Livet på landet

Karelsk gryta och pannkaka med sylt och grädde…

…Kan det bli bättre? Tordagsklubben hade idag sin sedvanliga sammankomst på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Kl. 13 anlände vi och försåg oss med sallad och varmrätt. Ärtsoppa fanns också men den gör jag själv hemma så den brukar jag hoppa. Förutom att maten smakar helt underbar så har de också ett rikligt salladsbord med många olika sorter. Kaffe därtill för den som så önskar. Själv står jag över denna dryck. Allt till ett förmånligt pris för oss pensionärer.

Tyvärr så sjunger denna eminenta restaurang på sista versen. Om prick en månad så serveras dagens lunch för sista gången i denna regi som nu varit. Verkligen synd tycker vi i Torsdagsklubben. Vart skall vi nu åka? Nåja, det finns fler ställen i nejden och det kan också vara fint med ombyte men helst hade vi haft kvar detta säkra kort. En fin grej med Kaffestugan är att man nästan alltid träffar bekanta som man kan byta ett ord eller två med. Fast idag var det mera tunnsått för min del vad gäller detta.

Den ena i klubben har passerat drygt 70 år och med gott minne och viss berättarförmåga kan han ge historier från förr i världen som jag naturligtvis suger åt mig. Han kan också servera oss skildringar från ett långt yrkesliv som busschaufför i Stockholm vilket har sina både lustiga och märkliga poänger. ”Nu skall ni få höör…” brukar han säga. Vi andra fyller på med våra erfarenheter och med lite av vad som timat sedan förra veckan. Det blir inte så mycket politik men desto mera reseminnen och -drömmar. Egentligen kan vi prata om nästan vad som helst som faller oss in. En fin social samvaro en gång i veckan.

Idag avhandlades vilket som är det bästa kaffet. Kulta Katriina fick mycket beröm men jag fick också medhåll att Zoegas kaffe från Skåne är ett av de bästa. Jag dricker jag inte kaffe men gjorde jag det skulle det bli Zoega. Tyvärr är det mera sällan man ser Zoega i republikens kaffehyllor.

Körkortet fick också en genomgång och vi kunde konstatera att vid flytt från Sverige till Finland behöver man inte längre byta till finländskt körkort förrän det går ut. Själv fick jag en gång i tiden lastbilskörkort vid ett sådant byte trots att jag knappt suttit i en lastbil och de bokstäverna har jag kvar ännu. Senare har jag kört lastbil men inte i så stor omfattning.

Vad som komma skall till denna plats väntar vi på. Det finns stora planer på att göra detta ställe till ett österbottniskt besökscenter och läget är ju utmärkt. Vi får hoppas att de ror projektet iland och att en ny restaurang dyker upp. En månad kvar men sedan måste vi framöver hitta andra ställen att besöka vid lunchtid. Förslag mottages gärna även om vi redan nu har en handfull som vi känner till i närheten. Och sommartid kommer det väl något ytterligare.

Förresten hade vi vårdagjämning igår strax innan midnatt. Redan kan vi njuta av allt längre dagar men sol riktigt tidig arla morgonstund får vi vänta på eftersom sommartiden ställer till det om tio dagar och det blir mörkare på morgnarna. Istället blir det längre, ljusa kvällar. Alltid en tröst.

Här stegade vi frimodigt in för att smörja kråset. Uppe till höger syns den ännu isbelagda fjärden.

Här finns allt som behövs för att bli mätt. Till vänster hela 9 olika byttor med sallad och grönt.

Här har vi bänkat oss för att avnjuta dagens lunch. Som synes på min tallrik närmast i bild har jag satsat en hel del på grönsaker och sallad. Mycket gott!

 

6 kommentarer

  • annepauline

    Fjärdens kaffestuga har ju ”alltid” funnits, nej så synd att den försvinner. – Jag kan tänka mig att herrn som kört buss under lång tid i Stockholm har rätt så vilda historier att berätta. Är han en god berättare kan han säkert få till ytterligare snits men jag tror inte ens det behövs…
    På tal om historier, jag läser just nu boken Där musiken började skriven av Lars Sund. Boken är såå bra! Lars Sund är en helt otrolig berättare. Han kan beskriva saker och tillstånd så att man häpnar. Jag tror rentav att han är den bästa författare jag känner till. Man måste nog ha en österbottnisk anknytning för att förstå vissa situationer i hans böcker. Han smyger ibland även in någon mening på dialekt. Hur som helst, man vill aldrig att hans böcker ska ta slut.

    • Per

      Kaffestugan finns nog kvar tills vidare, i alla fall tills de byggt nytt, men själva restaurangen stänger om fyra veckor. Men ingen restaurang, ingen Kaffestuga, känns det som.
      Ah, Där musiken började skriven av Lars Sund har jag skarpt funderat på att köpa. Kanske det blir av nu när du så starkt rekommenderar den. Eller skall man läsa någon annan av hans böcker innan så att man kommer in i handlingen så att säga?

  • annepauline

    Där musiken börjar är andra boken i en trilogi. Den första heter Tre systrar och en berättare. Jag tror man kan läsa de här böckerna var för sig oberoende av varandra men författaren skriver lite här och där i den här andra boken om händelser i den första boken. Mycket läsvärda böcker, köp och läs och njut av språket!

  • Erik Forsling

    Karelsk köttgryta, liksom karelska piroger finns där bakom kulturhistoriens ridåer, och jag har länge tänkt att göra den karelska köttgrytan, med de ursprungliga tre köttsorterna, i en lergryta. Mitt favoritinstrument, Först nu fick jag de rätta temperaturerna och tiderna. Detta antika romerska sätt att tillaga det saftiga och fruktbara, som jag ofta använt mig av, fann jag först nu för länge sedan. Paradox? Skit. Nu är inte karelsk köttgryta en antik skapelse, och inte heller en lergryteskapelse – eller vem vet? – men rättens exceptionella spridning från karelsk landskapsrätt i Finland till nationalrätt är intressant. Varför skulle inte dess evolution leva längre tillbaka i historien? Och jag vill gärna proväta den med några olika recept och köksredskap.

    Sedan får det bli ett halvår med vegetabilier.

  • Erik Forsling

    En hel del obegripligheter här ovan. Unskyld. ”Detta antika romerska sätt att tillaga det saftiga och fruktbara, som jag ofta använt mig av, fann jag först nu för länge sedan.” Fullständigt obegripligt, eller hur? Jag var mycket trött när jag skrev detta. Jag har ofta använt mig av mina lergrytor, och när andra har kastat eller skänkt bort sina har jag istället skaffat nya, inte minst en, ganska ny och luktfri, enbart för fisk. Smaken stannar ju i teglet. Vegetariskt är en egen avdelning som skall utvecklas i mitt hushåll. Vegetariskt är jag omgiven av via mina barn. Åtminstone två av dem. Och de har ju vänner – som tror på framtiden. Vad det nu innebär.

    Ja minsann. Det fanns väl också en del i övrigt att räta ut där ovan, men jag tror att vi kommit en bit på vägen om vi kan enas om att lergrytan är antik, och att rätterna blir saftigt excellenta när de tillagas på rätt sätt. Och tekniken är så 100-procentigt enkel. Det gäller bara att blötlägga krukan innan man matar den med middagen och knökar in den i den kalla ugnen, som då ställs in på lämplig temperatur. Det tar tid, det gör det, men inte arbete. Läs några kapitel i en god bok.

    Frågan som återstår är hur gammal den karelska grytan, maträtten, är, genealogiskt sett, Förmodligen urgammal.

    • Per

      Något invecklade verkade vissa avsnitt i den första kommentaren vara men jag tänkte att du kört den genom Google Translate på något sätt ha, ha,
      Nåja, till ämnet. Egentligen stod det på Kaffestugans veckomeny Karelsk stek men i hastigheten döpte jag om rätten till Karelsk gryta och en gryta är det väl på sätt och vis. Hur den tillagas, för det mesta ointresserad av matlagning, har jag aldrig tänkt på. Jag bara äter och snabbt skall det gå. Sådan är jag.
      Lergryta har jag inte i mitt köksskåp men jag kan gott tänka att den har ett antikt ursprung. Fattar jag rätt skall man alltså använda en lergryta för att få den ultimata smaken på Karelsk gryta/stek? Enligt konstens alla regler. Fast jag kan gott tänka mig att det finns ett otal varianter av receptet.
      Om lergryta användes på Kaffestugan vet jag ej men gott var det!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »