En nuffra ritades

Denna gång lyckades republikens folk rösta fram en president. Utgången var given. Intressant var att se om utmanaren till den ständige favoriten skulle få fyra som första siffra i sin procentuella andel eller inte. Riktigt så bra lyckades han inte, men det har ingen betydelse. Det bästa med hela valrörelsen är att mera humana och toleranta värden åter fick fotfäste i folkets val, jämfört med senaste riksdagsval där nationalism, i viss mån främlingsfientlighet och egoism var framträdande.

Någon annan som undrat över varför de har en papperslapp som täcker springorna i valurnorna? En person har denna viktiga uppgift att dra bort pappret när jag skall stoppa in min valsedel i urnan och strax den försvinner åter föra lappen över springorna. Är de bekymrade för att någon skall försöka kika in i valurnan och försöka lista ut vem jag röstat på? Jag menar, chansen är försumbar att det skall lyckas. Jag passade på och frågade om de var rädda för att det skulle regna in i urnan. Så var det inte, intygade funktionären. Men varför springorna skall täckas fick jag inget svar på, inte heller varför det var två springor i valurnan. Det hade säker räckt med en.

Idag har presidenten inte samma makt och betydelse som under Kekkonens tid. Då var han nästan som en gud. Jag minns som barn hur högtidligt det var när han höll nyårstalet, inledande med gravallvarliga ”kansalaiset, medborgare”. Radion stod på och talet avlyssnades under tystnad och andakt. Vem har senast lyssnat på presidentens nyårstal med sådan vördnad, om det avlyssnas alls? Jag kan inte påminna mig när jag senast hörde presidentens nyårstal. Men röstat har jag.