för stilla promenader. Kullerstensgator och backe upp och backe ned. Men skuggan från alla träd var välgörande för en svettig vandrare.

Vid Jim Morrisons grav fanns det hela tiden minst 10 personer, även en torsdags förmiddag. Han är en legend även om hans musik inte spelas varje dag i radion. En grupp med unga svenska kvinnor besökte graven på samma gång som jag. En dam, kanske något yngre än mig, hade sakkunskapen. Flickorna tog bilder, hon berättade.

På kvällen åt jag en mycket god innerfilé i närheten av hotellet. Ett nytt ställe för mig. Såsen var utsökt och pommes frites var perfekt, köttet superbt. På väg tillbaka till hotellet slank jag in på ett snabbköp för att köpa ett par holländska öl som jag tänkt sutta på en stund medan jag skriver detta inlägg klart. Först när jag druckit halva burken upptäckte jag att procenten var 11,6. Inte konstigt att jag blev pigg och redo för nya äventyr.

Några från kungariket gjorde en egen hyllning i moderna runor.
En ståtlig kyrka, annat kan inte sägas!
Klara, färdiga, gå!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »