Framtiden

Jag hade ett ärende till kyrkbyn idag och när jag var klar och på väg till bilen såg jag en liten mörk manick som smög omkring på gräsmattan nära banken. Det var en robotgräsklippare som vandrade fram och åter över gräsmattan och gjorde stillsamt sitt jobb. En sådan borde jag också ha för redan nu börjar gräset blir långhårigt på sina ställen. Många timmar får offras i sommar på att hålla gräsmattan i något så när skick.

När jag såg robotgräsklipparen kom jag att tänka på tidningsskriverier för någon tid sedan som berättade att inom 20 år riskerar hälften av dagens jobb vara borta i kungariket. Bortrationaliserade och ersatta av robotar och system som gör jobbet snabbare, enklare och billigare än vanligt fotfolk. Just detta är robotgräsklipparen ett gott exempel på. Stora Yxan i Saltgruvan berättar att i hans radhus har de redan ett par år kört med robotgräsklippare istället för att anlita ett företag som utför arbetet. Bara ett litet belägg.

Det är inte länge sedan vi i Saltgruvan diskutera rationaliseringar och automatiseringar i produktionen. Jag framhöll att de företag som satsar på robotar, rationaliseringar och överhuvudtaget moderniseringar är de företag som är mest vinstgivande och som kommer att klara sig bäst. De företag som saknar visioner, kapital och mod kommer att fortsätta sin kräftgång med sina gamla metoder mot sin undergång. Långt ifrån alla höll med mig, några gjorde sig lustiga över mina åsikter. Ha, en robot kan t.ex. inte bygga hus var ett argument. Själv sade jag att det finns för mycket hammare och för lite knappar i husbyggnadsproduktionen i landet idag.

Senaste helg läste jag i Västerbottens-Kuriren att universitetet i Umeå skall köra igång ett försök med att printa ut trähus i 3D, d.v.s. med helt andra metoder än som husbyggandet idag känner till. En robot formar ett hus eller element till ett hus genom att spruta fram material som lägger sig som lager på lager enligt ritningar. Redan nu finns i USA och Kina försök som säger sig kunna bygga ett normal-stort hus på ett dygn med 3D-teknik. Fattas bara fönster, dörrar och inredning. Och till ett betydligt lägre pris än dagens hus.

Fantasier? Knappast vill jag påstå. På bara på 5 senaste åren har 450 000 jobb försvunnit i kungariket, ersatta av andra jobb eller som bara dunstat bort. Något vi kommer att undgå i republiken? Knappast vill jag åter påstå. Exemplen är många redan nu på hur jobb försvinner och jag tror inte vi riktigt fattar vad som håller på att ske. Ta bara detta med bankomater och bankkontorens försvinnande.

Är denna utveckling av ondo? Både ja och nej. Blir folk utan försörjning är det av ondo. Lyckas vi omforma vårt samhälle så att alla får del av teknikens framsteg och vinster är svaret nej. Däri ligger den stora utmaningen, inte tekniken som sådan.

Ur det ena diket i det andra. Jag snubblade idag över en blogg som jag fann mycket intressant. Även den handlade om bl.a. byggande men ur ett annat perspektiv: attlevadetlevandelivet. Vad är det som min nya bloggbekantskap förespråkar? Att växla ned, ifrågasätta, se andra alternativ. Det kan tyckas vara rena motsatsen till mina tidigare utläggningar i detta inlägg men inte nödvändigtvis. Tänk om man kunde kombinera båda resonemangen! Läs framför allt de tre sista styckena i DN:s artikel Tekniken som tar över ditt arbete! 

På tal om husbyggande:

[youtube=https://youtu.be/3R1CBFBxuew]