Snabb spis
Jag är medlem i en ganska exklusiv klubb på Facebook: Vi som använder vedspis. Har jag inte skrivit om detta tidigare? Det känns så.
Hur som haver så ställdes igår ett spörsmål på detta medium om hur länge det tar innan man kan koka vatten på en vedspis när mans starta från scratch. En dam påstod att hon på 20 minuter får kokande vatten från det hon sätter tändstickan till ”tändorna”. Jag blev själv lite intresserad av hur lång tid min spis tar på sig innan två liter vatten kokar.
Med torr björkved och 2 liter kallt vatten i kastrull med lock på tog det 21 minuter. Inte så mycket sämre än hon på FB. Min spis är en Högfors 5A som torde vara/ha varit en trotjänare i många hem i republiken. Jag trodde själv att det skulle ta längre tid så jag får vara nöjd med spisens prestation.
”Tändorna” fordrar kanske sin lilla förklaring. Det är ett litet paket i tidningspapper (reklamtidningen Ykkönen har speciellt bra, brännbart papper) som innehåller ”tveittar” som jag täljer från torr björk- eller granved. Ibland också med björknäver. Ett litet start-up-paket till vilket man för en brinnande tändsticka. Just det sista är viktigt, att tändstickan brinner. 😉
”Tveittar” är också ett ord som kanske inte är allom bekant. Det är helt enkelt de flisor eller spån som kommer när man täljer eller hyvlar. Troligtvis är det dialekt och torde komma från ordet tvet ”löst träspån och stickor”. Ordet finns i Svenska Akademins Ordbok och har gamla anor i svenska språket, bl.a. från Gotland.
Luftvärmepumpen fixar nog värmen men visst är det skönt att ha en varm mur på kvällen när man går och lägger sig! Speciellt nu när vintern kommit på allvar med både köld och snö. Senaste dygnet har det kommit en hel del snö och jag begav mig idag ut på promenad med kameran över axeln för att om möjligt kunna fånga något av snöns väsen även om det mest var gråmulet.
På tal om snabb spis så är vindruvor väldigt mättande. Speciellt de mörkröda och söta. Har jag upptäckt. Nu kanske jag igen använder ett ord som tarvar förklaring. Spis kan vara en eldstad men också mat, livsmedel. I danskan så spisar man när man äter. I Danmark är det korna som äter, inte människorna. Det var något av det första danska som jag lärde mig. ”Hans dagliga spis bestod av gröt och sill” hittade jag i Svenska Akademins Ordbok online. Själv föredrar jag en något mera varierande kost, med t.ex. inslag av vindruvor.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Ulla Maria
Konstateras kan att vinter kan vara mycket vackert på bild. Kan också vara trevligt att vistas ute i under begränsad tid med många lager kläder. Sedan kan det ju vara trevligt att gå in och elda i vedspisen. Någon sådan har vi inte utan får hålla tillgodo med en vanlig öppen sådan.
God fortsättning på helgen.
PJ
Vintern bjuder på en hel del fototillfällen. Snön kan ställa till det så att allt blir vitt men det gäller då att fixa till det, senast i redigeringsprogrammet. Ordentligt klädd bör man vara, annars blir vistelsen ute mest att huttra och frysa. Jag har på känn att jag borde köpa bättre byxor. Spisvärmen är helt hot om man kommer in och är frusen. Borde alla få uppleva!
Ama de casa
Oj vad mycket snö! Ser vackert ut – men kallt… 🙂
Vedspis hade min mormor när jag var liten. Minns att jag tyckte att det var himla mysigt 🙂
PJ
Igår var det helt ok med temperaturer kring -3 C. Ikväll är det -27C och den sjunker ännu. En viss skillnad. – Visst, hög mysfaktor vid spisen en sådan kväll.
Ama de casa
sv: Haha! Skrattade gott åt Lindemans syltfabrik 😀
PJ
Visst, en klassiker!
annepauline
Vedspisar är rejäla ting. Tänk, så skönt att få värma sig vid en vedspis. Den absolut godaste maten kokar man, och för den delen steker, på en vedspis. Då gäller det att man ”känner” sin spis så att man hela tiden får rätt värme på det man tillagar. Inte för varmt så det stormkokar och inte så kallt så att ingenting händer alls. Lagar du din mat på vedspisen? Lite pyssel är det med att göra upp eld i en vedspis men när man väl lärt sig rätta knycken är ju det inga problem.
PJ
Är man riktigt frusen i fötterna när man kommer in är det en fröjd att få sätta sig vid spisen och lägga upp benen så att de nästan befinner sig i ugnen. Samma när jag var barn och kom in från kalla vintern och satte upp benen mot elden i öppna spisen. Det var en sådan med ”kåka”, d.v.s. en svängjärn som man satte grytor på och förde in mot elden. Nu för tiden är den borta men den var vanlig förr i världen.
Ja, det händer att jag gör mat på vedspisen. Ibland.
Visst, allt är en konst och ingen konst när man lärt sig.