Jag har landat i Pampas
Åter hemma i stugan i Pampas. Resan från Pampas gick bra. Igår kväll anlände jag hem efter att ha varit på resande fot i 31 timmar, från dörr till dörr.
Redan klocka 07.30 torsdag morgon begav jag mig från hotellet i Buenos Aires. Jag anlitade en privat bil som hotellet ordnade till det facila priset av 30 europenningar till flygplatsen Ministro Pistarini som också kallas Ezeiza. Jag var ute i god tid för jag hade på nätet läst texter om incheck och färd till flygplatsen som tagit timtal i anspråk. Jag ville ha marginal.
Det visade sig dock gå smidigt. Sammanlagt två timmar tog det från hotellet innan jag gått genom alla kontroller och kunde slå mig till ro i en fåtölj nära gaten.
Flyget till London tog över 14 timmar vilket är i mesta laget. Dock hade jag denna gång valt en plats vid gången vilket gjorde att jag kunde resa mig upp när som helst och gå en sväng om så behövdes. Dock blev det inte mycket sova, trots att det var en nattur.
En man, med något glas innanför västen, frågade mig om detta var kön till British Airways strax innan vi skulle gå ombord i BA. Si, si sa jag. Han var väldigt benägen att prata och diskutera. Flera var det som fick stifta bekantskap med honom. Politik ville han diskutera, ibland blev det nästan som om han höll tal på första maj. Jag kunde höra honom med yviga gester diskutera Sovjetunionen, Cuba, de ryska ledarna från historien, socialism, Ryssland, klasskamp, Che Guevara. Knytnäven i luften.
Egentligen var han ganska oförarglig, nästan sympatisk. Inget stort väsen gjorde han men han brann tydligen för sin sak. När vi landat på Heathrow i tid fredags morgon, några minuter tidigare än tidtabellen till och med, upphäv han sin röst: ”Nu är vi i Europa. Här kommer flygen i rätt tid, inte som i America Latina där en timme hit eller dit inte har någon betydelse.” Spanska pratade han och högst troligt var han argentinare.
Efter resten av resan, med en mellanlandning i huvudstaden, damp jag ned i en regnig provinshuvudstad. Sister Jane hämtade mig för jag hade min egen bil på reparation. Rost har nämligen behagat smyga sig på Brunte och för att inte ge den rödbruna döden alltför stort försprång tyckte jag det var lämpligt att under min resa lägga in honom för reparation. Nu ser han åter välmående ut. Själv har jag fått sova en hel natt vilket gör att även jag känner mig i form.
