Trippelkalas i lördags
Det har varit mycket på gång de senaste dagarna varför jag inte hunnit uppdatera bloggen. Efter besöket på Kaustbyfestivalen i torsdags har jag hunnit avverka trippel födelsedagskalas i lördags samt besök på Skärifolk festivalen samma dag. Igår var det byadag här i byn. Bilder tas och de skall också framkallas från RAW-format mellan varven.
Sister Jane, svåger och den ena av döttrarna har detta år fyllt jämna decennier varför de beslöt att ha ett gemensamt kalas för närmaste sörjande. Sis som har haft semester någon vecka har satsat mycket på att göra i ordning garaget som blev festlokal denna gång. Ett tretti-förtital pers ryms dit in.
God mat och dryck samt fiolspel av en av grannpojkarna bjöds gästerna på. Tyvärr fick inte jag höra hans spel eftersom jag hastade iväg till Skärifolk festivalen redan efter en timme. Däremot var jag väl bekant med den hissmusik jag producerade till en spellista på Spotify som sis ville ha som bakgrundsmusik. Det skall vara något lugnt som surrar på i bakgrunden, beställde hon. Sagt och gjort, en dator med vidhängande högtalare installerades bakom björkruskor i ett hörn och ut strömmade hissmusik på låg volym.
Jo, en sak till. Tillsammans med min andra syster och hennes man i den lyckliga staden hade jag inhandlat ett vindspel som vi skänkte jubilaren. Detta hade hon önskat sig och påmint mig flera gånger i vår att beställa. Varje gång såg jag lika konfunderad ut, inget jag förstod. Aj, javisst ja, ett sådant. – Så nu har vi tre syskon varsitt vindspel Bells of Paradise från Woodstock Chimes i USA. Ett tips ifall ni letar presenter. Mycket vackert ljud!
Wind Chames Corner – det var här jag beställde vindspelet. Tror jag.
Lugna låtar – länk till hissmusiken på Spotify.
Haha, här försvann sister Jane in i busken på jakt efter blommor för att piffa upp garaget. Jodå, det blev riktigt snyggt!
Två gubbar, den ena en träskalle, den andra mera normal. Svåger fick sina specialuppgifter inför kalaset.
Här har trägubben fått en pipa samt blomster bakom örat. Jag föreslog att genom att sätta några sedlar i sprickorna så skulle gästerna kanske fatta vinken och berika fattiggubben. Nähä, tyckte inte sister Jane. Själv hade jag inte haft några problem med att förvalta vad fattiggubben drog in. Vet ni inte vad en fattiggubbe är så kan ni här läsa lite på Wikipedia, Fattiggubbe.
Till sist en kort video med mitt vindspel Bells of Paradise. Mest för att demonstrera ljudet.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erika
Trägubben är fin, dem liknar en trägubbe i Funäsdalen -centrum.
Alla trägubbar i olika format tilltalar. Om man kikar på dom längre tid
kan man nästa se att de både tittar med en blick som ingen levande gör.
Ja, jag vet det lät en aning flummigt, det medgers. 🙂 Rosenbom har fått
lite pengar av mig under många år, vi var och hälsade på honom när vi
var nere en sommar, han står där lika fin och ståtlig.
Hämtat från Wikipedia!
Verklighetens Rosenbom
Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom. Han lär, enligt släktforskare, härstamma från Åland och var en av de första som bosatte sig i den nya staden Karlskrona. Det finns en historia om hur fattigbössan kom till. Någon sanning i den finns nog, men historien har säkert bättrats på med åren. Nyårsafton 1717 sägs Rosenbom ha varit ute och tiggt allmosor hos stadens borgare. På många ställen fick han en sup och han blev allt mer berusad. När han kom till kapten Lagerbielke tappade han sin hatt när han skulle buga sig och tacka. Det tyckte Lagerbielke var lustigt och sade: ”Vill man ha tack av Rosenbom får man allt själv lyfta på hans hatt”. Rosenbom tyckte det var en lustig ramsa och upprepade den när han kom till nästa hus. Där bodde bildhuggaren Kolbe och han tyckte inte alls att ramsan var lustig utan slog till Rosenbom och kastade ut honom i en snödriva. Efter en liten stund fick Kolbe dåligt samvete och gick ut för att leta upp Rosenbom. Rosenbom blev rädd för Kolbe och gömde sig vid Amiralitetskyrkan. Dagen efter hittades Rosenbom ihjälfrusen intill kyrkväggen. Kolbe lär sedan ha skapat fattigbössan.[
Per
Jo, trägubben är häftig, om än något kärv i ytan och själen. Svåger fick den en gång i tiden och den bodde många år i vedlidret ända tills jag tyckte att den skulle få vara med på festen. Då fick den komma in i värmen. Den har sin egen personlighet, jag tänker mig en gammal sjöman som gått iland för gott eller något sådant.
Här i Österbotten tror jag det finns en fattiggubbe vid nästan varje kyrka.
Intressant att läsa om denna gubben Rosenbom. Han var alltså i verkligheten fattig även om ett och annat i historien kan vara skarvat. I en annan artikel om fattiggubbar på Wikipedia antyds att fattiggubbarna skulle ha kommit med skeppsbyggare från Österbotten till Karlskrona.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fattiggubbe
annepauline
En sån fin trägubbe! Han ser så förnöjd och fryntlig ut och pipan passar perfekt hans stil. Han ser inte alls ut som fattig gubbarna vid kyrkorna, de är oftast magra och ser allmänt eländiga ut. Ja, det ska väl locka folk att skänka en slant kanhända. Vilken härlig blommande buske din syster har. Undrar om det är en doft schersmin?
Per
Han är nog inte så fattig, med tanke på midjemåttet har han fått mat.
Hmm, där har du en poäng. När jag tänker på det så är de flesta fattiggubbar rätt smala och lite eländiga i framställningen. Troligen för att en tjock och välmående gubbe skulle förmodligen inte locka folk att öppna börsen lika lätt. Fast gubben Rosenbom ser ändå rätt sober ut.
Schersmin, jo det borde det vara.