Affär i sikte

Igår var det nära att jag blivit dubbel bilägare. På Find.it fanns en nästan likadan kopia av min Brunte men en årsklass yngre och en fjärdedel mindre på mätaren. Till en billig peng.

Jag ringde numret och kom fram till en gubbe som lät aningen förtvivlad och lite klen i rösten. –”Jag har ingen bil till salu. Nej, nej, det är felringning”. Kontigt tyckte jag och kollade numret. Jodå, jag hade knappat in rätt nummer. Det visade sig vid närmare koll att numret i annonsen var rätt på när en siffra. Inte kontigt att farbror lät förtvivlad. Det hade säkert ringt en hel del folk och velat köpa bil av honom som ingen hade. Hur kul är det?

När jag sedan fick fatt i tanten, boendes i Ebbas stad, så var bilen såld för två timmar sedan. Nåja, det var inte hela världen men visst hade det varit kul att få en annan bil med samma färg och modell. Jag undrar om någon upptäckt att jag bytt ut min gamla Brunte mot en ny Brunte. Vad jag skulle gjort av gamla Brunte vet jag inte.

Tanten var språksam och förklarade att hon ville ha en nyare och finare bil när hon skulle ut på tur med sina väninnor. Nu var det säkert inget fel på hennes bil som var tantkörd i 10 år men visst förstår man att hon ville ha nytt. Det vill ju alla ha. Allt skall bytas ut; bilar, datorer, mobiler, TV, möbler i ett ständigt kretslopp. Har man inte senaste nytt är man ute.

Förresten så hittade jag i söndags på min promenad en till synes fullt fungerade sittvagn för barn + liggkorg för bebis mitt ute i skogen. Vem hade ställt dit detta ekipage? Jag har för mig att sådana fordon är rätt dyra i inköp. Att vagnen stått där över vintern är säkert och däcken var tomma på luft.

Själv tror jag att jag gick miste om en pärla till vettigt pris. Kanske jag istället får hämta hem sittvagnen, snygg till den lite, pumpa luft i däcken och bjuda ut den på www.findit.fi . Vad bjuder ni?