Byte av ringar

Med anledning av rubriken skall ingen tro att jag gått och förlovat mig; jag är fortfarande högvilt på den amorösa savannen. Jag kom bara att använda mig av det säregna språkbruk vi finlandssvenskar är benägna att använda när vi byter däck på bilen.

Andra ord vi strör omkring oss och som verkar förvirrande på kungens undersåtar är örfil=kanelbulle, batteri=värmeelement, villa=sommarstuga, vessa=toalett, skyddsväg=övergångsställe, semla=fralla, för att nämna några.

Alltnog, det senaste dygnets försmak av vintern fick mig att inse att det är dags att byta däck efter att ha slirat omkring och närapå kört i diket med mina i övrigt fina sommardäck.

Att byta däck är inte helt lätt om man har motvind. Förutom snålblåsten så kan det hända mindre önskvärda saker. T.ex. att däcket man nyss monterade sjunker ihop som en död padda när man tar bort domkraften. Eller att vajern till handbromsen frusit fast och bromsarna ligger på när man gör sin premiärtur med vinterdäcken. Då går det trögt, om det alls går. Framdäcken skrapar sig fram på den glatta vägytan utan att ge ekipaget tillräcklig skjuts framåt. Kontroll av orsak till långsam framfart ger vid handen att bromsarna ligger på, men vilket hjul? Tja, det är bara att köra en bit och känna vilket hjul som blir varmt, helst innan det blir rödglödgat som det hände mig en gång. Med hammare ger man det skyldiga hjulet en omgång på fälgen och hoppas att bromsarna släpper. Räcker det inte med en gång upprepas manövern tills illbattingen finner för gott att ge sig.

Dessa motgångar är dock inget mot den gången när jag vid däcksbyte glömde att dra åt handbroms och lägga i ettans växel varvid bilen rullade en bit framåt just som jag lyfte bort däcket från bilen. Behöver jag påpeka att Brunte lade sig förnöjt med främre hörnet mot marken och vägrade att resa dig upp?

Till sist var jag klar med mitt däcksbyte och jag gjorde en tur till min granne fåraherden som fått hem rökt kött, korv och konserver efter höstens slakt. Jag fyllde en plastkasse med delikatesser och körde hemåt. Efter att jag tänt eld i spisen gjorde jag ett par smörgåsar med rökt fårkött och kunde nöjd slappna av medan jag avnjöt mackorna med välbehag, fortfarande oförlovad.