Människor,  Natur

September – vackra, tynande höstmånad

Två steg in i september, den första höstmånaden. Sommaren i all ära men jag gillar också hösten och då speciellt september. Kanske för att jag är född i september men också för att naturen förändras och byter skepnad. I senare delen av månaden kommer det gula, röda, orange smygandes och småningom även det bruna och gråa. Luften blir klarare, renare, högre. Lugnet lägrar sig över nejden, avbrutna av vinande höststormar. Men september kan också bjuda på väldigt fina dagar med sol och värme. Det vi kallar indiansommar. Igår söndag var det väldigt fint och varmt väder, idag regn och rusk.

Den första frosten kan vara nog så vacker. Ifjol kom den enligt mina anteckningar en av de sista dagarna i september men på andra håll i landskapet kom den kanske betydligt tidigare. Här ute i skärgården kommer hösten sent.

Ibland träffar jag bloggläsare som ger goda betyg åt min blogg. Bilder och texter de tycker om berättas. Det är alltid roligt att höra att min blogg är en del, om än pytteliten, av en annan människas värld. Jag vet ju själv att vissa bloggar betyder mera, nästan som en vän.

Idag fick jag sorgebudet att en av mina trognaste läsare lämnat jordelivet. Sådant är människolivet, så som årstiderna. Hösten är skördetiden men också den tid när blommor vissnar och trädens växtkraft går tillbaka till rötterna i jorden. Livet tynar till synes bort.

Sluta aldrig att skriva, sa hon i somras när vi träffades. Det kunde jag inte lova – även jag har min tid – men inom överskådlig tid lär det väl komma ett och annat inlägg. Dock saknas en läsare.

En vacker regnbåge över byn ikväll. Tyvärr fick jag inte med hela.

Denna bild vill jag tillägna min trogna bloggläsare som lämnat oss. Det skymmer över vida havet men ändå är det vackert på sitt sätt.

Igår kväll besökte jag Storsand i Monäs. Där träffade jag, hör och häpna, en kvinna som flyttat från byn i  unga år. Hon kände igen mig, sade att jag liknade sister Jane. Mitt kom-ihåg var det lite sämre med men snabbt klarnade det ändå vem hon var. Roligt när folk tar kontakt.

 

I valet och kvalet. Blir det någon fjällresa eller inte? Jag sliter mitt obefintliga hår. Så vackert i fjällen om några veckor.

 

 

2 kommentarer

  • Erika

    September är jag också född i. Har alltid älskat den månaden
    och, när hösten gör sitt intåg. Allt det vackra som lyser ikapp med
    solen och den höga klara luften. Det kan ingen annan årstid mäta sig
    med. Hösten går alltför fort över, sedan kommer höst nr:2 som jag kalla
    den för, den med blåst och regn.

    • Per

      September är för det mesta fin. Vi är redan nästan en vecka in i månaden och det är sommar ännu, bara lite kyligare än mitt i sommaren. Och kortare dagar naturligtvis. Just detta men den härliga luften tycker jag är så utmärkande för september. Och tiden går så fort, snart är det jul. Jag skojar inte, så fort går tiden.
      Egentligen har alla årstider sin charm och karaktär. Det är bara november som är en dyster mellanmånad. Kanske den behövs på sitt sätt också?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »