Tur med Fröken Ur

Jag har gjort en tur med Fröken Ur. Hon satt säkert fastspänd och tittade nyfiket ut genom fönstret, precis som om det var första gången hon åkte bil. Nehej, det har hon gjort tidigare, åkt bil.

Vanligtvis hänger hon på väggen, tickar, nickar och visar tidens gång. Men så gjorde hon halt, hennes slant hängde död och inget tick, tack hördes. Hon fördes till akuten, Staffans stalledräng gjorde juteringar på urverket. Men pytt, när hon åter skulle göra tjänst på väggen står hennes hjärta stilla, slanten gör några orkeslösa svängningar från sida till sida, sedan stannar den tid som hon visar.

Hon är gammal ungmö, ungefär 100 år gammal, invandrare. Det är inte lätt att bli gammal i främmande land. Hon minns knappt fabriken i United States of America där hon föddes men hon har ett vagt minne av en färd över vidsträckt ocean och hur hon hängdes på en vägg i ryska storfurstendömet. Mycket har hon sett, nu är hon trött, Ms. Waterbury. Nu stilla men hon visar absolut rätt tid två gånger per dygn!