Det kulturella i valet
Om drygt en månad har vi kommunalval i republiken och partierna samlar sina styrkor. Valet är framflyttat på grund av pandemin och kanske bäst så. Dock tycker jag inte alls att det är samma intresse och debattlusta som inför ett riksdagsval. Visserligen blir det några fler insändare i tidningarna och kanske ett och annat plakat uppsatt men den rätta gnistan saknas i allmänhet. Lokalt kan det finnas någon fråga som engagerar men annars är ett kommunalval en ganska sömning historia.
Tur är att det finns dessa valbarometrar och tester där kandidaterna får lufta sina åsikter i valda frågor och man som väljare har möjlighet att jämföra sina ståndpunkter med dem. Förr i världen röstade man på någon från byn men med allt större kommuner förlorar den lilla byn inflytande. Jag är alltså för fler mindre kommuner än några stora i landskapet. Man kommer närmare de politiker som styr och man kanske till och med känner någon personligen. I storkommunen vet de flesta kommunpolitiker inte ens att den lilla byn finns.
Jag ser tillvaron från ett byaperspektiv samtidigt som jag också anser att regionerna i EU bör få stärkt ställning i förhållande till nationalstaterna. Alltför många bromsklossar och småpåvar huserar på nationell nivå och riskerar den utveckling och kraft som EU borde vara. Vi har i republiken den senaste tiden sett exempel på när man med berått mod är beredd att fälla EU:s coronaräddningsfond och därmed åsamka kanske obotlig skada på unionen. Må så icke ske att vi står där med den skammen!
Vasabladet presenterade idag sitt kandidattest och jag hittade faktiskt en kandidat som jag kan tänka mig att rösta på även om jag också saknar namn på listan för Vörå kommun.
En fråga i testet som jag tycker är viktig på både kommunal och regional nivå är fråga 10: ”Kommunen ska höja bidragen till konst och kultur”. Det finns många, även politiker som tycker att detta är en ointressant och oviktig fråga. Kanske ett ljumt hummande i valtider men när det kommer till sparkrav, och det gör det jämt, så får lätt kulturbidraget stryka på foten, ofta som först i kön. Sådant strunt får inte kosta mer än symboliska småsummor, det är ju mest pjas. Så fel de har!
Det pratas mycket om att Österbotten behöver mera folk, företagande och utveckling. Att unga, ofta välutbildade människor, lämnar landskapet och flyttar bort är inte bra, det borde vara tvärtom. Vad göra? Arbetsplatser, företagande och fungerande infrastruktur i all ära men det behövs mera! Folk lever inte allena av penningar och ett säkert jobb. Det behövs också andlig och intellektuell stimulans utanför de stora städerna och sådant kostar pengar att skapa grundförutsättningar för. Det behövs konst och kultur, underhållning, sport, kreativitet, satsningar på spännande arkitektur, vågade utspel, musikscener, sådant som rejält sticker ut. Det behövs nytänkande och mod! Sådant som sätter regionen på kartan. – Idag är mycket jämngrått och traditionellt i Österbotten, kan något intressant komma härifrån?
Därför behövs pengar till konst och kultur; till de etablerade institutionerna men också till frilansare och fria grupper av olika slag. Mycket av kreativiteten kommer från de sistnämnda om de får rimliga villkor att verka under. De kan faktiskt vara en magnet för företag, något som gått mången kommunal näsa förbi. Idag har många av dessa fria utövare farit mycket illa på grund av pandemin och många är lämnade vind för våg.
Tänk om vi i Österbotten kunde hysa något som drog hit folk, inte bara fabriker och energikluster utan också kulturkluster, annorlunda boende och kreativt nyskapande. Jag är helt säker på att ett rikt och varierat kulturliv ökar värdet och dragningskraften för Österbotten samt ger ekonomiskt vinst! Därför kommer jag att rösta på en person i kommande kommunalval som svarar ”Helt av samma åsikt” på fråga 10 i Vasabladets kandidattest.
Jag gjorde en sökning på kultur i min bildsamling och då dök denna bild upp från Konstens Natt i Vasa år 2018. En indisk dansgrupp ser det ut att vara.
Jodå, visst finns det kultur också i Österbotten men ack så många tomma kvällar och ödsligt torg det är däremellan. Just detta kan vara avgörande när en ung människa väljer att flytta från Österbotten.
Kandidattest kommunalvalet 2021 – Vasabladet
4 kommentarer
annepauline
Hur intresserade är folk av konst och kultur idag? Här anordnas rätt mycket. ( Inte nu under pandemin förstås.)
Jag brukar gå på teater tre fyra gånger per år. Vanligtvis är inte ens halva salongen fullsatt. Knappt en människa under sextio år! Mest tanter och någon tant har antagligen hotat sin gubbe så även han är med. Studieförbunden anordnar kurser, studiecirklar och föreläsningar. Hälften blir inställt på grund av för få anmälda och de som händelsevis anmält sig är tanter över sextio år… Det låter deprimerande, alla yngre än femtio hänger över sina Iphones och Ipads och verkar strunta fullkomligt i konst och kultur. Hur det är på sportsidan vet jag inte.
Amand Lind blir i alla fall nersablad gång på gång och man fordrar hennes avgång med jämna mellanrum.
Varför frågar jag mig. Pandemin kan hon ju inte hjälpa precis.
Undrar hur många som egentligen kommer om de anordnar en massa underhållningsgrejer på torget i Vasa?
Det beror på artisterna förstås men är det okända förmågor kommer kanske femton personer. Är det dessutom yngre människor står de och bläddrar i sin mobil hela tiden, haha!
Per
Den frågan kan man ställa sig. Intresse finns säkert men i vilken omfattning gäller det olika åldersgrupper, kön och yrkesgrupper? Eller stads- och landsbygdsbefolkning? Det vore intressant att ta del av en sådan undersökning. Jag tror att det är lättare att få anslag till kultur i en storstad jämfört med en liten landsbygdskommun. Proportionellt sett till befolkningsmängd. Kan det vara så att kulturtanten är urtypen för kulturkonsumenten?
Jag tror att utbudet av kultur, underhållning och happenings har betydelse även för en yngre människa vid val av bostadsort.
Jag googlade på ordet kuturtant och fick några förslag på vad en kulturtant är.
https://kulturtant.ifokus.se/discussion/1352333/vem-ar-kulturtant
https://www.na.se/artikel/kulturtant-ar-bland-det-finaste-man-kan-vara
Helt säkert retar en del sig på Anna Lind, miljöpartist och hennes frisyr. Jag tycker hon gör ett bra jobb, intresserar sig för vitt skilda grupper, allt från sport till finkultur. Och sant, inte är det hennes fel att kulturlivet går på mindre än sparlåga i dessa tider. De som skäller mest skulle förmodligen helst skrota kulturlivet.
I Vasa kan det komma mycket folk vid speciella tillfällen som till exempel under Kulturnatten i augusti men däremellan kan det var ganska sömnigt. Det är som på många andra ställen, på sommaren anordnas en hel del men på vinterhalvåret lyser de stora arrangemangen med sin frånvaro. Jag hade till exempel gärna sett en bra mycket större satsning och synlighet av folkmusikfestivalen som de brukar anordna på hösten. Och jo, kulturtanten är vanligt förekommande där.
Tyvärr har jag också sett bra arrangemang med bara 15 personer plus närmaste sörjande.
Umeå satsar mycket på kultur och det syns också i utbudet. Det är därför jag ofta åker över dit. Som jag väntar på att resandet skall öppna och vi kan återgå till normala gängor!
annepauline
Haha, kul att läsa om kulturtant! Någon typisk kulturtant är jag inte men jag har alltid tyckt om att gå på teater och shower av olika slag. Friluftsteatrarna i Österbotten inte att förglömma. På dessa föreställningar brukar det också vara sorgligt tunt med publik. Jättesynd när skådespelarna haft sånt jobb med den pjäs de spelar för säsongen. Jag har en gammal kompis som bor cirka tre kilometer från en friluftsteater och hon har aldrig varit och sett en enda föreställning genom åren. Jag ville ha henne med mig ett år men då sa hon: Nää, tåko de pjasas.
Per
På Oravais Teater, sommarteatern på Kyroboas i Kimo, har det alltid varit mycket folk de gånger jag besökt stället. Tyvärr är det paus dessa två år och jag hoppas att de har ork att komma tillbaka nästa sommar.
Hur det är på andra ställen i Österbotten vet jag inte.
Din kompis vet nog inte vad hon går miste om.
Det finns också de som aldrig läser en bok.