Tvärtomspråket
Nyligen har nyordslistan kommit ut och ärligt talat så är det många ord som jag knappt sett och ännu mindre använder. Eu-emigrant, klittra, kulturell appropriering, svischa, vithetsnorm är de fem ord av 37 som finns på listan som jag uppmärksammat och också förstår. Vid närmare eftertanke och kan jag förstå tanken bakom de flesta andra ord men många verkar konstruerade och kommer att självdö.
Ett annat språkligt fenomen, som jag kallar modeord, till vilket nyordslistan också kan räknas, är ord som plötsligt dyker upp och användes i tid och otid. Ett sådant vanligt ord är ”vidrig” som fått sin blomstring 2015 trots att det är ett gammalt ord. Hux flux är allting vidrigt, inte minst i flyktingdebatten, där ordet flyger kors och tvärs för att slå meningsmotståndare i huvudet. Eller ordet naiv som fått en helt ny pondus när det gäller att på ett föraktfullt sätt beskriva medmänsklighet och hjälpsamhet.
Språket lever och vi förändrar sakta men säkert vårt sätt att tala, skriva och agera. Vissa ord dyker upp en tid och försvinner, andra kommer att bli permanenta. Ofta bidrar språkförändringen till en politisk, ekonomisk och/eller social process.
En av de mest intressanta artiklar jag läst under 2015 är ”Ett språks uppgång” i Sydsvenska Dagbladet. Här finns ett språk som kallas sverigedemokratiska, myntat av författaren Mattias Gardell i sin bok ”Raskrigaren – seriemördaren Peter Mangs”, och som jämförs med Orwells nyspråk i hans berömda bok ”1984”.
Flera intressant exempel på detta ”tvärtomspråk” tas upp i artikeln. Citat: Ansvarsfull kan få betydelsen att INTE hjälpa folk i nöd, splittringspolitik är att vilja se olika människor leva tillsammans, nysvensk = du kan aldrig bli svensk, ”de anständiga” hade blivit en förolämpning. Den som talar för alla människors lika värde är kallas för hycklande godhetsapostel (jag har också sett godhetsknarkare).
Ett annat exempel är ordet empati som för Peter Mangs inte blir en förutsättning för mänskligt liv utan en försvårande omständighet.
I artikeln kallas också detta tvärtomspråk med rätta för undergångens språk därför att det sprider ett apokalyptiskt tänkande. Katastrof och kollaps är nära förestående och allt är flyktingarnas fel. I själva verket har Sverige aldrig varit så rikt och välmående som nu; problemet är att rikedomarna är fruktansvärt fel fördelade och att polisen och migrationsverket har fått kämpa med logistiska och byråkratiska problem, inte resursproblem. Att regeringen därtill agerat långsamt och ängsligt har inte gjort saken bättre.
Språk är intressant om det så är modersmålet eller ett främmande språk. Språk är ett sätt att kommunicera, att skapa kontakt och lösningar, men förvanskas språket pratar vi förbi varandra och i värsta fall möts vi av stumhet som resulterar i fördomar, hat och våldsdåd. Därför är det oerhört viktigt att det satsas på modersmålet och historia i skolan. Det egna språket, inte minst för pojkar, är nyckeln till att kunna uttrycka sig, inte ta till knytnävarna. Historia är till för att dra lärdom av det som hänt, för att kunna förstå nuet och om möjligt se in i framtiden. Därför borde klassikerna läsas i skolan!
0 kommentarer
Erik Forsling
Tack för ett intressant artikeltips. Det där med språk och språkliga förskjutningar funderar jag ofta kring, och det orwellska nyspråket var en gång ökänt, nu verkar det vara på väg att bli norm. Du vet, jag fick ett ryck en gång, och tuggade mig igenom ”alla” de mest kända dystopierna – vi närmar oss vissa av dessa förutsägelser.
Jag är gammal nog att minnas snacket/skriverierna kring George Orwells (f.ö. min namne, eftersom hans dopnamn är Eric Blair) ”1984” när det årtalet närmade sig i realtid. ”Ja, ja, minsann, så blev det ju inte”, kan en unison dåtida analytikerkårs summa summarum sammanfattas. Nää, kanske inte då, men grunden var lagd, vi var på väg dit. Redan då. Nu är vi halvvägs – vilket innebär att det ännu går att vända även en trög atlantångare innan grundstötningen.
Jag ska ge dig och dina läsare ett artikeltips i retur. Riktigt otrevlig läsning såhär i den såväl kalendariska som politiska midvintern. I artikeln du länkar till kan man läsa följande:
”När Dagens Nyheter i ett reportage skriver om det man kallar en ny nationell höger med 30-talslängtan berömmer William Hahne, SDU:are, sig själv för förmågan att ”genomskåda känsloargument”. Bilden på den döde Alan Kurdi, tre år, publiceras i ett politiskt syfte, säger Hahne. Medkänsla är för Hahne ingen realistisk mänsklig känsla. Den som talar för alla människors lika värde är per definition en hycklande godhetsapostel.”
Ingen datering av källan anges här, men det är Dagens Nyheter (Fokus) söndag 20/12 2015 det handlar om. Jag läste artikeln följande vardag i tidningsrummet på Tierps förnämliga folkbibliotek. Nu har jag letat upp den igen.Det är riktigt, riktigt otrevlig läsning, men nyttig.
Vad sägs om kvoterad rösträtt? Vore det något i ett modernt samhälle. Det förekom på August Strindbergs tid, så varför inte i vårt nysamhälle, som tycks gå ständig kräftgång bort från det som jag är uppfostrad med att betrakta som civiliserat. Vet inte vad andra läsare här på sidan ids, men jag hoppas att i alla fall bloggägaren tar del – trots stor textmassa. Här är källan: http://fokus.dn.se/sdu/
PJ
Jag har läst artikeln tidigare och har också bokmärkt den. En intressant artikel
Redan i första stycket kommer fasonerna fram, nämligen att ställa grupper mot varandra: fattigpensionärer mot flyktingar, den drunknade Alan Kurdi mot de som dött i Kongo o.s.v. Vi skall komma ihåg att SD och deras anhang inte ger ett piss för vare sig pensionärer, långtidsarbetslösa eller de om mördats i Afrika, annat än som falsk fasader när så passar. Samma med att ”hjälpa-på-plats” som plötsligt har blivit så populärt bland de främlingsfientliga, som SD tillhör. Varför har de inte höjt rösten om detta tidigare? Men nu passar det. Båda vägarna måste användas för att hjälpa, den ena utesluter inte den andra.
Kvoterad rösträtt är inget jag är bekant med. Vilken skulle poängen vara med det?
Erik Forsling
”Kvoterad rösträtt /…/ Vilken skulle poängen vara med det?” Eftersom du reser frågan ska jag svara, eller rättare sagt låta Daniel Friberg göra det, en bra bit in i artikeln jag länkade till. Det är väl helt enkelt en fråga om människosyn, och synen på vad som är demokati. Han talar dock om ”graderad”, medan jag använde ”kvoterad”.
”Jag träffar Daniel Friberg i Budapest /…/.
Nu tvivlar han på demokratin. I podcasten ”Fash Britannia” säger han:
– Modern massdemokrati – nej aldrig. Personligen tror jag att någon sorts graderad demokrati är möjlig, baserad på merit. Alla har rätt att rösta men man har olika antal röster beroende på vad man uträttat för sitt samhälle.” En friherre som jag skulle förmodligen, i Fribergs samhälle, väntas vara ödmjukt tacksam om jag fick ens fick mig en hel röst tilldelad för eget bruk.
PJ
Då förstår jag, kvotera och gradera är skilda saker. Graderad demokrati, som han kallar det, visar bara att han och hans och hans gelikars åsikt är att alla inte är lika mycket värda. Men det visst vi ju från förr, bara kul att han talar öppet om detta och inte likt SD försöker smeta över och framstå som rumsrena i avsikt att narra folk.
Erik Forsling
Håller inte med om att kvotera nödvändigtvis, åtminstone inte i det här fallet, skiljer sig från graderad. För att återvända till ädelknoppen Friberg, och göra en detaljförstoring:
”Alla har rätt att rösta men man har olika antal röster beroende på vad man uträttat för sitt samhälle.” Själv skulle han säkert få sig tilldelat en stor mängd röster i sitt drömrike.
När man graderar en skala består den av olika storheter. Och definitionen av kvotera är bl.a. ”fördela i andelar, ransonera; bestämma fördelning av / bestämma eller fördela i andelar” (http://www.synonymer.se/?query=kvotera), etc. SAOL definierar som ”fördela i el. bestämma andelar för” http://www.svenskaakademien.se/svenska-spraket/svenska-akademiens-ordlista-saol/saol-13-pa-natet/sok-i-ordlistan) ganska neutralt. Flera definitioner finns. Ofta har nog numera betydelsen glidit mot positiv (sär)behandling, men kvoteringen kan precis lika väl användas i motsatt syfte. Jag avslutar med grannas neutrala definition:
”Kvotering benyttes for å indikere at man må gi en gruppe ekstra fordeler i forhold til andre grupper for å få en sammensetning av personer innen en organisasjon, geografisk området, etc som man ønsker. (http://thesaurus.babylon.com/kvotering#!!EMWNS64ZG6)
Numera tänker man lätt på styrelsekvotering av kvinnor i olika sammanhang, eller av minoritetsgrupper. Så där är vi väl lite styrda, bort från ursprungsbetydelsen. Graderad demokrati är säkert vanligare, men jag är inte ensam om att bruka kvoterad rösträtt.
Så var det sluttjafsat i det ämnet från min del. Skrev tidigt i morse en nyårshälsning till dig på ditt då senaste inlägg, men sumpade den p.g.a. en bagatell. Nu ska jag återvända dit och skicka en hälsning, nu när gryningen snart vänder tillbaka till skymning.
PJ
Om vi säger som så att för att kunna kvotera måste man först gradera? Nej, nog om detta, vi förstår vad ädelknoppen menar, och det är inte vackert i dagsljus.
annepauline
Intressant. Ordet ”svischa” hör man varje dag, Tydligen håller flertalet på och svischar pengar hit och dit nu för tiden. ”Obror” istället för ”okamratlig” är lite kul ord, svajpa likaså.
PJ
Detta med o-ord är rätt vanligt i Norrland. Det finns många ord som börjar på o. T.ex. obra, ofarit, oi eller oäten som Thomas Ledin sjunger om i visan. En fin visa!
https://youtu.be/QZz2yZF1TGk
annepauline
Gott nytt år förresten!
PJ
Tack det samma!
Ulla Maria
Intressant och viktigt inlägg med länk till läsvärd artikel i Sydsvenskan. Jag, som inte är en särskilt aktiv fb-besökare och aldrig delar, gjorde nu ett undantag från denna regel och delade artikeln. Så viktigt att vi är observanta på vad som kan hända om vi, likt många tyskar på 30-talet, stillatigande väntar på att det ska gå över och tror att det bara är en liten isolerad samling tokstollar som rör sig i periferin.
Läste också artikeln som Erik länkade till och kan bara hålla med honom. Det är nyttig och riktigt otrevlig läsning.
PJ
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi vanligt folk uppmärksammar olika fenomen och skeenden i samhället och inte bara är tysta när det går åt fel håll. Annars överlåter vi rummet åt högljudda fanatiker som styr både debatten och språket. Ett sätt är att länka artiklar och material via FB som idag är ett av de viktigaste medier som finns.
Ett annat skriveri som kom idag är ledaren i Ö-viks Allehanda skriven av Susanne Sjöstedt. Ganska likt mitt inlägg men kanske med vassare penna. Speciellt de två sista raderna är fräna.
Året vi började tala sverigedemokratiska.
http://www.allehanda.se/opinion/ledare/aret-vi-borjade-tala-sverigedemokratiska