Största möjliga tystnad

Det är länge sedan jag åkt tåg, så länge sedan att jag inte ens minns när. Jo, ett par korta resor i vintras med Öresundståget men det räknas liksom inte. Men i övrigt är det bara Metro och lokaltåg jag rest med.

Jag läste på en blogg om en person som klagade över att det inte är tyst i tysta kupéer på tågen. Jag som inte ens visste att det fanns sådana avdelningar på tågen i kungariket. Där får man inte föra samtal, mobilen skall vara avstängd eller i tyst läge och användande av dator och musikspelare skall användas utan ljudspill som kan störa medpassagerare. Och barn är nära på förbjudna i dessa kupéer eftersom det är nästan omöjligt att få tyst på ett barn. För tyst skall det vara som vid en begravning innan ceremonin sätter igång. Annars får bolaget betala.

Jag kan förstå att det finns ett visst behov av tysta kupéer på tåg, speciellt för pendlare som kanske vill sova lite innan jobbet. Jag kom att fundera på om det finns tysta kupéer i andra länder eller om detta är möjligt bara i kungariket. Hur det är i republiken vet jag inte för det är snart 40 år sedan jag åkt tåg i detta land och det var minsann ingen tyst resa. Det var den gången jag ryckte in i lumpen och vissa av pojkarna var inte det minsta tysta eller nyktra. –  Men jag har då inte hört talas om tysta kupéer här, ens i modern tid.

I kungariket har jag rest med tåg en hel del längre tillbaka i tiden. Då fanns inte tysta kupéer utan det var liv och kiv resan lång. En sak lärde jag: om en familj med ett eller fler barn i tittut-åldern installerade sig i sätena bredvid fick jag inte titta på barnet i början av resan eller än mindre göra någon lustig min mot barnet. Då skulle det tittutas från och till under hela resan och det kunde vara nog så irriterande när man helst av allt ville koppla av och kanske sova lite. Ett litet ansikte kunde dyka upp mellan stolsryggarna och pockade på uppmärksamhet en gång i kvarten. Eller så kunde en hand sträckas fram och rycka i byxbenet, tidningen eller vad man nu höll på med. Föräldrarna låtsades om ingenting, de fick ju en lugn stund medan barnet lekte tittut med farbror bredvid. Och inte hade jag hjärta att säga till heller, det var ju bara ett oskyldigt barn.

Nåja, det var inget stort problem och ungar kan vara nog så underhållande men det förekom tillfällen när jag velat ha plats i tyst kupé.