Kommentarer
Dagen till ära har jag bytt bild i headern. Den föreställer solens läge över byn vid middagstid på årets kortaste dag, 21 december 2012, den dag när jorden skulle gå under. Hittills har jag överlevt och kommer troligtvis att så göra även i morgon.
Egentligen vill jag skriva om något helt annat: kommentarer.
Jag tycker det är roligt att få kommentarer. Om det är en rad eller hundra gör ingen skillnad; det är något som en läsare vill förmedla i anslutning till mitt inlägg och det tycker jag är värdefullt. Jag läser alla kommentarer och försöker också besvara dessa om jag förstår vad kommentarerna vill förmedla. Ibland förstår jag inte och då avstår jag från att besvara.
Själv brukar jag också kommentera andras bloggar. Ett välskrivet blogginlägg med ett intressant ämne kan locka till kommentar. Det finns dock ett dilemma: vill bloggaren att jag kommenterar? Ibland får jag intrycket av att mina kommentarer inte alltid är så välkomna. Kan det bero på att jag faller utanför ramen för målgruppen? Passar det sig att en herre i övre medelåldern kommenterar en ung kvinnas blogg? Bara som ett exempel.
Min blogg har ingen speciell målgrupp utan jag önskar att alla som läser min blogg också känner att de är välkomna att kommentera: ung som äldre, man som kvinna, inföding som invandrare, ateist som troende, bybo som globetrotter.
Du kanske också gillar
10 kommentarer
Erik Forsling
Det där med kommenterande har jag också tänkt en hel del på, liksom om man är välkommen eller inte. Den som skapat en ordinär blogg (utan lösenordsskydd, e.dyl) på internet, har också gjort den offentlig och tillgänglig för varenda människa på jordklotet som har tillgång till en icke censurerad dator med internetuppkoppling. I synnerhet för alla dem som, åtminstone i skrift, behärskar det språk den är skriven på.
Så länge man inte är medvetet oförskämd eller jävlig anser jag att man är i sin fulla rätt att såväl läsa som kommentera vilken blogg som helst – förutsatt att där finns en kommentarsfunktion. Sedan är det upp till mottagaren/bloggägaren att uppskatta det eller inte. Om bloggaren vill att man skriver eller ej, det ser jag inte som ett dilemma. Känner man sig ovälkommen, eller illa bemött, får man överväga om det är värt att fortsätta läsa/kommentera. Det avgör man själv, inte bloggaren, och det är dessutom fritt för bloggägaren att lyfta ut ogillade kommentarer.
Jag jämför med t.ex. vanlig tryckt massmedia; tidningar och tidskrifter. Den som ger ut ett sådant alster i ett fritt samhälle kan aldrig, oavsett eventuella målgrupper, förvänta sig att besitta rätten att bestämma vilka som har behörighet att köpa/läsa/låna detta alster, liksom att skriva till redaktionen eller eventuella insändarsidor.
Det där med begriplighet och innehåll är ett annat spörsmål. Det finns ju s.k. ”(internet)troll” och de är ju bara ute efter att förstöra och förnedra – en otrevlig företeelse som bör isoleras och kvävas i sin linda. Sedan finns det säkert några som bara vill retas, och slutligen de som inte riktigt får till det med sitt vällovliga syfte. Ofta är man inte ett under av klarhet själv heller. Ibland tittar jag bakåt och tänker: ”Aj fan, … hur tänkte jag här egentligen?”, och då ska man inte vänta sig att någon annan heller ska begripa det – och ta det skrivna till sig under jubel med fanfarer och cymbaler.
Avslutningsvis. Du nämner äldre herrar och unga kvinnors bloggar, som exempel. Det finns en ung kvinna som verkligen välkomnat mig. Att jag nämner henne och härmed puffar för hennes blogg kommer sig av ditt intresse för Spanien, och bl.a. din resa till Barcelona. Historien om henne behöver jag inte dra, annat än att jag händelsevis upptäckte bloggen, senare att hon bor i Montreal just nu, och att hennes svärfamilj bor i Katalonien. Tyvärr omfors vi precis, hon och hennes familj lämnade Kanada en tid innan jag reste hit, för att själva resa iväg. De återvänder ganska precis när jag far hem igen. Bloggen heter http://narmasthjartat.wordpress.com/, och där spelar Barcelona en viss roll.
Har ett inlägg som ligger i karantän hos Anne. Saxar därifrån för att göra det enkelt för mig – samtidigt som jag än en gång får urskulda mitt utbredande (egentligen hade första stycket i denna kommentar varit tillräckligt).
”Hon och hennes familj har nyligen begivit sig ut på en väldig miniodyssé. Där har jag rejält mycket att läsa ikapp! Såg att mitt senaste inlägg, såvitt jag vet, på den bloggen var 30/11 i år, och därefter är jag dåligt uppdaterad – det var också då som den stora resan började – och en mängd inlägg har producerats. Mycket läsvärt har även producerats tidigare, givetvis. För den som vill följa resan så börjar den här: http://narmasthjartat.wordpress.com/2012/11/30/avsked-och-avslut/”.
PJ
Din kommentar beskriver väldigt träffande hur detta med att kommentera fungerar. Har man en offentlig blogg får man också räkna med att den läses av vem som helst. Sak samma med kommentarer, finns möjligheten så får man räkna med att någon skriver.
Jag är väl bara lite för känslig när jag ibland undrar om man är välkommen att kommentera vissa bloggar. Det kan tänkas vara så att en del bloggare bara vill ha kommentarer från jämnåriga, med samma livssituation eller samma intressen. Hittills har jag ändå inte blivit utslängd från någon blogg eller fått någon knäpp på näsan. 🙂
En blogg där man alltid känner sig välkommen är Jonnas blogg i Grundtjärn, en av de bästa bloggarna på nätet. Den känner du säkert till.
Jag tycker inte att jag fått oförskämda eller dumma kommentar, vilket jag är tacksam för.
Jag får kolla upp bloggen Närmast hjärtat. Den verkar intressant vid första ögonkastet så jag misstänker att jag kommer att sätta ett bokmärke på den. Tack för länken!
kicki
Kommentarer är intressanta och ger inspriration att fortsätta med bloggandet. Ibland om jag inte får någon kommentar kan jag börja tvivla om det är något värt det jag skriver.
PJ
Jag tycker att kommentarer är en del av bloggandet. Utan kommentarer är det som att skriva för ett par tomma overalls.
narmasthjartat
Hittade hit iom Eriks fantastiska puffande för mig! Hej Erik – och hej, hej. Tror jag har varit inne här förut faktiskt. Kul att ha hittat hit i alla fall. Ska läsa vidare…
PJ
Ja, Erik kommer med en och annan intressant länk. Ofta är det riktigt bra saker han för fram. Din blogg skall jag undersöka närmare. T.ex. detta med Barcelona verkar intressant. Själv var jag dit i somras, finns att läsa om detta med start 19 juni.
wesber
Ett fint foto från hembyn, är det Betel ( bönehuset) till höger eller ser jag fel? Undrar om han från Härmä säljer sina dockvagnar på Juthbacka marknad till sommaren, en sån skulle jag ha införskaffat till en 4-årig tjej. Kanonfina. Nej nu ska jag iväg o slava för brödfödan till halv tio ikväll, det tar emot lite idag känner jag.
PJ
Jo, det är Betel till höger.
Dockvagnen kostar 28 euro och det är den säkert värd.
annepauline
Nämen jag som så gärna ville ha en sån dockvagn när jag var liten men aldrig fick nån.
Tänk att de finns kvar! Skulle jag ha möjlighet att gå på den torghandeln så skulle jag köpa en åt mig på momangen. Man blir aldrig för gammal för att roa sig med dockvagnar!
PJ
Jo, de var fina där de stod på torget. Jag skulle tro att de säljs lite året runt, eventuellt på någon marknad eller varför inte på salutorget.