Allehanda

Varför svarar jag inte?

Jag följde en konversation på Facebook där någon skrev att hen inte svarade i telefon när okänt nummer visades i displayen. En annan tyckte att det var oartigt och asocialt.

Själv gör jag på samma sätt. Jag svarar i allmänhet inte på telefonsamtal om jag inte vet varifrån samtalet kommer. Vänner och bekanta finns i min telefonbok så de ser jag på skärmen vem det är och således kan svara. Väntar jag på ett viktigt telefonsamtal från okänd ringare kan jag göra undantag och också svara på främmande nummer men inte annars.

Istället kollar jag upp det okända på Fonecta eller kukasoitti.fi. Är det hemligt nummer blir det nobben, är det ett nummer som känns ok ringer jag upp. Jag räknar också med att de som verkligen har ett viktigt och angeläget ärende skickar SMS. Så brukar jag göra ifall jag har vill komma i kontakt med någon och hen inte svarar trots flera påringningar.

Det här beteendet beror på att det finns alltför många skojare där ute som vill luras och stjäla min tid. Jag förstår mycket väl att telefonen används för försäljning och reklam men aggressiv och bedräglig telemarketing har förstört förtroendet för branschen. Detta drabbar också ungdomar och de som vill ha lite sidoinkomster genom telefonförsäljning. Inte kul att på provisionsbasis ständigt mötas av arga och avvisande kunder.

Att det också finns rent kriminella samtal och skumma figurer gör ju inte saken bättre. De som ringer upp äldre personer (det finns också yngre personer som råkar ut för detta) och lurar dem att ge koder till bankkort eller andra konfidentiella uppgifter varefter de iscensätter sitt stöldförsök. Den värsta sortens slödder!

Det borde finnas en tjänst dit man kan anmäla sig som gör att telemarketingsamtal inte rings till ens nummer. Kanske det redan finns? Och fungerar det i så fall?

Får jag ett ändå ett försäljningssamtal så förklarar jag snabbt och vänligt att jag inte är intresserad. Accepterar inte försäljaren detta trots ett par försök lägger jag på luren med ett kort Hej! Punkt slut, luren i bordet! Det har jag inga problem med.

Som finlandssvensk har man ytterligare en effektiv metod att snabbt få avslutat ett oönskat samtal som inleds på finska. Man frågar enkelt ”Pratar du svenska?” I de flesta fall avslutas samtalet på uppringarens begäran utan större krusiduller.

Rent allmänt tycker jag att felringningarna har blivit färre. Kan det bero på att folk numera använder sin telefonbok och snabbnummer i telefonen?

Jag minns en felringning den tiden jag bodde i Malmö. En gubbe ringde upp, förmodligen från norra delarna av landet av dialekten att döma. Han skulle ringa sin dotter i Staffanstorp men hade slagit en siffra fel varför han hamnade hos mig. Han var pratglad! Jo, jo, fel nummer men hur är vädret i Malmö idag, var hans inledning till ett samtal som varade en god stund. Säkert tio minuter. Vi kom in i ett givande samtal om allt mellan himmel och jord, det bara löpte på och kändes inte det minsta krystat. Vad han hette har jag glömt, om han alls sa sitt namn, och jag fick inte fler samtal från honom. Tydligen en mycket social människa. Det var ett trevligt telefonsamtal.

För övrigt är jag ingen telefonerande människa. Jag har 600 minuter taltid per månad men sällan att jag kommer upp till mera än 200 minuter. För det mesta en till två timmar.

Svara eller inte svara? Svarar du på okända telefonnummer och hur behandlar du telefonförsäljare som är påstridiga? Brukar du få skumma utländska påringningar?

-Hallå, hallå! Kan jag få nummer 68?
-Ja visst ja, det är till Brita-Maj jag ska
-Säger du det, har hon fått influensa?
-Du kan väl koppla mig ändå, jag har bara ett litet ärende!
-Tack, tack!

När använde du senast en telefonkatalog? En präktig postilla som kom varje år.


Fonecta – sök telefonnummer och personer – Finland
Kukasoitti – sök telefonnummer – Finland

Hitta – sök telefonnummer och personer – Sverige

16 kommentarer

  • Wesber

    Nä, jag brukar inte svara om jag inte känner igen numret. Förra året ringde ett nummer som jag inte tänkte svara på men bara kände att JAG MÅSTE, det visade sig vara från min ena sons arbetsgivare som sa att han ramlat ner 3 meter från en stege rakt ner i asfalten och hade blivit körd till akuten. Sen den dagen får jag nästan panik om jag ser att jag missat ett okänt nummer och måste så fort som möjligt ta reda på varifrån det kommer. Här blåser det storm, hu jeda mej.

    • Per

      Jag tror det är ganska många som har den vanan, att inte svara på allt.
      Jag har också varit i den situationen att jag har känt att jag borde svara trots att det är okänt nummer. Tidigare i vinter fick jag en uppringning från ett okänt nummer i Sverige och jag var på väg att trycka på röda luren men gjorde det inte utan svarade. Och tur var det. Det var konstnären från Åre som målat en tavla som jag har hängandes över soffan. Trevligt samtal och bekantskap!
      Hoppas att det gick bra för sonen och att han klarade sig!
      Också här blåser det halv storm.

  • annepauline

    Jag svarar inte på okända nummer. Det är mängder av säljsamtal hela tiden, elbolag, telefonibolag, ja, allt möjligt. Jag brukar kolla upp numren som ringt i efterhand. Förr fanns något som hette NIX som man kunde ansluta sig till för att slippa säljsamtal. Vet inte om det finns kvar. Jag anslöt mig för flera år sedan men det höll bara någon månad sen var påringningarna igång igen. Ibland är det påringningar från alla möjliga konstiga länder, det lär vara riktigt ren bluff, ringer man upp numret som ringt kan det bli riktigt dyrt. Nån gång har jag svarat i misstag på ett säljsamtal Jösses, så en person pratade! Jag vill minnas det rörde sig om försäljning av Omega – 3. Till sist sa jag: Du kan försöka prata och övertyga mig i fem timmar om du vill, jag tänker inte köpa nånting ändå. Haha, då blev han förbannad och slängde på luren! – På tal om blåst så blåser det här också. Inte storm men det är friska vindar.

    • Per

      Utländska nummer skall man akta sig för att ringa upp. Som du skriver, det kan bli en dyr historia.
      Skojarna har också blivit klurigare. Numret som ringer upp kan mycket väl vara inhemskt och fram går bara ett par signaler i förhoppning att du ringer upp. Går du på bluffen och ringer upp kan numret ändå vara kopplat till dyrt utlandsnummer.
      Senast här är falska ”Microsoftsamtal” där någon pratar knagglig engelska eller finska. Allt hittar de på!

  • Erika

    Svara inte heller på okända nummer. En del försäljare eller andra skojare
    de blockerar jag direkt. Sedan kan jag se hur de fortsatt ringa men, jag hör
    inte att det ringer, blockeringens förtjänst. Det ringde skyddat nr nyligen,
    det visste jag ganska snabbt varifrån det var. V-centraler ringer med skyddat.
    Vet jag om det så visst svara jag, inte annars.

    Här blåser det också ganska så reellt, ingenting är längre normal, varken
    väder eller något annat heller för den delen. Kanske kommer det bättre tider,
    man kan alltid hoppas, när allt om Corona nått vägs ände 🙁 och, aldrig kommer
    upp på tapeten igen.

    • Per

      Vore fint att kunna blockera, låta dem ringa bäst de vill, men de rackarna har många nummer att leka med.
      V-centraler, vad är det? Vårdcentraler?

      Jo då, bättre tider kommer nog men vi har en djupdykning framför oss. Bara att hålla andan tills vi är uppe vid ytan igen. Mänskligheten har tidigare drabbats av katastrofer och ändå överlevt. Månne det inte blir så även denna gång?

      • Erik Forsling

        ”Mänskligheten har tidigare drabbats av katastrofer och ändå överlevt. Månne det inte blir så även denna gång?”

        Jag kunde inte annat än att le åt ovanstående rader. Hur tänkte du här? Vill du verkligen att mänskligheten ska gå under?

        För att spilla över till nästa inlägg, där telefonkataloger figurerar, vill jag bara bidra med ett minne från 1975. Ni kanske alla minns hur man på svenska bibliotek kunde se hela rikets alla samlade telefonkataloger stå samlade på en hylla. Då var jag i Tokyo och ville få kontakt med en person i Nagoya. Jag bad en japan där jag bodde att hjälpa mig med samtalet, men jag hade inget telefonnummer. Där vi bodde fanns en rejäl radda av telefonkataloger, som på de svenska biblioteken. Jag pekade på hyllan med kataloger.

        ”Det där är Tokyo”, förklarade min nyfunne vän. Det var först där och då som jag rent mentalt insåg vilken jättestad jag befann mig i.

        • Per

          Tokyo är så stort, så stort, Lasse, Lasse liten…. Jo, många av världens megastäder är stora, knappt så man fattar det. Ibland behöver man något konkret för att förstå sakernas tillstånd.

          När jag skrev inlägget stannade jag till ett kort ögonblick vid denna formulering som du uppmärksammar. Dock låter den i min öron helt ok. Hade jag skrivit ”Måtte det inte bli så även denna gång?” hade det var varit solklart att jag önskade mänsklighetens undergång.

          ”Månne det inte blir så även denna gång?” uttrycker en undran men också en förhoppning om att mänskligheten inte skall gå under. Därav ordet ”inte” som smugit sig in i meningen. Hade jag skrivit ”Månne det blir så även denna gång?” hade meningen enbart varit en fråga. Sådan är min analys av skrivningen.

          Kul att du uppmärksammade meningarna; alltid intressant att diskutera språket! Jag borde kanske skicka in meningarna till P1 Språket och höra vad expertisen säger?

  • Erika

    Alldeles riktig-vårdcentral brukar jag ofta förkorta så.
    Nu som först såg jag bilden på den gamla hederliga
    telefonkatalogen, ja den var stor och tjock en gång
    i tiden, på en del utedass hamnade många av dessa kataloger. 🙂
    Vet att de har olika nummer de försöker med, men allt blockeras av mig.

    • Per

      Då var jag på rätt spår. Här i Finland talar vi om HVC – hälsovårdscentraler. Nästan samma.

      Kom nytt att tänka på hamstringen av toapapper. Varför hamstrar folk toapapper? Jo, därför att det inte finns några gamla telefonkataloger mera. Ha, ha…. 🙂

  • annepauline

    Jag läste härom dagen om Edward Blom som lärde ut hur man använder tidningar som toapapper. Haha, också nånting att göra en filmsnutt om! Han knycklade ihop en halv tidningssida gång på gång. Tadaa, toapapper! Jag undrar dock hur det fungerar att spola ner tidningspapper i toaletten? Jag tror inte det fungerar så vidare lång tid förrän det tar stopp. .Telefonkatalogerna är inte riktigt rätta materialet som toapapper däremot Vasabladet är perfekt. Kommer du ihåg när man gav ut kataloger med faxnummer? Den katalogen var också rätt rejäl. Den kanske bara var för företag? Vem minns faxar överhuvudtaget? Det jag kommer ihåg var att de krånglade väldigt ofta.

    • Per

      Frågar vi VVS-montören så torde hen inte bli glad om vi spolar ned tidningar och telefonkataloger. Oknycklat eller inte. Även om vi gör det sida för sida. På utedass går det säkert bättre. På villan har jag utedass men har den nyare uppfinningen toapapper på rulle. Det skall nog bli verklig kris om Vasabladet får tjänstgöra som toapapper.

      Fax? Vad är det, skulle en ungdom fråga sig? Fungerade ännu på 90-talet och kanske in på 2000-talet men idag är frågan om den alls finns. Jag har inte sett fax på år och dagar. Jo, förresten, i Saltgruvan fanns en fax ännu för några år sedan. Jag brukade faxa in beställning på dagens lunch för företaget.
      Katalog enbart med faxnummer har jag inte sett.

  • Wesber

    Vi knycklade ihop sidorna riktigt noga på utedasset, det minns jag, men tänk vad mycket trycksvärta man måste ha gått runt med därbak. Själv har jag avslutat mitt jobb som timvikarie, tyckte att det fick räcka när alla anhöriga blev portade där (förklarligt nog) men dom ändå skickade in nya och nya patienter från lasarettet hela tiden som hostade. Nu härjar covid 19 där så nu får det vara nog för min del. Måste tänka på min gubbe som snart är 70 år, det går före plikten. Plikten ??????

    • Per

      Tänkte inte på det, trycksvärtan. Tur att modet med hängbyxor inte var aktuellt den tiden. Fast det gäller väl bara killar? Jag har inte sett någon tjej med hängbyxa. Hur skulle det se ut? ha, ha…

      Det gäller att även ta hänsyn till den närmaste familjen. Ibland måste man göra val!

  • annepauline

    Hahaa, Wesber, det där med trycksvärta i baken har jag också tänkt på nu när vi avhandlat Vasabladet som toapapper i dessa kristider. Ojoj, man kanske kunde läsa annonserna med Personliga meddelanden i ändan!
    Det här med corona viruset lär vi inte komma undan den närmaste tiden hur gärna vi än vill. Jag pratade med min granne som är från Grekland. Där är i princip alla satt i karantän. Man ska ha legitimation med sig och papper från myndighet att man måste få röra sig utomhus. Poliser och militärer stoppar folk. Har man inte giltiga papper på sig blir det böter på 150 euro på stående fot. Vad är bättre metod och vad är sämre? Det lär inte visa sig förrän om ett år eller två när myndigheterna kan analysera allt som gick fel och allt som möjligtvis gick rätt.

    • Per

      Jo men tänk om man gick omkring med en annons från Hartman Järn i ändalykten. Hur skulle det kännas? Extrapris på 10-tums spik! Eller personliga meddelanden: Firar inte, bortrest! ha, ha…

      Så sant, det blir intressant att efteråt se analyser och resultat hur olika åtgärder slog. Finland och Sverige har ju ganska olika metoder. I Finland stänger man restauranger, i Sverige öppnar uteserveringarna ovanligt tidigt. Den som överlever får se!
      Tur att jag bor på landsbygden!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »