Det sämsta med Urkult

Oj, kanske någon tänker med tanke på att jag tidigare höjt Urkult till skyarna och t.o.m. tyckt att det är som att komma hem när jag kommer till Urkult. Blev det en reva i tältduken eller tyckte någon att jag tog plats? Fick jag på näsan?

Nej, kan jag lugna den bekymrade läsaren av denna blogg med. Det jag närmast tänker på är att det finns så mycket bra på Urkult att man inte hinner se, höra och uppleva allt som bjuds. Det är det sämsta med Urkult. Man får beslutsångest eller så känner man att man gjort fel val, trots att man gjort ett bra val. T.ex. alla artister som man inte hinner se därför att de spelar på samma gång. Ett exempel var Räfven på Solscenen som spelade på samma gång som Nadia Nair i Danslogen. Båda hade jag velat se i lugn och ro. Lugn och ro är kanske fel ord i sammanhanget men ni förstår vad jag menar. Eller Crash Nomada som spelade på samma gång som Viguela från Spanien. Båda missade jag p.g.a. en regnskur på över en timme som höll mig fången i ett mattält samtidigt som jag också skulle träffa en lokal bekantskap från landskapet kring Näsåker. Allt blev till pannkaka. Det är sådant jag menar är frusterande.

På tal om pannkaka så åt jag en himmelskt god fläskpannkaka på Ingelas café inne i Näsåkers by. Med lingonsylt och sallad. Länge sedan jag senast ätit fläskpannkaka.

Urkult 2016 hade 33 olika musikaliska uppträdande på tre dagar. Lägg därtill alla övriga aktiviteter som bjöds som åtminstone några var intressanta för mig. Inte konstigt att man inte hinner med. För att inte tala om alla människor man kunde pratat med enbart på campingen. De bara fanns där och somliga gick aldrig in på festområdet. Folk är i allmänhet lättpratade på Urkult och ingen behöver känna sig ensam om man bara förstår att använde munlädret till ett inledande Hej!

En av dessa övriga aktiviteter var ”Mångfaldsskog eller kalhyggen?” där ekofilosofen Linda Ellegaard Nordström höll föredrag om dagens skogsbruk och hur det skulle kunna vara med selektiv avverkning av skogen och där kalhyggen och monokulturens planteringar undviks. Som skogsägare och naturvän tycker jag att det är intressanta frågeställningar men jag uppfattade föredraget och diskussionen om luddiga. Det praktiska alternativet till dagens skogsbruk saknades i föredraget. Jag förstod andemeningen men hur gör jag?

Annat som var intressant, men som jag missade var ”Afrofobi och vithetsnorm”.  Varje år efter Urkults avslutande uppstår en eller annan diskussion på den inofficiella FB-sidan. Ett år var det veganmaten på Urkult, ett annat år kände sig en rasifierad kränkt, i år var det hundarnas vara eller inte vara på Urkult. Alltid finns det något att diskutera och förbättra.

Hur man än vrider och vänder på saken så hinner man inte med allt som Urkult bjuder. Kanske bäst att acceptera detta och bara ta det som dyker upp? Kanske bara glida omkring utan kamera och bara ta dagen som den kommer? Bada i älven eller ta en svängom mitt i musiken? Somliga gör det medan andra som jag, vill uppleva det ultimata och även gärna dokumentera.  Därför får ni nu se några bilder från Urkult 2016. Borde jag ändra på det?