Den stora flytten till molnet

Idag är det tio år sedan salig mor avled och lämnade oss. Tänk så fort tiden går. Det är nästan så att jag tycker att det var ifjol eller något sådant. Tillsammans med sister Jane och svåger åkte jag ikväll till begravningsplatsen och tände ljus på graven.

Vi har alla hållpunkter här i livet som vi minns extra bra. När någon föddes eller dog, giftermål och separationer, framgångar och misslyckanden, människor vi mött. Det märkliga är ändå allt som vi inte minns, allt det andra, vardagarna och rutinerna. Egentligen har vi glömt det mesta. Eller är det så? Kanske det ändå finns lagrat någonstans i hjärnan, precis allt som vi varit med om?

Det sägs att i dödsögonblicket så spolas hela ens liv fram på ett ögonblick och somliga påstår, de som varit tillfälligt döda men återvänt, att de upplevt lycka och lugn. Vetenskapen förklarar fenomenet med att hjärnan blir stressad i dödsögonblicket och reagerar på detta sätt. Eller kan det vara så att innehållet i hjärnan töms på ett ögonblick vid dödsögonblicket och transporteras någon annanstans, ungefär som när man tömmer en hårddisk i datorn och lagrar innehållet i ett moln eller på en extern hårddisk. Den fysiska kropp som människan har motsvaras av datorn med intern hårddisk, RAM-minne och allt det andra som behövs för en fungerande dator medan människans livshistoria och personlighet motsvarar innehållet på hårddisken. Alla bilder, texter, filmer och allt vad man kan ha på sin hårddisk.

Tja, man kan spekulera och inte minst religionerna har ju sina förklaringar som är liknande även om religiösa läror är mera utbroderade med förhållningsregler, lydnad, straff och belöning. Min liknelse med datorn och dess innehåll som kan flyttas är ju kopplade till dagens situation och teknik. Vi få hoppas att allt det som vi varit med om inte är förgäves utan kan fortsätta i en annan dator med bättre kapacitet, snabbare processor, bättre bildskärm medan trojaner, virus och allt otyg en dator kan drabbas av lämnas kvar i den gamla datorn.

Hur kom jag in på allt detta? Jag blev ju rent ut sagt lite filosofisk. Ibland flyter det bara på och ut på skärmen kommer ord och meningar i strid ström. Ofta blir jag förvånad att jag kan skriva om nästan vad som helst utan att ha en tanke på innehållet när jag startar. Det bara löper iväg på kringel-krokar-vägar. Som till exempel en knappnål, skulle jag kunna skriva om den? Jag tror det. Nåja, det skall jag bespara er ifrån, någon måtta får det vara på lössläpptheten på tangentbordet.

Hur som haver, tiden går och vi med den. Det har jag skrivit tidigare men tåls att upprepas. Huvudsaken är att vi tar vara på den tid vi har och inte förfaller i passivitet, missnöje och hopplöshet.

 

 

Texten till denna låt älskar jag. Så bra, beskrivande och hoppfull!