Upplevelser

Juthbacka-marknaden, bilder och buller

Igår på Juthbacka-marknaden var det en gubbe som körde med ett litet trick i WC-kön. Några kvinnor stod i kö, han nästsist, jag sist. På finska och lätt påstruken höll han på och påpekade för damerna att deras toalett fanns på andra sidan, inte denna sida. De tog ingen notis om honom men till sist fattade en av dem vad han menade och då skyndade de till andra sidan och han blev först i kön. Tänk så enkelt det gick att bli först i kön! Jag tror inte det var någon skillnad på vilken toaletthytt man tog och det var nog i högsta grad unisex. Jag såg då ingen skylt som visade annat.

Jodå, ganska mycket folk redan på eftermiddagen när regnet upphört. Lagom varmt och vädermässigt bra på alla sätt och vis. Långväga ifrån kom både folk och försäljare. En hel busslast med sugna marknadsbesökare ända från Tenala i södra Finland lär ha kommit; hörde jag i vimlet.

Vissa av försäljarna var halvproffs som åker land och rike runt med sina rätt prydliga varor; ofta har de ett tema i sin försäljning. Hos dem gör man nog inte det stora fyndet som vanliga loppisförsäljare kan bjuda på efter litet muntert prutande. Jag upplevde det som det var mera förmånligt ned mot älven.

Jag köpte inte mycket men en bok, ”Landsfiskalen Erland Ström i Jokkmokk”, hittade jag för elva europenningar och det tyckte jag var ett bra pris för en bok i nyskick och i det formatet. Många fina bilder fanns också i boken. Kanske jag fått prutat en euro om jag velat men nöjd ändå. Denna bok börjar läsas redan ikväll för den verkar intressant!

Två korvar inmundigades också samt två godisremmar. Det sista var det sämsta köp jag gjort på Juthbacka någonsin. Fy som de smakade fullproppade med socker! Lakritsremmar må gå men dessa färgglada sockerbomber borde förbjudas. – Ett bra (boken) och ett dåligt köp, alltså.

Jag träffade annars en hel del folk att prata en stund med. Det är en av de främsta orsakerna till att jag besöker Juthbacka-marknaden. En annan orsak är att fotografera, både folk och grejor, men där åkte jag på en liten propp.

Jag tog bild av en katt i trä på ett skaft av något slag. Ett lite ovanligt snideri. Plötsligt kom en kvinna fram och sa på finska åt mig att jag inte fick ta bilden. Jag blev i högsta grad förvånad för jag har stor förståelse för en människa som inte vill vara med på bild men en katt i trä borde ju inte vara något problem och jag frågade varför. Efter vad jag förstod så påstod hon att det var privat område. Privat område på Juthbacka-marknad, där körde hon nog med en rövare! Haha, Juthbacka-marknad är nog ett av de minst privata områdena som finns i republiken. Och någon skylt om förbjuden fotografering hade hon inte i sitt stånd. Jag undrar verkligen om hon hade rent mjöl i påsen eftersom hennes varor inte fick fotograferas. Hon var så upprörd att hon till och med använde fula ord trots att jag tog bort bilden. Den var ändå inte viktigt för mig och jag iddes inte träta med henne trots att jag tror att hon hade fel. Hon var nog en av dessa halvproffs/handlare som tyvärr alltmer befolkar Juthbacka-marknad. – Faktiskt första gången som någon blivit sur för att jag tagit en bild. Mycket buller för ingenting.

Annat ljud i skällan var det när jag försökte fotografera några grejor som hängandes snurrade runt i vinden. Då kom försäljaren fram och höll fast snurret så att jag skulle få en fin bild. Vi utbytte några ord och stämningen var på topp. På ett annat ställe frågade försäljaren på om jag var från YLE. Jag svarade: ”Nästan, jag är pirat” vilket framkallade skratt.

En vänlig parkeringsvakt vinkade in mig till parkeringen när jag anlände. När jag lämnade bilen frågade han om jag skulle ta bilder och önskade mig en trevlig dag på marknaden. Jag fick till och med ta en bild av honom. När jag kom tillbaka mera än tre timmar senare kände han igen mig och förhörde sig om jag fått många fina bilder under dagen. ”Kör försiktigt” var det sista han sa innan han vinkade iväg mig. Så skall slipsten dras! Det är skillnad på folk och folk.

Juthbacka-marknad är en folkfest som för många blivit en tradition. Landets största loppismarknad som från början var ett försäljningstillfälle för delar och tillbehör för främst veteranbilar. Det hela började 1979 och idag besöker ofta runt 30.000 människor marknaden mellan fredagsmorgon till lördagen kl. 16. Jag tror inte försäljarna överstiger 1000 men bra många hundra är de och frivilliga som ser till att ruljangsen funderar är i år närmare 300.

Nu blir det några bilder enkom för bloggen och fler finns på Facebook om ni följer länken längst ned.

 

Många fina saker till försäljning. Ibland krims krams men det som är skrot för en kan vara värdefullt för en annan.

Här bilden på den vänliga parkeringsvakten. Hans bemötande uppvägde med råge surkarten som gormade om bilden.

Kållby Honung hade inte alls något emot att jag tog en bild på deras produkt, honung. Jag fick till och med ett smakprov. Skörden av honung har i år  varit god fick jag veta och förvisso, deras honung smakade mycket bra. Något helt annat än godisremmarna. Så här efteråt slår mig tanken att jag borde ha köpt en burk för att smaksätta mitt te.

Snurra ej, jag dig fånga vill. Jodå, jag fick hjälp och här är bilden.

Dessa halsband salufördes av en försäljare från Visingsö i Vättern. Han och hans tjej tillverkar egna smycken och dessa är gjorda av valnötskärnor.

Här har vi en knalle från kungariket som demonstrerade sina förträffliga borrar under ständigt ordflöde. Ganska kul att lyssna på honom, han försökte sig till och med på lite finska, även om jag inte skulle ha någon borr. Vi kan väl göra lite reklam för hans firma www.borrar.se där han också i en video visar sin produkt om någon missat.

Juhuu, här har ni mitt fynd, boken om landsfiskalen Erland Ström i Jokkmokk. Han var också en stor samlare av samiska föremål som finns utställda på det Svenska fjäll- och samemuséet Ájtte i Jokkmokk.

Så här såg förmodligen utbudet ut från början innan Juthbacka-marknad förändrades till vad det är idag.

Till sist en läcker amerikanare som bara är så fin i sin bruna färg, nästan som chokladkräm. Detta lär vara en Cadillac. Många andra fina bilar fanns också utställda och några har jag med på min Facebook.


Fler bilder från Juthbacka-marknaden 2019 – Facebook

Med kriget runt knuten – artikel i Norrbottens-Kuriren om boken och Erland Ström

 

4 kommentarer

  • Erik Forsling

    Jag trodde aldrig att din sista bild var en Chevrolet. De har inte den ”loggan” på sin front. Dock är jag helt okunnig om bilar, såväl gamla som nya, så jag skickade bilden till min motornördige lillebror, med direktiv att radera den, och frågan var såklart vad det är för bilmärke. Sen sträckte jag ut mig på sängen för lite mikrosömn, och så hörde jag ett pling som tog sig genom hela lägenheten – var det du eller han?

    Efter en stund steg jag upp. Meddelandet var följande: ”Det är en finskregistrerad Caddilac 1959 års modell.” Han är till skillnad från undertecknad oftast korthuggen.

    Vad gäller din första bild så ser jag ett antal rariteter som jag skulle kunna tänka mig att ha här hemma,

    • Per

      Tackar för info om rätt bilmärke. Rättelsen är införd. Själv är jag inte heller speciellt kunnig i bilmärken och modeller utan förlitar mig på att bli rättad. Jodå, en Ford Mustang lär jag väl ändå känn igen för de är rätt kännspaka.

      Jo, på första bilden finns en del vackra saker som säkert skulle pryda ditt hem.

  • annepauline

    Haha, undrar om arga damen stod och sålde stöldgods? Juthbacka marknad är ett riktigt jippo som snudd på är ”världsberömt”. Bilen är mycket riktigt en Cadillac, väldigt läcker. Nu måste jag titta på dina Facebook bilder…

    • Per

      Det vet man aldrig men inget jag heller påstått. Jag har faktiskt funderat på varför hon inte ville få sina varor fotograferade – det är ändå bara ett fåtal bilder på hela markanden det handlar om – och kan också tänka mig att det har med konkurrens med andra proffsförsäljare att göra. Eller så var hon utled på att folk bara fotograferade och inget köpte. Haha. Hon hade inte behövt använda det mest använda fula könsordet på finska i sin svordom. Det var det jag främst hängde upp mig på. Med lite vänlighet kommer man betydligt längre.

      När jag har många bilder från ett evenemang har jag börjat med att lägga upp ett flertal bilder på min Facebook och länka dit. Då behöver jag inte belasta mitt konto på webbhotellet. Samtidigt har jag bonusbilder på bloggen för den som vill se mera. Fiffigt, va?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.