-
September – vackra, tynande höstmånad
Två steg in i september, den första höstmånaden. Sommaren i all ära men jag gillar också hösten och då speciellt september. Kanske för att jag är född i september men också för att naturen förändras och byter skepnad. I senare delen av månaden kommer det gula, röda, orange smygandes och småningom även det bruna och gråa. Luften blir klarare, renare, högre. Lugnet lägrar sig över nejden, avbrutna av vinande höststormar. Men september kan också bjuda på väldigt fina dagar med sol och värme. Det vi kallar indiansommar. Igår söndag var det väldigt fint och varmt väder, idag regn och rusk. Den första frosten kan vara nog så vacker. Ifjol kom…
-
Morgonvandring
Dessa härliga aprilmorgnar! Det är nu som det är som bäst, att i tidig otta få dricka sitt te och äta ett par smörgåsar, kolla tidningen lite och sedan gå ut i den allt tidigare ljusa morgonen. Jag gick i morse till skogs och kollade den ena av mina trådantenner. Den var i fint skicka och det gick bra att gå på skaren där snö fanns. Ett par minusgrader. Solen steg upp över byn i öster och fåglarna förde lite småväsen. Natten till söndag fick vi sommartid, till vilken nytta? Två veckor senare går solen ändå upp samma tid. Men det blev ljusare på kvällarna. Nu planeras för att avskaffa…
-
Skogen, vår terapi
”Var jag går i skogar, berg och dalar” är en fin, gammal psalm som tillhör mina favoriter bland de religiösa sångerna. Inte för att jag är speciellt religiös av mig men jag är, som jag tidigare påpekat, nästan allätare vad gäller musik. Berg och dalar finns det inte mycket av i våra trakter men desto mer skog. Visserligen har vi Getberget (uttalas Jeitbjärji på dialekt) här alldeles invid min stuga men det är nog en rätt blygsam konstruktion som vår Herre begåvat oss med. Och så har vi Kattberget där sister Jane bor men det är egentligen inget berg utan en plats. Nu när det varit fin skare har det…
-
Naturen i bild och doft
Igår blev det en tur till Nykarleby och besök på biblioteket för att se fotoutställningen med Jens Lax som fotograf. ”Made in Natureland” heter utställningen och visar natur- och landskapsbilder, ofta som fotokonst. Bilderna är till stor del gjorda med ICM-teknik vilket innebär ”avsiktlig kamera i rörelse”. Normalt försöker man hålla kameran så stilla som möjligt men med denna teknik så rör man kameran under exponeringen vilket innebär att man får diverse häftiga effekter i bilden. Nästa som en målning. Jens använder sig också av multiexponering. En intressant utställning med ett tiotal fina bilder. Tyvärr finns den bara kvar ytterligare en dag, imorgon den 31 december, så har ni vägarna…
-
Vilken tur att det blåser
Ibland kan det underbara finnas i det nära och lilla. Visst kan man resa jorden runt, se städer, höra bruset från metropoler, köpa sig lyx, begapa människans finurlighet och ynklighet. Det är ju det jag nyligen gjort. Nåja, det där med lyx kanske inte omfattar mitt resande mera än att jag bodde lyxigt, åtminstone med mina mått mätt. Men ofta finner man också det storslagna och njutbara i närheten, bland vänner, i naturen runt hörnet. Inte minst nu på hösten med färger och starka vindar. Vilken tur att det blåser! Visst var Iguazu-fallen storslagna, en naturens uppvisning av skönhet och kraft. Rekommenderas varmt! Resans höjdpunkt. Men även en annan händelse…
-
Från rött till gråvitt
Även om vi har haft en fin sommar och en fortsatt fin sensommar så har hösten sig alltmer gjort sig påmind. Mest om morgnarna när jag åker till Saltgruvan. Igår morse när det regnade var det riktigt mörkt när jag gick ut till Brunte för att åka iväg. Andra morgnar har jag mött vackert, rodnande, rosa himmel i nordost. Löven har de senaste dagarna genomgått en färgskiftning när det gröna gradvis ger vika för gult, brunt, orange, kappsäcksbrunt, rött. En rik skala som kommer att utvecklas ännu mera de närmsta veckorna. I sena kvällen smyger dimman upp ur marken och på några få minuter kan den byta skepnad från ett…
-
Skogens poesi
Trots att sommaren är snart förbi så finns det än tillfällen att njuta av solen, ljuset och värmen. T.ex. ikväll var det riktigt varmt och skönt i solskenet vid villan. Annars märker man nog av kylan så fort solen gått ned. Dagen började med fina dimslöjor över byn som skimrade vackert i den uppstigande solen. Jag tog med mig kameran och knäppte några bilder på samma gång som jag skötte tillsynen av kattorna denna weekend. På kvällskvisten for jag en sväng till villan och fick då för mig att gå till en liten insjö, eller skall vi kalla det träsk, inte långt från villavägen. Korpesbrunnen heter insjön. Korpar har här…
-
Kvällar i maj
Jag har några kvällar denna vecka tagit kameran och gått ut i skogen här i närheten och bara njutit av våren, harmonin och naturen. Stövat omkring. Fåglarna sjunger helt bedårande och solen har varit oss nådig de senaste dagarna. Skogen har vaknat till liv och stammarna står tysta och doftande. Våren har äntligen tagit ett stort steg framåt när den allra första, blyga blomman vågade visa sitt anlete under körsbärsträdet vid köksfönstret. Ikväll gick jag upp på Getberget och vandrade omkring på urgamla kullerstenar som samlades under slutet av senaste istiden. Mina tankar gick tillbaka till den tid när havsytan var betydligt högre och vågor sköljde in över dessa stenar…
-
Lätt som en plätt eller på eget sätt?
Jo, en sak till som föll mig i minnet från torsdagskvällen. Vi människor vill ofta gå minsta motståndets väg, det skall vara lätt och bekymmersfritt. Olof tyckte däremot inte att det var viktigt. Istället skall vi sträva efter att livet och uppgifterna skall vara utvecklande. Det är då vi växer och får erfarenheter, känner oss nöjda när vi lyckas. Kanske ligger det något i det? Vad gör det att vi misslyckas ibland; det är bara att resa sig och borsta dammet av rocken och fortsätta på annat sätt. Huvudsaken är att vi inte gör det stora misstaget att aldrig våga ta ett steg på okänd mark. Detta påminner mig om…
-
Att vila och att släntra genom skog och mark
Jag läste ett blogginlägg med rubriken ”Helga Vilodagen?” där det funderades att så inte behöver göras, vi lever ju ändå i år 2012 och Vilodagen är lite förlegad. Jag vet inte om jag håller med om det. Visserligen är de flesta idag mer eller mindre smygateister och religion och tro har fått en undanskymd plats trots att de kyrkliga ritualerna med dop, konfirmation, bröllop och begravning har ett större traditionsvärde än någonsin men att tillhöra kyrkan mer än formellt är allt mer en sällsynthet. Man må nu ha det hur man vill med religion och Gudstro men Vilodagen bör helgas tycker jag. Om inte annat för att stressa ned och…