Den gula randen
I fredags när jag körde hem efter jobbet kunde jag konstatera att landsvägen genom byn fått nya, fina mittmarkeringar. Bra så för de gamla har varit borta i år och dagar vill jag påstå. Att vägen är minst sagt krokig visar de talrika och långa gula markeringar som förbjuder omkörning. Det är inte på många ställen man kan göra en säker omkörning. Därtill skall man ha god kännedom om vägen och veta exakt när man kan sticka förbi. Fint i alla fall att markeringarna är på plats inför höstmörkret med regn och rusk. Det är betydligt lättare att köra i dåligt väder om vägmarkeringar finns. Bara att följa den gula randen.
Jag kom att tänka på en Bellman-vits som vi som barn brukade berätta. En ganska enkel under-bältet-vits som gick ut på att Bellman fått lös mage och inte kunde hålla sig varför det var enkelt att följa hans färd. Bara att följa den gula randen. Den tiden tyckte vi barn att sådana vitsar var roliga. Idag får jag väl säga att min uppskattning av humor har ändrats och får vi hoppas förbättrats. Berättar förresten barn Bellman-vitsar nu för tiden eller är det ett glömt kapitel?
Gul är också månen. Fullmåne denna helg. Jag gjorde igår kväll ett försök att fotografera den gula, glada gubben när han gled upp över horisonten i öster men si det var inte det lättaste. Det finns hur många fina månbilder som helst på nätet men hur få till det? Jag lyckades inte speciellt bra.
Hösten är här och det blir inte många gånger till som gräsmattan behöver klippas. I morse noterade jag +0,7 C. Alltså ingen frost ännu på backen där jag bor men bra nära är det. Gräsmattan klippte jag igår och passade då på att ha min Sports Tracker-app i telefonen igång. 2,7 km gick jag fram och tillbaka innan gräsmattan var klippt. Också motion. Jag gick en ytterligare en sväng på en sidoväg för att få ihop dagens 5 km till Gåkampen.fi. Men då fick gräsklipparen stanna hemma.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
Ulla Maria
Gillar både månbilden och de gula ränderna. Skrattade också gott åt Sports Trackers skildring av din gräsklippning.
Även jag minns Bellman-historierna och att de var mycket populära när jag växte upp. Kan tänka mig att den typen av humor fortfarande kan gå hem i en viss åldersgrupp men jag har ingen aning om huruvida Bellman är aktuell som huvudperson.
PJ
Jag kom att googla lite om Bellman-historier efteråt och hittade en del på nätet. Så de finns men om de berättas allmänt av barn idag är för mig okänt.Historierna går ju ut på att Bellman är lite dum på ett komiskt sätt.Ofta tillsammans med två utlänningar.
Wesber
Bilden på månen får mig att minnas den gamla goda tiden när vi knallade hem från Hulda o Valdemar i Malakton efter grillning av länkkorv i öppna spisen. Då lyste månen sådär grant på himlen som på ditt foto. Är det telefon eller elledningar som hänger ner på fotot av vägen?
PJ
Samma måne, samma måne, som den gången när ni knallade hem en gång i tiden. Visst är den fin!
Vad det är för ledningar som hänger kan jag inte säga på rak arm. Kanske ledningar för vägbelysningen.
Längst upp är det i alla fall elledningar.
annepauline
Din bild med månen är riktigt fin. Så precis som jag minns österbottnisk måne!
Det är åratal sen jag hörde en Bellman vits. Nu börjar ju ungarna kolla på Youtube klipp från ungefär tvåårs ålder så ”de gamla goda” vitsarna lär försvinna. Tänk, så man fnissade åt dem en gång i tiden.
PJ
Tack, även om det inte blev exakt den bild jag eftersträvade.
Ja, jag kan tänka att Bellman-vitsar har fått konkurrens om ungarnas uppmärksamhet.
Men det finns moderna varianter också; mobiltelefon ingår i vitsen:
Det var en gång Bellman, en tysk och en ryss.
De skulle tävla om vem som kan ligga nedgrävd längst under jorden, när de skulle stiga upp så skulle de ringa varandra med telefon.
Tysken klarade 2 dagar, ryssen 3 dagar. Bellman låg nedgrävd en hel vecka när dom bestämde sig att gräva upp honom.
De frågade honom varför han inte ringde så att de kunde gräva upp honom.Bellman svarade:
– Jag glömde telefonnumret.