Världen största loppis, åtminstone i den Lyckliga staden

Eftermiddagen såg ut att spolieras av kraftiga regnskurar med en och annan åskknall. Efter att jag konsulterat diverse vädertjänster på nätet beslöt jag mig ändå för att besöka den årliga Juthbacka marknaden väl utrustad med både gummistövlar och regnponcho. Inte en droppe föll när jag var på plats och vandrade runt bland alla stånd, bilar och husbilar i mina nyaste och bästa stövlar.

Som vanligt salufördes diverse tarvting som kunde tänkas. Allt från rostiga järnstänger till broderier och porslin, utgången elektronik för länge sedan och motordelar som ofta sett sina bästa dagar men som någon entusiast ändå ansåg sig behöva. Godis och böcker, brännhet korv och saft, tavlor och mattor, ryska militära klädespersedlar samt diverse ståtliga huvudprydnader från sagda land. Vem i all världen köper sådant? De ryska militära attiraljerna och plaggen menar jag. På ett ställe bjöds det ut Putinkorv, den köpte jag en av. Egentligen är det inhemsk korv som inte mera finner nåd inför ryska ögon utan istället säljs billigt i republiken.

Massor med grejor på borden och i kärror, bilar och direkt på marken. Somliga försäljare var aktiva och hojtade ut sina varor och försökte locka kunder medan andra mest satt förnöjt med en kaffe och mumsade i sig bulla och kex bakom bordet. En tant försökte sälja en hatt till mig, kanske mest för att jag var en av de få herremän som bar hatt. Den var av ylle och kostade bara 8 europenningar. Hon trodde nog jag samlade på hattar. Hos ett välkänt stånd bjöds det ut surströmmingsburkar och vantar men jag valde detta året att stå över delikatessen.

Det jag köpte var några böcker för billiga slantar. En bok med fina julmotiv av Jenny Nyström, Harry Martinsons samlade dikter i pocketformat och två böcker som handlade om Bert Ljungs bravader. De var nya.

Bert är en av mina favoriter sedan jag upptäckte honom när jag jobbade på sjön. En kort tid i början delade jag hytt med Nilsson från Trelleborg och han hade för vana att läsa några kapitel ur böckerna om Bert varvid han ofta fnittrade eller skrattade högt i kojen ovanför mig. Jag blev nyfiken och lånade böckerna. Nu har jag ett par egna.

Folk träffade jag här och där. Vid ett kafébord satt sister Jane med gemål tillsammans med vår kusin och hennes man, pastorn. Snart anslöt sig ytterligare en kusin med fru och där satt vi nog närmare timmen skulle jag tro. En riktig kusinträff var det. Riktigt roligt att sitta där och prata en stund och glömma allt vad kommers heter.

Julia Hansson satt på sin vanliga plats och trakterade dragspel. Många har sina givna platser år efter år.

En sväng in bland veteran- och jenkkibilar gjorde också innan jag sökte mig hemåt. V8:or mullrade och nostalgin flödade. Min egen Brunte platsar inte där ännu utan fick stå en bit bort på åkern. Säkert bar han mig hem genom det på sina ställen dimhöljda landskapet.

Juthbacka marknad musikanter
Musikanter satt bland husvagnar och husbilar och spelade vackra låtar
juthbacka marknad julia hansson
Mera musik. Denna gång lät Julia Hansson sina smäktande dragspelstoner förnöja marknadsbesökarna.
jutbacka marknad kappsäckar
Kappsäckar och skuggan av fotograferande man i hatt
juthbacka marknad ford cortina
Titta en Ford Cortina. En sådan hade jag som första bil, fast grön.
juthbacka marknad volvo
En sådan hade jag som andra bil fast utan filt och jultomte.
juthbacka marknad vildsvin
Vem som släpade hem huvudet av ett vildsvin kan man fråga sig.
Annonser

10 thoughts on “Världen största loppis, åtminstone i den Lyckliga staden”

  1. I år avstod vi från marknaden av ett par olika skäl. Det ena var vädret, det andra var trängseln på parkeringsplatserna och det tredje var de förhållandevis höga prisen i jämförelse med den vanliga nivån på loppis. Nöjde mig med att betrakta den ändlösa kön av bilar på väg norrut.

    Gilla

    1. Nåja, det var ett dacapo från ifjol så jag antar att ni inte missade mycket. Fast kul att träffa olika bekanta som man inte sett på länge.

      Gilla

  2. Världen är liten, jag har studerat tillsammans med Julias mamma nu när jag blev spec.btgl. Men hon är riktigt duktig den tjejen på att spela och sjunga.

    Gilla

    1. Säger du det. Julia måste vara i ungefär samma ålder som du eller något år yngre. Mycket fint att lyssna till dragspelet. Där fanns inte en ton fel och repertoaren var varierande.

      Gilla

  3. Vildsvinshuvudet fanns åtminstone kvar idag lördag 11-tiden.
    Tips åt Kicki: Kör mc eller amerikanare så kör du ända fram ;-)…inga parkeringsavgifter heller.

    Gilla

    1. Skönt att höra att vildsvinet är kvar. 😉 Tänk om det rymt och bökar runt i någons potatisland. För jag antar att det är svårsålt.

      Gilla

      1. Ja, på skären åt ju tranorna upp vårt potstisland 2 år i rad.Så vi gav upp potatisodlandet…till tranans förtret.

        Gilla

        1. För inte så länge sedan läste jag på en blogg om samma öde. Tranor som kalasade på nypotatis och kvar blev inget. Glupska varelser!

          Gilla

  4. Såna där marknader, eller loppisar, brukar vara väldigt roliga att besöka. Alltid hittar man någon pryl som man ”måste” köpa. Men ett vildsvinshuvud? Mjaaa, man vet aldrig, mitt i allt kommer en person som bara längtat efter just ett sådant.

    Gilla

    1. Jag kan tänka mig att t.ex. ett revygäng som har någon pjäs på gång kunde behöva ett vildsvinshuvud till sin rekvisita. Men som privatperson, nää…. fast man vet ju aldrig. Världen är full av original.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s