Så skimrande var Urkult

Det finns kanske de som förundras över min vurm för Urkult, festivalen i Näsåker? Jag har den som ett underliggande tema i bloggen och den dyker upp då och då. Varför, är den verkligen så bra, måhända någon frågar sig? Musiken naturligtvis, mångfalden, naturen och inte minst människorna, svarar jag.

Jag gillar verkligen den variation som musiken bjuder och jag försöker att se och uppleva så många uppträdanden som möjligt med kameran i högsta hugg. Jag gör mina små videos, tar bilder och lyssnar till musiken, ser människorna, upplever den unika stämmingen.

Andra är mera avslappnade, tar det som det kommer, festar vid campingen, umgås med vänner och nya bekanta, träffar kanske kärleken, ser sina favoriter på scen, gör happenings, bjuder på sig själv. Eller så är det barnfamiljer som tar det lugnt och njuter av en årligt återkommande tradition.

Jag hittade en video på YouTube från senaste Urkult där det gäng ungdomar verkar ha det mycket trivsamt och festligt. Proffsigt filmat och värt en titt! Observera, detta är inte enbart för ungdomar utan fritt fram för var och en enligt lust och förmåga. Ingen gör bort sig!  Var annars än på Urkult? Så långt borta från allt uppkopplat, all stress och alla måsten.

Se filmen gärna i helskärm och HD!

[youtube=https://youtu.be/6rp-V7_XHUc]

Mitt lilla fjäll

Flera dagar har kvicksilvret legat kring noll eller t.o.m. någon plusgrad. Blida.

Ikväll hade det rasat ned snö från uthusets stora tak och en kompakt driva låg framför porten där Brunte står. Inte en chans att han skulle klart den snödrivan. Det blev till att hämta snöskyffeln och skotta bort drivan. Hade jag väntat till i morgon finns det risk att den frusit till och då hade jag haft ännu mera arbete.

Samma är det på stugan där jag bor. Snö rasar ned från taket med jämna mellanrum och landar med dova dunsar. Förutom det som landar på luftvärmepumpens plåttak. Då låter det som om en bil kört rakt in i väggen. En rejäl smäll även om mängden snö inte är så stor. Tur i alla fall att jag har skaffat plåttaket till pumpen annars hade jag kanske varit utan pump idag.

Jag skulle kunna sjunga ”Vintern rasat ut bland våra fjällar” men det är nog bara snön som för tillfället rasat ned från mitt lilla fjäll, uthuset. Ett fint, rymligt uthus med fähus i ena ändan, stor hölada i mitten och lider andra ändan. Nu finns det varken kreatur eller hö i denna byggnad men ändå lyckas jag fylla den med diverse tarvting; mest ved och brädor. Det finns t.o.m. en bastu i denna byggnad men den har inte blivit använd på många årtionden och skorstenen torde kajorna ha gjort oduglig för länge sedan. Jag kan inte med bästa vilja kalla dem fjällripor, dessa marodörer! Renar finns det inte heller men idag såg jag ganska många spår efter älg inte långt från min gård. De får duga så länga som strövande kring mitt fjäll.

2016-01-28 Snövall 002-1
Drivan ser inte stor ut men tillräckligt för att stänga inne Brunte som i spiltan stå.

Musiken 2015

Jag har ett musikaliskt intresse, jag besöker konserter ibland, jag har Spotify i datorn. Spotify har försett mig med statistik för år 2015. Mitt lyssnande på denna Internettjänst.

Inte helt förvånad blev jag att Katarina Barruk är min favoritartist, följt av Leilia, Goat, Manou Gallo och Vasas Flora och Fauna. De två främsta albumen är Katarinas ”Báruas” och Vasas FoF:s ”Släkt med Lotta Svärd”. Jo, jag har lyssnat en hel del på den musiken senaste året, jag vet. Dock blev jag förvånad att Systraskaps ”Please let me be free” blev den mest spelade låten. Tvåa kom Katarinas låt ”Gieries nuartta sámiebáhttja” och Maia Barouhs låt ”Dakala”.

Konstig musiksmak? Tja, jag lyssnar på många olika slag av musik med Världsmusik i topp följt av svensk pop och folkmusik. 214 h har jag lyssnat på Spotify 2015 vilket blir hela 9 dygn i ett sträck och då till 646 olika artister och 1531 olika låtar. Låt vara att vissa har jag bara lyssnat på helt kort för att konstatera att jag hoppar vidare.

Själv skulle jag välja blues för visst lyssnar jag också på den musiken. Även en och annan gammal goding från 70- och 80-talen skulle jag placera högt men det är nog P2 Världen och Urkult som styrt mina val trots allt. Nästan inget svensktoppen och dansbandsmusik. Maxida Märak har jag också lyssnat på, låt vara i slutet på året, för att inte tala om Elin Kåven. Men de fanns inte med. Vad har jag glömt? Visst, Tomas Ledin har fått renässans hos mig, en otroligt duktig artist med som jag fattar folklig förankring. Och Kim Larsen, jo han fanns visst ändå nämnd i ett hörn av Spotify-rapporten. Och Sofia Jannoks nya låt ”We are still here”, så bra! Visst, inte att förglömma M.I.A:s ”Border”… nu måste jag sluta. Världen är full av bra musik. Vilken är er musik sistlidna år, artist, låt, konsert?

För att slänga in en kort teaser så kommer jag ganska snart att lyssna live på en av ovanstående artister.

[youtube=https://youtu.be/EVH0jvnaIqU]

Vänner

En del av oss har vänner på Facebook. Många är bekanta, vissa är nära vänner, några har en särställning. Inte alltför sällan har vi FB-vänner som vi aldrig träffat eller ens växlat ett Hej med.

Jag läste en artikel i Sydvenskan tidigare i veckan: Omöjligt med många Facebook-vänner

Enligt artikeln kan vi inte ha nära band med mera än 150 vänner på FB, vilket kan stämma för jag har i detta nu 135 vänner på FB och det tycker jag är ganska lagom. Ok, jag har inte nära band med alla men jag känner ändå att jag har en ganska bra koll på vem som figurerar i mitt Facebook-flöde.

Jag har inte varit särskilt aktiv med att söka vänner på FB. Min profil har legat och guppat på vänskapens ocean och med jämna mellanrum nappar någon intresserad. De flesta har jag accepterat.

Vid koll av mina FB-vänner visade det sig att 25 har jag aldrig träffat irl eller växlat ett Hej med. Ändå finns de på min Facebook. Av någon anledning har de fallit mig i smaken och inte varit uppenbart fake. Kan det vara så att själar dras till själar?

Som ett belysande exempel har jag en FB-vän i Venezuela. Jag har aldrig träffat henne, vet ganska lite om henne men ändå accepterade jag henne i något skede. Varför hon sände en förfrågan via FB är ett mysterium och ett ännu större mysterium är varför jag klickade ja. Hon är real, med glimtar från hennes liv och med åsikter som inte är helt ok i hennes ännu Hugo Chávez-styrda land. Hon är kock. Kanske det var för at jag skulle få öva min spanska som gjorde att jag accepterade. Jag gjorde rätt!

Jag menar att man kan utvecklat vänskapsband trots att man aldrig träffats. Ungefär som en brevvän i främmande land. Sådant fanns för 50 år sedan; idag vet jag inte om det alls förekommer via Postens förmedling?

Jag har träffat några tidigare obekanta FB- och bloggvänner i verkliga livet. Enbart positiva erfarenheter. De finns i mitt FB-flöde eller som bloggkommentarer och ofta har vi samma åsikt. Samma åsikt är fint men andra ståndpunkter kan också vara positiva om en givande dialog uppstår.

Facebook kan uppfattas som skvallerhinken nummer ett och naturligvis förkommer flöden som spårar ur. Skall jag vara ärlig så har jag stängt av aviseringar från några FB-vänner därför att jag inte orkat med deras uttalade sympati med främlingsfientlighet som gränsar till rasism. De finns kvar men i en mera undanskymd tillvaro.

Kommentarer på bloggen uppskattas och är en signal att folk läser bloggen. De flesta är välvilligt inställda och jag har inte fått ta emot någon kommentar som varit direkt oförskämd. Kanske jag har haft tur eller så är min blogg så liten att trollen inte hittat hit. Relevanta kommentarer som håller sig till ämnet är alltid välkomna! Trots att det inte är någon stor blogg får jag ändå ganska många kommentarer vilket är inspirerande och manar till nya inlägg. Så skriv och berätta om hur ni ser på detta med bekantskaper via Internet i en eller annan form!

2016-01-21 Vinterbilder 010-1
Kanske ni orkar med ännu en vinterbild?

När vintern är som bäst

Jag vet inte om det behövs så mycket extra förklaringar, vi har haft en riktigt fin vinterdag! Kanske den bästa denna vinter? Redan på morgonen just som solen gick upp smög jag mig ut med kameran och fångade något av den starka solen genom snötäckt körbärsträd. Visserligen kallt med runt -20 C på dagen och ikväll åter -25 C. Är man rätt klädd så klarar man ändå galant sådan kyla när det inte blåser. Där tror jag att jag måste förbättra mig något; speciellt med tanke på kommande utflykter senare i vinter. Vi lär väl ha vinter ett par månader till även om dagsljuset blir allt mer varaktigt.

På eftermiddagen begav jag mig åter ut på en runda och kunde njuta av härliga vintervyer. Som bonus träffade jag också en del folk och fick mig en pratstund här och var.

Här kommer en bildserie som visar något av det som jag fångade på mitt minneskort i kameran. Klicka på första bilden och gå vidare med piltangent. Knapp för full storlek finns också och med Ctrl- och plusknappen eller minusknappen får ni olika storlekar i webbläsaren. Glöm inte heller F11-knappen (på och av) på tangentbordet för helskärm. Tänk va fint!

Sommarminnen

Så här mitt i smällkalla vintern med snö och minusgrader på 25-30 C kan det vara en tröst att bläddra lite bland bilder och videofiler från sistlidna sommar. Som en påminnelse om det som var och det som komma skall. Förhoppningsvis en fin sommar 2016.

Det som jag fastande för är lördagen den 11 juli 2015 med besök på skärgårdsmarknaden i Österö och folkmusikfestivalen i Kaustby. Jag klippte ihop en liten video från Österö.

Jag brukar ha mina fasta evenemang som jag besöker på sommaren, även om variation förekommer. Om det inte är riktigt urusligt väder brukar jag nästan alltid besöka skärgårdsmarkanden. Mest för att träffa folk, äta laxsoppa, kanske handla något ätbart med mig hem. Området är inte stort så man klarar snabbt av försäljningsstånden men inget hindrar att man går två gånger. Även ett besök i fiskemuseet hör till rutinen. Alltid är det någon detalj att granska eller bara lyssna på gubbarna som diskuterar minnen och berättar skrönor.

Flera av de som syns på videon är släkt eller bekanta. Min granne fåraherden syns saluföra fårskinn och en kusin säljer fisk. Även lite sång hör till marknaden. Gissa laxens vikt är ett måste. En enkel men ändå innehållsrik tillställning. Allt behöver inte vara så storslaget och kommersiellt för att locka. Jag föredrar hellre det autentiska och äkta med ett besök på skärgårdsmarknaden än Powerpark!

Finns någon längre bort ifrån som är nyfiken på var Österö är beläget så har jag bifogat en karta med provinshuvudstaden Vasa i nedre vänster hörn och Österö utmärkt med röd pil uppe i mitten. Bara att klicka på kartan och zooma! – Det gäller att göra lite reklam för nejdens begivenheter i god tid. 😉

Psst, ni vet väl om att ni kan zooma in hela webbläsarens fönster med knappen Ctrl och plusknappen på tangentbordet? Återgång till normalt visningsläge sker med Ctrl- och minusknappen.

karta till österö
55 km från Vasa, där ligger Österö i Maxmo skärgård.

[youtube=https://youtu.be/wiDqbpZ5XHk]