Funderingar,  Resor

Kartor

Jag följde järnvägen med fingret: Frankfurt, Würzburg, Nürnberg, Regensburg, München och västerut. Buenos Aires, Rosario, Santa Fé, Santiago del Estero, Tucumán. Chicago, Saint Louis, Kansas City, Dallas, San Antonio, Houston, New Orleans. – New Orleans har länge stått på min önskelista vad gäller resor.

När jag var skolgosse fick jag min första atlas. Det var min käraste skolbok. Skolatlas utgiven av Finlands svenska folkskollärarförbund på 1960-talets första hälft. För något år sedan hittade jag ett exemplar i perfekt skick, troligtvis på Juthbacka marknaden. Jag slog till direkt.

Jag har alltid gillat kartor. Kartor var och är för mig både fakta och fantasi. Som jag kunde drömma mig bort när jag som gosse öppnade en kartbok och såg de färgglada kartorna, länderna, städerna, sjöar och berg, hav, järnvägar och landsvägar. Så såg världen ut men vad mera kunde dölja sig bakom exotiska namn, blåa oceaner och bruna berg? Där tog min fantasi vid och jag utkämpade krig och upptäckte nya länder. Katanga, Rhodesia, Omdurman, Mato Grosso, Burma.

Speciellt kartor över Tyskland och Argentina har jag gillat. Jag vet inte varför.

Häromdagen hittade jag några papperskartor över övre Norrland som följt mig hem. Google Maps och navigatorn i bilen i all ära men finns det någon skönare känsla än när man vecklar ut en riktig papperskarta? En sådan överblick man får! Det är nästan som om man redan är framme. Och huvudvägarna så tydligt utmärkta. Jag fick riktigt lust att börja planera sommarens och höstens road trip i Norrland. Varthän? Stekenjokk, Kvikkjokk, Karesuando eller Norsjö?

Visste ni förresten att jag kan räkna upp alla kommuner i övre Norrland? 36 kommuner i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland. Jag kollade lite på kartan och gjorde ett par försök och jovisst, där satt dom utan större ansträngning. Av någon anledning är Timrå strax norr om Sundsvall svårast att komma ihåg. Värdelöst vetande eller?

Kanske väcktes mitt kartintresse redan innan skolåldern när mor plockade fram sin slitna Stockholmskarta och visade vilka gator hon gick på, var hon bodde och var St. Eriks sjukhus låg där hon jobbade i slutet av 1940- eller början av 1950-talet? Jag är inte riktigt säker på årtalen. Så roligt det var att lyssna när hon berättade om Centralen, Djurgården, Skansen och alla andra ställen som hon besökte. Och tant Olsson som hon var inneboende hos på Luntmakargatan. Den fina tant Olsson!

När jag är ute och reser brukar jag inte köpa med mig dyra souvenirer, godis och alkohol. Istället blir det ibland små, små och billiga souvenirer (de skall rymmas i handflatan), kanske någon bok och så kartor. Ibland får jag kartorna gratis. Jo, kylskåpsmagneter från mina resmål brukar jag samla på. De är billiga, lätta att transportera hem och uppsatta på kylskåpet ser man dom varje dag. Samma med kartor men dem kan man inte ha uppsatta överallt på väggarna. Det vore för bedrövligt. Men kul att plocka fram dem ibland och minnas.

Vilken var din favorit bland skolböckerna när du gick de första åren i skolan? Brukar du köpa med dig någonting hem på resor? Papperskarta eller mobilen?

Här ligger hela övre Norrland lättjefullt utsträckt på min säng.

Här är min lilla klenod bland böcker. Hårda pärmar och bra tryck.

4 kommentarer

  • Annepauline

    Jag har sparat Marthas kokbok av Runa Melander. Jag tror den är från 1961 eller något sånt. Mellan varven ”hittar” jag boken och sitter djupt försjunken och läser. Där står utförligt beskrivet hur man som god husmor ska sköta sitt hem, vilka redskap man behöver och så en massa recept på god gedigen husmanskost. Mycket är gångbart än i denna dag. Det enkla är oftast det bästa. Tänk så tanterna jämförde sig med varandra förr, vem som minsann bjöd på sju sorters kakor, ve den som bara hade skorpor att doppa till kaffet när det kom främmande. Inte för att hushållsarbete intresserar mig så speciellt mycket men boken är av någon konstig anledning rolig att läsa i. Här där jag bor gör varken unga eller äldre tanter speciellt ofta egen mat längre, nä, det är bara hämt mat som gäller. Ring och beställ! Levereras till dörren om man inte orkar hämta själv. Undrar hur det är på landet om tanterna fortsättningsvis jämför sig med och mot varandra vem som är störst och bäst i köket. – Förresten på tal om resor: Har du varit i Skottland?

    • Per

      Marthas kokbok av Runa Melander har jag också i min ägo. Tryckt 1974. Jag fick den av mor när jag flyttade hemifrån. Hon ville tydligen ge mig någon slags vägledning när hennes service inte längre fanns att få. Kanske tittade jag i den någon gång. Hur göra plättar har jag för mig att jag spanade in receptet på. Den blev dock inte genomläst. Redan den tiden kunde snabbmat och halvfabrikat köpas. Nåja, potatis och korvsås är inte svår att göra även för en ung man på vift i stora världen. Jag överlevde.

      Nej, jag har inte besökt Skottland med den finns på min önskelista. Att besöka något av de kända whisky destillerierna ute på kusten vore en en upplevelse. Lagavulin är min favoritwhisky men inget som inmundigas till vardags eller ens årligen. Naturen lär ju också vara ganska så vild där. – Kanske du är på väg dit?

  • Annepauline

    Jag funderar på en tripp till Skottland. Har funderat på Svalbard också men är tveksam. Undrar om Svalbard verkligen är värt pengarna. Hm.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »