Funderingar,  Livet på landet

Lador

I fredags när jag körde norrut på riksåttan mot Jakobstad och Karleby så passerade jag också slätten strax söder om Kovjoki. Där uppdagades en stor förändring i landskapet mot tidigare. Elva gamla lador som stått på åkern och syntes bra från vägen var nu borta. De hade rivits av bonden/markägaren, något jag läste om redan 3 januari i Vasabladet. Och det syntes verkligen, eller rättare sagt, ladorna syntes inte mera.

Som den laduromantiker jag är så tycker jag det är väldigt sorgligt att ladorna inte fick stå kvar, speciellt de gamla stockladorna. Samtidigt förstår jag bonden som behöver marken och omaket att ratta runt ladorna men ändå. Dessa enkla och så karakteristiska byggnader för det gamla bondesamhället hade kunnat stå hur länge som helst om bara taket är i skick. Men finns inte intresse så finns det inte.

Professor Nils Erik Villstrand uttalade sig också i artikeln. Professorn tyckte det var synd men något större intresse att bevara åtminstone en del av ladorna verkar inte finnas. Att göra en systematisk dokumentation är ett stort projekt menar han, så där finns inte mycket hopp. Till sist finns det nästan inga lador alls. Att det inte görs mera för att bevara lämpliga objekt och dokumentera är märkligt!

Jag sörjer också att mången ståtlig, gammal ria har förvunnit och idag finns det nästan inga rior alls. Visserligen en byggnad som det idag inte finns något behov av men så mycket kan ändå inte ett enkelt plåttak kosta att det inte skulle gå att ha rian kvar. Jag tycker det borde finnas bidrag till de som värnar om dessa gamla byggnader och låter dem stå kvar. Jag menar att de står ju bara där och gör inte mycket väsen av sig men de påminner om en landsbygd som var. Som sagt, finns inte intresse så finns det inte.

I Oxkangar fanns också många lador och flera rior. Idag är vad jag vet, alla rior borta och bara några gamla ängslador kvar. Mitt i byn fanns två stora rior bredvid butiken men de är borta sedan länge. Tänk vilken attraktion det varit för byn om dessa två rior fått stå kvar!

Själv har jag kvar en stocklada på mina marker men ännu på 1960-talet fanns det ytterligare fyra lador i gott skick på vårt hemman. I rent oförstånd revs de och troligen blev de till brännved. Idag skulle jag göra annorlunda och bevara ladorna som bestod av rundstock. Nu är det försent och det är lite harmt att insikten om dessa kulturvärden inte kom tidigare i mitt liv. Tyvärr är det inte heller många fler som beklagar dessa gamla ladors försvinnande. Allt skall vara så modernt och ge pengar i plånboken, allt annat skall bort.

Det jag nu kan göra är att fotografera de lador som finns kvar i byn och märka ut de lador som man vet funnits på en karta för att rädda vad som räddas kan. Jag tillhör förmodligen några av de sista generationerna som minns dessa lador.

Gillar du gamla lador eller är de onödiga byggnader som tar plats och ”trillar” i vägen?

Denna lada finns nästan mitt i byn och kommer att stå så länge eftersom den har taket i skick. Jag har själv trampat hö i denna lada när jag var barn.

Detta är en annan lada som fått stå kvar i byn. De kan ju faktiskt användas som förvaringsutrymme för diverse grejor.

Här ser vi ett sorgesamt exempel som skattat till förgängligheten för länge sedan. Visserligen bara en brädlada men ändå. Detta öde har många lador gått till mötes.

En bit länge bort från ovanstående lada så finns denna lada som fått både stå kvar och också fått färg vid något tillfälle. Vid Kvevlax nära bron över älven.


Här kan ni ännu på Google Maps se några av ladorna som revs och   hur det såg ut strax söder om Kovjoki i somras. Bara att snurra runt och zooma in.

6 kommentarer

  • annepauline

    Jag är hopplöst förtjust i lador och riar. Stocklador förstås, brädvarianten är inte lika intressant även om de ”duger”. Jag vet inte var någon ria finns i dagsläget. Jag tycker att riar och stocklador borde kunna bli K märkta.
    De är ju en del av det försvunna bondesamhället i Finland, väl värda att bevaras.
    Som du skriver, ett bra tak så står sig en rejäl stocklada hur lång tid som helst. Brädladan som lutar på din bild fanns på en åker i Kvevlax. Jag tror att jag själv var och tog en och annan bild på den. Det såg ju för lustigt ut, ladan hade liksom lutat sig mot en hästräfsa som stod precis vid väggen bakom. Det var många bilar som saktade in och tittade där! Jag känner en herre som såg när ladan rörde sig. Han hörde hur det knakade och sedan trodde han att han såg i syne när han såg hur ladan vek sig bakåt.

    Undrar hur det är på Söderfjärden? Där fanns hundratals lador en gång i tiden. Undrar hur många som är kvar idag? Kanske inte en enda.

    • Per

      Jo, jag vet att du är förtjust i lador och naturligtvis skall det vara äkta stocklada. Brädlador får komma med på ett hörn.
      Professorn talade om att det borde vara fler lador på ett ställe för att man riktigt skall få en uppfattning om hur det var. Nu finns det ofta bara någon lada här och var. Därför var det synd att dessa lador i Kovjoki revs bort eftersom de var flera på samma ställe. K-märkta, absolut, de som går att rädda.

      Denna lada i Kvevlax stod länge och lutade innan den fick nådastöten. Sant, när du säger det, den lutade sig mot en hästräfsa.

      I Söderfjärden är det ganska tomt på stocklador. Jag kollade på Google Maps och det var mest brädlador som är kvar och de är inte många heller.

      Här kan man se lite grann hur det såg ut, länk till Erik Hägglunds bildsamling i Vörå.

      https://www.finna.fi/Record/sls.%25C3%2596TA+135%252C+SLS+865_SLS+865+B+124

  • Wesber

    Ladan på den första bilden högst upp, visst är det ladan som står till höger när man svänger av in på Malaktvägen. Nu fick jag riktigt flashback, jag brukar nämligen drömma ganska ofta att jag står där ute vid vägen och vilar blicken på just dendär ladan.Tydligen ligger den latent gömd i mitt undermedvetna från barndomen och i drömmen vet jag inte vart jag ska ta vägen, ska jag gå upp till Siv o Sonja och se om dom bor kvar, ska jag smyga förbi butiken och sjappa iväg ut ur byn eller ska jag vända hemåt och leta reda på mamma o pappa i barndomshemmet. Det är en högst märklig dröm där jag alltid står och beundrar ladan allt medan jag funderar. Den får ingen riva, det är mina drömmars barndomslada.

    • Per

      Helt riktigt, det är den ladan.
      Vissa drömmar kan vara återkommande, samma tema eller samma plats. Tidigare hade jag ofta en dröm där jag inte kunde hitta min bil som någon stulit. Jag blir alltid lika förvånad men samtidigt fast besluten att hitta bilen.
      Kanske din dröm dyker upp när du står inför ett val i livet av ett eller annat slag?
      Ladan kommer nog att stå kvar länge än skulle jag tro.

  • DanB

    Bakom ladan på översta fotot skymtar barndomshemmet Tovisback. Minns att GambägåLens ria var placerad bredvid skärivägen alldeles i närheten av ladan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »