Det var ju Halloween

I lördags fick jag ett telefonsamtal som jag inte hann besvara innan signalen lade av. Därtill var det ingen i min telefonbok så jag såg inte namnet. Det går att kolla på nätet så till vida att det inte är hemligt nummer.

Vid koll på nätet visade sig att det var en Johannes XXX med känt släktnamn som ringde mig men jag kände ingen Johannes XXX. Kunde det möjligen vara Johan XXX som är min kusin? Kanske han heter Johannes men kallas Johan blev min slutsats. Vi har annars inte kontakt annat än sporadiskt via Facebook så jag blev lite förvånad. Varför skulle han ringa upp en lördagskväll? Enda förklaringar var att hans far, min morbror, hade blivit dålig eller kanske t.o.m. var död. Jag förberedde mig på det värsta och ringde upp med det var upptaget. Jag blev mer och mer övertygad om att morbror var död även han inte är lastgammal men problem med hälsan har han haft. Lite creepy!

Till sist gick signalen fram och en person svarade, min morbror! Han lät pigg och glad och jag drog en lättnades suck samtidigt som det blev en smärre chock att det var han som svarade. Det var som om han återvänt till livet. Ett mirakel! Istället för sorgebud blev det inbjudan till gästabud hos morbror som snart fyller 70 år. Jag vet hur glad han är för kalas så det blir säkert en stor dag för honom och naturligtvis lovade jag att komma. – Jag visste inte att han har Johannes som mellannamn, därav min konfysa slutsats.

Detta var min Halloween-upplevelse.

umeå 2015-10-31
Umeå stadskyrka
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s