Allehanda

Det kom två brev

Det är inte varje vecka jag får handskrivna brev på posten. Nästan så att jag kan säga: inte varje år. Men så hände sistlidna vecka. Två brev till och med. Det ena var inte så långt bort ifrån, bara från kyrkbyn, men trevligt ändå. Det andra kom från kungliga huvudstaden skrivet av en f.d. sekreterare. Det kunde jag också se på stilen. Takterna sitter i trots att pensioneringen uppnåtts för länge sedan.

Det var salig mors ungdomskamrat, som jag fortfarande har sporadisk kontakt med, som var skribent. Hon hade gått genom gamla foton och fann då två foton av mor som hon tyckte att jag och efterkommande kunde får. Bilderna är från början av 1950-talet när mor jobbade på St. Eriks sjukhus i kungliga huvudstaden. En riktigt stilig tös, min mor. Jag är glad att jag fick bilderna.

Mor berättade ibland om tiden hon bodde i kungariket och ibland fick jag intrycket att hon längtade tillbaka till en tid som passerat. Så är det, en gång emigrant, alltid emigrant om man inte vantrivts i det andra landet.

När vi barn var små brukade hon plocka fram en sliten karta över huvudstaden och berätta om olika gator hon gått på, var hon jobbat, olika platser som hon besökt och var hon bott. Åtminstone på Luntmakargatan vet jag att hon bodde och hon var även inneboende hos en tant Olsson som var så snäll. Vi barn tyckte det var spännande att höra berättelser från den tiden, det fanns ju inte TV och barnprogram då som kunde roa.

Det är länge sedan jag själv skickat handskrivna brev men första tiden jag bodde i Skåne på 70-talet var jag en flitig brevskrivare. För inte så länge sedan läste jag ett brev jag sände mor när hon skulle besöka mig i Malmö för första gången. Det var nog ett av de mest instruktiva brev om hur man åkte sovvagn från Umeå till Malmö som sett dagens ljus.

Den tiden var det inte att hoppa på flyget och vara framme någon timme senare utan var det färja och tåg som gällde. Först över till Umeå och sedan Norrlandpilen (tror jag tåget hette) söderöver. Jag var nog lite bekymrad för hur det skulle gå för mor på resan för det var detaljerade instruktioner och förmaningar i brevet. Att hon själv i unga år rest till kungariket verkade jag inte tänka på. Nåja, det gick bra för mor, fram kom hon och åter for hon.

Jag undrar var den gamla Stockholmskartan finns idag? Det skulle vara roligt att åter få se den; kanske det t.o.m. finns något pennstreck och någon anteckning som ger ledtråd om hennes vistelse i kungliga huvudstaden en gång för över 60 år sedan.

brev

9 kommentarer

  • lagottocattleya

    Nu blev jag allt nostalgisk. Handskrivna brev. Mina barn har utsett mig till böckernas beskyddare och papprets helgon samt pennornas bevarare. Så fint att du blev tänkt på med foton av din mor. Den gamla generationen de kunde tänka de. Idag verkar inte mycket betyda något och tänkandet är det snålt med. Usch, nu låter jag gnällig…det är kanske för sent på natten. Hoppas att du finner kartan.

    • PJN

      Man blir faktiskt lite extra glad åt ett handskrivet brev. Tänk att det skall vara så märkvärdigt.
      Det är ingen dålig uppgift att vara böckernas beskyddare och skrivdonens helgon.

  • wesber

    Roligt att få se fotot på en ung mor S. Vi hade roligt ihop när hon o jag jobbade på Oravais klädesfabrik 1972 till 1975, vi brukade ta kafferast ihop, hon satt några rader bakom mig o sydde kläder. ( Hur många år jobbade hon på fabriken? Minns inte när den avvecklades.) Känner ännu doften av tidiga vårmorgnar när vi stod där vid butiken och väntade på att Kalle skulle komma och hämta oss med sin taxi. Det var tider det som aldrig kommer igen.

    • PJN

      Jag minns inte vilka år hon jobbade där men åtminstone de åren du nämner. Fint att du har de minnena i behåll, både kafferasterna och vårdoften.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »