Tala med spisen

Jag är en sådan där person som pratar för mig själv ibland. Ikväll var det spisen som fick höra en ramsa när jag skulle tända. Det har hela dagen varit regnväder och lågtryck över landskapet. Det gjorde att det var lite svårt att få fyr i veden trots att jag hade torr björkved, näver och spån. Spisen betedde sig lite sömnigt, gäspade, drog efter andan och höll sedan på att somna igen. Det var då jag med lock och pock började prata med spisen. Mestadels var det vänliga förmaningar om att nu får det allt ta fart och börja brinna, annars. Annat kan det vara när det ryker in, då blir det förtvivlade läten och ord som ååh nej och din idiot. Hittills har jag klarat mig bra från inrykning denna höst.

I Saltgruvan har vi en datasupportkille, verkar det som, talar för sig själv när han håller på med sina sysslor. Småmuttrandes knappar han på datorn och avser kanske därmed att tala med oss som står bredvid och otåligt väntar på att han skall bli klar. Det är dock sällan jag lyckas uppfatta vad han säger, delvis beroende på att han talar finska men framför allt för hans monotona mumlande som mest verkar vara hans egna tankar som sipprar ut.

Salig mor brukade säga: talar med sig själv får man de bästa svaren. Spisen var dock stum men efter en stund värmde den skönt och är min bästa vän när höstrusket och vinterkylan gör sig påmind.