Allehanda

Överfart med förhinder

Så blir det att imorgon börja köra långa omvägen för att ta sig till jobbet. En annan effekt av brostängningen är att trafiken kommer att minska markant på vägen genom byn. Det blir bara den trafik som ska till och från byn som passerar stugan min. Själv blir jag också först i sista ändan, d.v.s. nu blir min stuga den första som syns när man kommer till byn. Tidigare var jag min gård den sista när man passerat byn. Tänk så det kan gå! Det känns nog som att bo lite bakom takana några veckor.  (Takana är det finska ordet för bakom) Uttrycket ”bakom takana” används när man befinner sig helt vid sidan om, långt från bygd och stad, bortom all ära och redlighet.

Jag har under ett par veckors tid fått förslag om hur jag skall förkorta min väg till jobbet. Nummer ett är att cykla till bron, närmare 3 km, ro över sundet och ha Brunte parkerad på fastlandssidan av sundet. Allt i mörker, regn och rusk när sådant väder infinner sig. Det var så man gjorde innan bron byggdes och ännu tidigare innan färjan fanns. Nej tack, jag tror det blir att köra runt för min del.

Jag fick mig igår till livs en historia om färjan. Vid ena färjefästet bodde färjkarlen som fraktade folk, fä och fordon över sundet med handdriven färja. En vajer var spänd över sundet och färjan löpte längs denna vajer och drogs fram med klubbliknande verktyg av färjkarlen och de som skulle över sundet. Det var bara att hjälpa till om man ville skynda på överfarten.

Ett par flickor i övre tonåren skulle på dans men inga pengar hade de. Utan pengar ingen dans för nöjen kostade även den tiden. Det råkade sig att färjkarlen var opasslig efter en glad kväll med starka drycker. Färjan stod mer eller mindre  stilla den dagen. Flickorna såg då sin chans att tjäna lite pengar och började helt enkelt att frakta folk över sundet mot betalning. De gjorde många turer och när kvällen kom hade de tjänat ihop till både dans och lite till. De stod inte handfallna utan såg möjligheten när den bjöds. Dans på kvällen blev det för de två töserna.

Sist jag åkte längs vajer var i Barcelona i juni. Högt i det blå vi gungade fram.

6 kommentarer

    • * PJ*

      Visst finns det duktiga flickor idag också men just i sådant sammanhang var de nog fler förr i världen skulle jag tro. T.ex. var det inte ovanligt i vår by att kvinnor var med om att lasta timmer på stora lastbåtar som ankrat upp i närheten. Ett både tungt och farligt arbete men bra betalt. Det gällde att ta vara på alla inkomster.

  • annepauline

    Det var just den handdrivna färjan jag åkte med och det var ett rent äventyr på den tiden.
    Jag åkte med en linbana liknande den på din bild i Bergen i somras. Den gick upp till berget Ulriken, det högsta av de sju bergen runt staden Bergen. Det svajade och gungade men upp och ner kom vi. En fantastisk utsikt var det där uppe, 640 meter över havet. Dessutom SOL, det är inte ofta det är sol i Bergen.

    • * PJ*

      Säkert en fin tur som ni fick uppleva i Bergen. Norge är ju fullt av naturupplevelser.

      En linbana som jag fantiserar att åka är den i Västerbotten mellan Örträsk och Mensträsk i Norsjö kommun. Det är en gammal malmtransport som till viss del används till att transportera turister. 13,6 km lång, högt över skog och myr, sjö och bäck. Kanske nästa sommar.
      http://www.linbanan.com/

  • kicki

    Jag minns kiosken vid färjfästet, där vi brukade tillbringa fina dagar och äta glass i stora lass så länge slantarna räckte.

    • * PJ*

      Det är många som minns den kiosken, åtminstone vi som var med den gången. Jag undrar hur många av dagens unga som känner till existensen av den kiosken när de beställer glass och läsk nere vid nuvarande kiosk?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.