Allehanda

Dessa mina minsta

Och det hände sig att jag besökte en gudstjänst. Senast i söndags. Det händer inte ofta och det blev inte långvarigt men hur som helst så slank jag in i kyrkan i Umeå medan avfärd till färjan inväntades. Utanför kyrkan fanns en fotoutställningen Romska röster som intresserade mig. Den skulle jag se efter att jag tagit mig en titt i kyrkan. Så var tanken.

I kyrkan pågick en gudstjänst och en skara människor lyssnade till prästen. Jag stannade till och började lyssna även jag för prästen tog upp ett ämne som jag funderat på det senaste dygnet. Jag hade nämligen sett några tiggare, troligen från Rumänien eller från det hållet, och jag hade undrat vilka dessa ömkansvärda människor var och om de inte frös där de satt ihopkrupna på gatan, någon i fosterställning, med en liten skål framför sig med några slantar i. De förminskade sig själva till intet inför alla som passerade. De befann sig på samhällets absoluta botten och kunde inte komma lägre.

Vilka är de, hur har de kommit hit och är de äkta tiggare eller är det organiserat tiggeri? Är det människor utsatta för trafficking som tvingas till detta eller är de snyltgäster som utnyttjade människors välvilja och medlidande? Jag vet inte men där satt de och utgjorde en beklagansvärd syn. Säkert är det ingen munter tillvaro de lever.

Om de är människor som lever i fattigdom och armod, skall man då ge dem pengar eller låta bli? Tanken bakom det sista alternativet är att om inga pengar ges så försvinner de från gatan eftersom det inte kommer in några pengar. Ett krasst tillgång- och efterfrågan-resonemang fast i omvänd ordning. Så kanske skulle ske men fattigdom och mänsklig tragedi försvinner inte för att tiggeri på gatan försvinner eller förbjuds.

Prästen frågade hur mycket skall man ge dessa människor eller skall man ge dem något alls. Räcker det med några kronor, en tjuga eller hur mycket är lämpligt? Det var det här som fångade mitt intresse. Intressant att höra vad prästen skulle rekommendera.

Som den präst han var så sökte han svaret i Bibeln och tog som ett exempel den rike mannen som frågade Jesus hur han skulle göra för att komma in i himmelriket. Jesus svarade då: ”Sälj allt vad du har och ge till de fattiga”. Bedrövad gick mannen bort för han var mycket rik. Frågan är om inte vi, de flesta boende i Norden, är den rike mannen i förhållande till dessa tiggare eller fattiga människor i allmänhet ute i världen? Svaret blir då svårt att svälja för de flesta.

Något speciell summa preciserade inte prästen utan hans budskap gick ut på att vi alla är människor i en och samma kropp, kyrkan. Vi skall inte särskilja oss från fattiga tiggare och skapa vi och dom, utan se dessa människor som våra bröder och systrar; då kommer också till oss vad vi bör göra för att hjälpa dem om det så är med pengar, gärningar eller materiellt. Ett nog så klokt svar, tycker jag.

Utställningen om romerna hann jag bara titta på lite på för bussen kom och jag skyndade vidare till färjan där värme, mat och dryck väntade.

romska röster_2
Romska Röster – Utställning utanför stadskyrkan i Umeå
romska röster
Lite info om romerna
bussen
Titta, där kom bussen, bäst att rusa.

6 kommentarer

  • Erik Forsling

    Ja, det är verkligen tänkvärda frågor, detta du berör. Emma har ju också skrivit en del om ämnet. Hennes artiklar är välskrivna.

    Apropå utställningen så är den ute på turné. Som också framgår av din länk är den ursprungligen producerad här i Uppland, av Upplandsmuseet, och jag såg den själv förra sommaren när den var uppställd här i Tierp. Fotografierna är magnifika – och det verkar som man expanderar med en ny bild för varje ny ort vandringsutställningen besöker? – så du har nog sett fler/alternativt delvis andra än vad jag gjorde. Jag tyckte nämligen inte att skärmarna på din bild var fler än de här i köpingen, satt i relation till turnéplanen, som bl.a. ses nedan:
    http://www.upplandsmuseet.se/Sidor/UTSTALLNINGAR/VANDRINGSUTSTALLNINGAR/Romska-roster/
    Här är en annan:
    http://kulturstiftelsen.se/blog/projekt/romska-roster/
    Lustigt att det tog mig en stund att inse att den första av de tre växlande ingressbilderna, överst på länkträffen, var just härifrån Tierp, utanför Systembolaget (man ser skylten långt i bakgrunden). Vill man välja bild så klickar man i någon av de tre ringarna i nedre högra hörnet.

    Ska väl ge mig nu, men klistrar in ännu en (det blir många träffar på sökningen romska röster) bara för att några av bilderna här är bra projicerade:
    http://modersmal.skolverket.se/resande/index.php/43-nyheter-och-info/480-utstallningen-romska-roster

    • PJN

      Ja, hon har ju skrivit om detta. Jag kom att tänka på henne när jag såg dessa tiggare och de funderingar jag fick.

      Aha, så du har sett utställningen? Tyvärr hann jag inte se alla bilder, kyrkobesöket blev längre än jag tänkt från början. Jag tror att du har rätt om att det tillkommer en ny bild för varje stad som utställningen visas i.

  • wesber

    Jag förbarmade mig över en liten gumma när jag var till Polen för nåt år sedan, jag och syrran satt på ett fik och drack kaffe när hon rusade in och stal en hel näve med bitsocker från ett bord. Sen gick vi vilse och hamnade på en bakgata och där satt hon hopkrupen o mumsade på sina sockerbitar, då gick jag fram och gav henne ungefär 200 kr i deras valuta. Hoppas att hon gick och köpte sig ett mål mat för pengarna för magrare gumma har jag då aldrig sett sen dess. Men jag kände mig så tillfreds inombords resten av resan över hur glad gumman blev för ”i mina ögon” en struntsumma.

    • PJN

      Jag förstår din glädje över att du lyckades hjälpa en människa i nöd. Just att hon snodde socker tydde på att hon var en av dessa desperata fattiga. Hjälpsamhet är en dygd vi borde öva mera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »