Paradoxen eller risken?

I tisdags offrade jag min spanska kurs. Det är inte ofta som jag gör det. Språk är intressant att lära och spanska är mitt favoritspråk även om jag långt ifrån är fullfjädrad español.

Tisdagskvällen ägnades ändå åt språk, nämligen mitt eget modersmål finlandssvenskan. På Academill i Vasa höll nämligen f.d. ministern och politikern Christoffer Taxell och professor Fritjof Sahlström låda modererad av Vasbladets chefredaktör Niklas Nyberg. Diskussionstillfället hette ”Tvåspråkiga lösningar, hot eller möjlighet”.

Kvällen kom att ägnas åt svenska språkets ställning i Finland, tvåspråkiga skolor, förmågan att lära språk och inte minst den ”Taxellska paradoxen” som är mycket känd i Svenskfinland.

Den ”Taxellska paradoxen” lyder i korthet: ”Grunden för tvåspråkighet är enspråkiga lösningar. Tvåspråkiga lösningar leder i allmänhet till enspråkighet”. – D.v.s. svenska språket i Finland bevaras bäst genom att finlandssvenskarna har egna skolor och massmedia, ett eget militärt förband (Dragsvik), olika kulturinstitutioner och eget svenskt kyrkligt stift m.m. Tanken är att eftersom finskan är så dominerande i Finland så skulle svenska språket drunkna och snabbare försvinna om det inte finns svenska lösningar i det finländska samhället.

Andra åsikter är att detta isolerar finlandssvenskarna och att möjligheter att lättare lära finska inte tas till vara.

Professor Sahlström förespråkar tvåspråkiga skolor. Åtminstone att man kunde göra experiment för att se hur utfallet blir.

En orsak till att jag besökte tillfället var just detta med tvåspråkiga skolor. Vad är det för någonting? Något bra svar gavs inte men det nämndes samlokaliserade skolor vilket innebär att en svensk och finsk skola delar på lokaliteter som matsal, gymnastiksal och andra resurser men att undervisningen ändå är åtskild. Sahlström gav också ett förslag om att ämnen kunde hållas på olika språk. T.ex. matematik på finska och samhällskunskap på svenska. Låter inte speciellt bra, tycker jag. Det skulle lätt kunna innebära att de finskspråkiga eleverna fick fördelar inom matematik medan samhällskunskap gynnade svenskspråkiga.

Samlokaliserad skola finns redan i vår kommun och fungerar, efter vad jag förstår bra. Det är ingen nyhet. Men att det avsevärt skulle förbättra kunskapen i det andra inhemska språket tvivlar jag på.

Ju mera jag lyssnade, desto mera lutade jag åt att den Taxellska paradoxen stämmer. Jag tror att en språklig minoritet måste ha egna lösningar annars tar majoritetens språk över. Det finns det otaliga dagliga exempel på i Finland.

En annan sak är att det finns knappt någon diskussion alls om tvåspråkiga lösningar på finskt håll. Detta om något visar på risken med tvåspråkiga lösningar därför att de finskspråkiga tar sin dominerande ställning för given utan att ha något behov av tvåspråkighet. De föräldrar, finska eller tvåspråkiga, som vill att barnen utvecklar sin svenska sätter barnen i svensk skola eller i språkbad. Samma kan också finlandssvenska föräldrar och studerande göra i motsatt riktning.

Jag tror att bästa sättet att lära språk är att man får direkt nytta av språket. Barn lär sig lätt språk genom att ha lekkamrater med annat språk. De har direkt nytta av att förstå andra barn. Samma är det på en arbetsplats där man måste kommunicera med personal på ett annat språk men här kommer också viljan och motivationen in. Sådana begränsningar har i allmänhet inte barn.

Själv lärde jag mig den engelska och tyska jag kan genom att läsa och lyssna på sådant jag var intresserad av. Grunden fick jag i skolan men det var intresset att hitta information som gjorde att jag utvecklades istället för att stagnera och glömma. Och nu är det spanskan som är mitt stora utvecklingsprojekt. Där återstår ännu mycket att göra men jag är på G. 🙂 J Samma är det nästan med vad som helst som är intressant. Finns tillräckligt intresse kan man lära sig nästan allt.

Intressant var det att lyssna även om jag inte fick den stora aha-upplevelsen i ämnet. Mest imponerade Christoffer Taxell som genom sitt framförande visade sin talang som talare.

Något som han genast i in sin föreläsning framförde var det nordiska perspektivet. Han menade att svenska språket är viktigt för att Finland skall vara en naturlig del av Norden. Det är inte enbart en finlandssvensk fråga. Jag kan inte annat än att hålla med. Tyvärr fördes inte detta mera på tal under kvällen. Detta kan möjligen visa att den finlandssvenska kopplingen till Norden uppfattas som självklar. Däremot är det inte lika uppenbart från finskt håll där man ofta tror sig klara sig med engelska av varierande kvalité och att EU är viktigare än Norden. Så har i alla fall jag uppfattat saken. Risken finns då att Finland inte uppfattas som en del av Norden vilket enligt min mening vore en katastrof. Med hyfsad svenska klarar man sig långt i hela Norden och det blir en mera familjär stämning i umgänget.

Jag blev inte helt övertygad om nyttan av tvåspråkiga skolor (framför allt pga bristande definintion) utan tror mera på den traditionella undervisningen i språk men att den borde förbättras. Teori och grammatik i alla ära men det borde finnas mera övningar där ens egna övriga intressen får bättre fokus. T.ex. tycker jag att det är kul att skriva en liten uppsats om mina åsikter och intressen på spanska istället för att strikt följa läroboken. Bra är det också att inte bara läsa från pappret utan mera använda den färdiga texten som stöd i en presentation och samtal.

Vad tycker ni? Hur lär man sig ett främmande språk bäst? Hur viktig är Norden för Finland? Finns det risk att svenskan i Finland småningom försvinner om det inte finns tvåspråkiga lösningar?

dubbelexponering-2017-02-19
Blir man dubbelexponerad i tvåspråkiga lösningar?
Annonser

6 thoughts on “Paradoxen eller risken?”

  1. iom. att vi bor i Finland så skulle jag nog sätta finska först ist. för spanska tyska engelska svenska…
    ant. att du fick grunden för finska också i skolan

    Gilla

    1. Som finlandssvensk sätter jag naturligtvis svenska först, det är ju mitt modersmål och en viktig del av min identitet samt ett av Finlands nationalspråk. Grunden till finska fick jag i skolan, ja, men sedan kom jag sällan i kontakt med finska i t.ex. arbetslivet vilket gjorde att jag inte utvecklade språket. Att jag sedan bodde närmare 20 år i Sverige har naturligtvis också sin orsak till varför att min finska är ganska skral. Men visst pratar jag det lilla jag kan även om det blir mycket fel. Berätta inte en vits på finska för mig; då är det stor riska att jag inte fattar poängen.

      Sedan kan man tycka att det rent praktiskt skulle vara bra att kunna finska i Finland, helt riktigt, men åter hänvisar jag till att det beror på hur ofta man har behov av språket. I arbetet klarar jag mig utmärkt på svenska även om de nya ägarna till Saltgruvan är finska och använder finska högre upp i organisationen. Även de finsktalande som är ingifta i släkten talar en utmärkt svenska så jag klarar mig bra med svenska i min del av Finland.

      Att jag behärskar engelska och tyska bättre än finska beror på att jag haft mera nytta av de språken, t.ex. när jag jobbade på sjön men även att jag under många år bara hade tillgång till satellit-TV och där fanns massor med fria tyska kanaler.

      Att jag läser spanska på kvällskurs beror på att jag tycker att det språket är oerhört vackert samt att spanska som modersmål är det andra största språket i världen (manadrin är större). Kan man engelska något så när har man också nytta av det när man läser spanska. Ju fler språk man kan, desto lättare är det att lära nya.

      Gilla

  2. Idag ångrar jag att jag inte lärde mig finska riktigt fast jag bodde i Finland tills 22 års åldern. Har flera boende på jobbet som pratar finska och jag märker att jag har ganska lätt för att ta in det. Mitt uttal är perfekt iaf när jag pratar finska. Mitt lilla barnbarn Timea som är två år försöker jag prata lite finska med, nu höjer hon mjölkglaset när farmor kommer och säger” kippis” Ett språk som jag älskar och blivit riktigt bra på både i uttal och att kunna prata meningar är albanska, min allra bästa jobbarkompis kommer från Kosovo och vi brukar roa oss med att lära nya meningar på våra arbetspass.

    Gilla

    1. Som jag skrev i inlägget, grunden får man i skolan men sedan måste man ha nytta av språket för att använda det och utvecklas. Jag vet inte i vilken omfattning du behövde finska innan 22 års ålder men jag kan tänka att det var begränsat och då skall det mycket till för att lära mera. Så du är nog inte ensam om den erfarenheten. Språk är färskvara.

      Det är aldrig fel att lära nya språk, även fraser på albanska.

      Gilla

  3. I skolan tyckte jag bäst om engelskan, men nu på äldre dar när jag varit utomlands och faktiskt skulle behövt engelskan har jag konstaterat hur mycket finska jag kan. Så engelskan jag inte använt har ”gaa i troton” och finskan som jag hade stora problem med i skolan har nog blivit mycket bättre tack vara att jag talar det dagligen i arbetet. Så vad lära vi av detta? Jo, att språk skall övas praktiskt.
    När jag någon gång använt dessa finska grammatikaliska satskonstruktioner vi lärde ur Finsk satslära har finnarna nog varit imponerade över mina teoretiska kunskaper och sagt att det nog är rätt men att de inte praktiskt använder dessa glosor. Mao. borde vi i skolan lärt oss tala enkel, praktisk finska .
    Finskspråkigas negativa inställning till ”pakkoruotsi” ger väl oss svenskspråkiga med skolfinskan i bagaget bara större möjligheter att konkurrera om arbetsplatserna i Norden. Vilket liv det blev nu när norska arbetsgivare bara skulle anställa sådana som kan svenska från Finland.
    Till slut måste jag nog erkänna att jag nog väldigt snabbt vänder till finskan när jag märker att betjäningen inte fungerar på svenska. En svaghet jag nog inte är ensam om,tyvärr. Inte till fördel för vårt modersmål.

    Gilla

    1. Exakt så är det. Grunden får man i skolan men sedan behövs praktik i verkliga livet för att behålla och utveckla ett språk. Och språk är som sagt färskvara. Använder man inte det man lärt faller det lätt i glömska även om det finns där någonstans i bakhuvudet. Grammatik och råplugg är nödvändigt men minst lika viktigt är att man har nytta av språket i det vardagliga livet. Det borde införas mera roliga och intressanta moment i undervisningen. Den finska vi lärde i skolan var som att läsa katekesen, ganska tungrodd.

      Jag måste berätta en historia från 80-talet någonting. Den tiden bodde jag i Malmö och ned kom två bekanta från Österbotten för att springa Köpenhamn marathon. Jag hängde med på ett hörn och efter loppet skulle vi äta pizza på ett ställe i Köpenhamn. Servitören talade danska vilket gjorde en av de österbottniska löparna lätt förvirrad. Dom om min förvåning när han försökte tala finska med servitören. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att förstår inte motparten svenska övergår finlandssvensken automatiskt till finska. Även i Danmark. 🙂 Som en slags reflex från ryggmärgen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s