Hoppa av ekorrhjulet
En annan grej jag hittade på Facebook för några dagar sedan var uppmaningen att Hoppa av ekorrhjulet. Det är en researrangör i Helsingborg som anordnar en tävling med vinst att tillbringa max. 3 månader i Thanda Private Game Reserve i Sydafrika. Det låter onekligen lockande om man är beredd att hoppa av ekorrhjulet en tid och våga sig på denna säkert mycket intressanta resa.
För att få delta i tävlingen måste man skriva sin avskedsansökan till samhället som gick till så att man godkände ett antal satser. Jag tänkte ta upp några av satserna och ge min syn på dessa.
Jag godkänner inte hur samhället fungerar – Det finns mycket i vårt samhälle som inte fungerar bra men om man tänker efter så skulle det kunna vara bra mycket sämre för många. Åtminstone i Norden. Godkänner man denna sats så tolkar jag det mera som att man är beredd att totalt ändra livsstil.
I övrigt anammar jag satserna i stor utsträckning men är jag ändå beredd att hoppa av ekorrhjulet? Eller är jag alls i ekorrhjulet? Den frågan kan också ställas.
Jag godkänner inte stressen, pressen, hierarkin, fjäsket och den ständiga jakten på tomma drömmar.
Jag vill inte vakna till väckarklockans alarm och jäkta iväg till ett jobb som jag egentligen avskyr.
Jag vill inte få magsår, musarm och grått hår på grund av chefer som ändå bara ser mig som ett anställningsnummer.
Jag ställer inte upp på samhällets förväntningar. Jag vill inte bli bedömd på min titel, storleken på mitt hus eller märket på min bil.
Jag vill inte åldras och inse att jag kastat bort mitt liv på en tillvaro som inte gör mig lycklig.
Jag vill förverkliga mina drömmar.
Jag vill vakna med förväntan och stiga upp när jag behagar.
Jag vill bestiga outforskade berg, inte klättra på karriärstegar.
Jag vill känna att jag lever, inte bara att jag är vid liv.
Jag godkänner inte ekorrhjulet. Jag vill hoppa av.
Några reflektioner: Inte avskyr jag mitt jobb men visst kunde jag tillbringa tiden på betydligt intressantare sätt än att vara löneslav. Främsta drivkraften för att gå till jobbet är att få korven på bordet och att ha en något så när trygg framtid. Åtminstone på kort sikt för idag vet man inte hur det är med jobb om ett halvt år. Väljer man att ha ett jobb så gör man så gott man kan. Alternativet är tungt.
Jag är ingen karriärist som har behov av fin titel, stort hus eller ny bil med jämna mellanrum. Hmm, jo vänta, stort hus har jag men kanske inte på det sätt som avses i ekorrhjulet. Jag är inte heller någon tävlingsmänniska. Åter ett litet hmm, jag tävlar med mig själv, inte med mina medmänniskor.
Så klart vill jag inte upptäcka på ålderns höst att jag slösat bort mitt liv, men vilka är mina drömmar? En intressant fråga som jag inte vet om jag vågar besvara offentligt. En sak jag funderat på: det är skillnad på dagdrömmar och drömmar. Eller, var går gränsen? Med drömmar avser jag inte de nattliga drömmarna under sömn.
Ah, visst vore det roligare att vandra över okända berg än att försöka kämpa sig till en löneklass till. Pengar och ära är flyktiga ting, minnet av avklarade utmaningar och förnöjsamma stunder bleknar inte.
Jag vill vakna med förväntan och stiga upp när jag behagar. – Absolut, det är min definition på ett lyckligt liv! Den satsen borde jag göra till mitt valspråk. Nu fick jag något att fundera på.
Du kanske också gillar
16 kommentarer
Maclindhe
Utan att bedöma mig som karriärist eller avsky mitt jobb måste jag tillstå att efter att vid två tillfällen ha haft förmånen att få besöka, ena gången t o m bo i ett tält där, detta ställe som är så nära paradiset man kan komma på jorden, kan jag fabulera ihop vad som helst för att få chansen att bo där tre månader… 😉
PJN
Det blir intressant att läsa! Jag antar att vi får se något i skrift om detta så småningom. 😉
Maclindhe
Det har du gjort – och glömt! Så minnevärt var det…. 🙂 REprisen börjar här och går- bloggar framåt. http://maclindhe.wordpress.com/2010/04/08/sydafrika-resan-ner-och-dag-1-pa-plats/
PJN
Hmm, inte glömt! Det jag menade var ditt fabulerande för att få chansen att bo där tre månader på nytt. Det var det jag ville läsa för jag har på känn att du skulle kunna producera något riktigt bra om belöningen var en vistelse i Thanda.
Anne
Intressanta och tänkvärda reflektioner. Jag tycker det är klokt att man tar sig en funderare på emellanåt vems liv man egentligen lever.
PJN
En stilla eftertanke emellanåt är inte så dumt, speciellt när man får uppslag serverade på bricka. Just det där sista som jag skrev om tyckte jag var bra: Att vakna med förväntan och stiga upp när jag behagar. Den blir bara bättre ju mera jag tänker på meningen.
Anne
Helt klart en behaglig tanke 🙂
kicki
Jo, tänkvärt, men många av de satser med inte är lite för tillspetsade för min del. Hur skulle man orka med ett jobb som man avskyr? Klart att jag inte hoppar i skyn av glädje varje gång klockan ringer till en ny arbetsdag, men i stort sett trivs jag bra.
PJN
Visst är det tillspetsat och det är väl meningen också. Jag är glad att jag läste dess satser för just den där enda som jag så uppskattar så mycket gjorde att jag kan överse med de mindre träffsäkra satserna.
Avskyr man sitt jobb eller vantrivs skall man naturligtvis inte stanna kvar. Att fortsätta på ett sådant jobb är destruktivt både för en själv, för det arbete man är satt för att utföra och många gånger också för arbetskamraterna. Det måste finnas annat som passar bättre.
Erik Forsling
Min kommentar är helt vid sidan om, eller kanske inte … Vi befinner oss trots allt i ett diskussionens gränsland mellan det ekorrhjul, som vi ofta benämner det moderna samhället, och avhoppet från det. Ibland kan fanflykten bestå av ett längtande till en annan värld – inte bokstavligt då, eftersom vi fortfarande andas livsluft på vårt snurrande klot till planet – utan till fjärran trakter och andra seder, eller kontinenter.
Själv är jag så småskuren att jag associerar till fornstora dar. Gamla tider ställs ofta också de upp, som kontrast till det där evighetshjulet. Jag längtar definitivt inte efter den kulturen – eller det samhället – men måste ju få till den där kopplingen till länken nedan.
En reprimand har du redan fått i afton, men detta är ingen snubba. Det handlar istället om en ödmjuk påminnelse, med uppföljning.
För länge sedan skickade jag dig vildsinta länkar, med bl.a, en kanadensisk strupsångerska. Du skickade i retur en länk med modern (manlig) kulning – en traditionell sångmetod för att samla in boskapen under en fäbodsvistelse. Generellt en kvinnlig syssla.
Därför tyckte jag att jag i retur kunde försöka berika dessa nyanser, mellan olika levnadsstilar, med ett trivsamt program från SR P2 – med bl.a. kulning som tema. Hela programmet är hörvärt, men ca. 43 minuter in i programmet gasas det loss av en manlig kulare – som ville avlösa sin sjuka hustru. Inspelat LIVE. Tidigare i programmet kommer vi visserligen inte till Republiken F., men väl till Baltikum. Där kulades det också.
Folke söndag 11 november [Min äldste sons födelsedag – och datumet för blåsande av ”Eld upphör” i första världskriget].
Ett Folke som utspelar sig på röstens slagfält. Kampen står denna vecka mellan fäbodjäntans silverklingande kulning och Pekingoperans dramatiska röstkonst och klangspel. Både kulning och Pekingopera har djupa folkliga traditioner och numera har Pekingoperan nått ända in i svensk vardag. Vi får följa med Folkes reporter Helene Almqvist till stockholmsskolan där det tränas kinesisk opera på hög nivå under ledning av Jiangyan Wu alias Jenny O. Och så gör Folkes Esmeralda Moberg en exposé genom den nordiska kulningens intensivt jublande klanger. Fäbodjäntan slår till igen!
Dessutom bjuds på en maffig radiokonsert från 1983 med storspelmännen Kalle Almlöf och Anders Rosén. Veckans Folkeidol är Sofia Karlsson – Folke gratulerar!
Men vad allt detta handlar om, det är att gräset alltid är grönare på andra sidan; man vill inte vara där man befinner sig. ”Äktenskapsmjärden” är en anonym 1700-talsmålning, som hänger på Hallands konstmuseum. Där skådas en mjärde, på torra land. Inuti den finns människor av båda könen som kämpar för att komma ut. Utanför köar mans- och kvinnofolk för att få komma in.
Slutsats: De som står utanför äktenskapet/gemenskapen längtar att få träda in. De som är inne kämpar för att komma ut.
Metafor: gräset är alltid grönare på den andra sidan.
Egen slutsats: … det ni!
Letade efter bilder, men fann bara denna länk, http://www.hallandskonstmuseum.se/Samlingarna/visa/8737 , och motivet tycks mig vara rejält beskuret – som jag minns målningen. Men det var evigheter sedan jag såg den hänga på vägg. Vykort verkar det handla om på denna länk, och jag har ännu åtminstone ett med detta motiv kvar i min ägo, i Gamla Hembygden. Så det kan jag inte skåda nu. Synd. Ty länkens bild ger ingen rättvisa ö.h.t.
En bok tycks det också finnas:
LIBRIS – Musik lockar in i äktenskapsm…
libris.kb.se/hitlist?q=zamn…p=1&m=10&d=libris&f…LIBRIS titelinformation: Musik lockar in i äktenskapsmjärden. … Stäng. Om en tavla från 1700-talet med musikmotiv på Museet i Halmstad.
Och tänker jag efter ordentligt, och lägger till gnuttan minnesassociationsförmåga, så kan jag nog i mitt sinne se samtida musikanter runt mjärden. Så ännu idag. Rock ´n´ Roll, eller himmelskt seren körmusik, kan föra tvillingsjälar samman – tills respektive part upptäcker att de inte har någon tvilling!
Erik Forsling
Ojdå, länken till Folke ramlade visst bort!
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2487
PJN
Egentligen har jag sovmorgon till kl. 6 men naturligtvis vaknade jag halv fem och sedan var det adjöss med att sova mera.
Jag lyssnade på programmet och där var förvisso en del intressant kulande. Variation tycks det finnas i ljudandet. Men även Sofia Karlssons spel var fint. – Tänk så många intressanta radioprogram det finns bara man vågar gå utom P3 och P4. Och har tid, vill jag tillägga. Jag kan också meddela att jag fått hör att även finlandssvenska Radio Vega har en del lyssnare i kungariket. Några kan höra via etern men de flesta lyssnar via nätet.
Så kan det vara att gräset är grönare någon annanstans. Gott så, så länge längtan och dagdrömmar inte tar upp alltför mycket tid och energi. Bäst är det att få ta en tugga och prova, då vet man.
e
Jo, visst vill man hoppa av ekorrhjulet ibland, inget arbete är roligt hela tiden. Men om vi inte arbetar, vem ska föda oss då? Samhället? Nej, så länge jag är frisk och något så när kry (och dessutom råkar ha ett arbete!) vill jag försörja mig själv. Fast det är klart, ifall man verkligen avskyr sitt jobb så bör man förstås söka nya lösningar även om nya jobb inte växer på träd numera.
Dessutom tror jag inte att ekonomin i ett ”fritt liv” utanför ekorrhjulet skulle tillåta förverkligandet av speciellt stora drömmar? Och drömmar har vi ju alla! 🙂
PJN
Ja, det är ett dilemma, detta med brödfödan. Det beror också lite på vad man menar med ekorrhjulet. Är det ständig jakt på lyx och status och därmed få jobba häcken av sig eller är det den eviga kampen för bröd på bordet?
MEN, jag tror också att det finns möjligheter för en alternativ livsstil om man bara vågar, är uppfinningsrik, nöjer sig med en lägre levnadsstandard, kan leva med att lönen inte flyter in på kontot med jämna mellanrum. Framför allt handlar det om mod och tro. – Jag menar inte att någon annan skall försörja mig, det är något helt annat.
Det beror på vilka drömmar vi har. Det som är stora drömmar för en kan vara strunt för en annan.
e
Lyx och status bryr jag mig inte mycket om. Bostaden är gammal, bilen likaså. Annat äger jag inte och loppis är favoritbutiken. Drömmarna är högst beskedliga, livet har lärt mig – den hårda vägen – att inte ha så stora förhoppningar.
Men, jag klarar inte av oregelbundna inkomster! Lönen måste flyta in regelbundet, annars sover jag inte gott om natten. Då är det väl modet, tron och kanske tryggheten som fattas då? Jag får fortsätta i ekorrhjulet några år till! 🙂
PJN
Tryggheten verkar vara viktig för dig. Jag förstår dig, det är samma för de flesta. Den förbenade lönen som alltid är för liten men ack så nödvändig.