Framtiden
Jag har fint flyt nu. Jag är nästan varje vardag i skogen och röjer buskar och gör en gallring. Ett par eller några timmar. Tar bort det som är onödigt, lämnar kvar det som får växa upp. I början var det naturligtvis lite jobbigt och flåset kom snabbt men redan efter en vecka så gick det lättare.
Till och med idag när de lovade ruskväder tog jag en tur i skogen med röjsågen. Sedan kom blötsnön och det blev lite väl blött om handskarna. Det stora nöjet är att se hur slydungar blir till befriade granar, tall och björk. Att det skapas rymd. Plus förbättrad kondition för skogsgubben själv.
Att gå till skogs, för arbete eller rekreation, är befriande i dessa tider med ett övermäktigt flöde av information och åsikter om Coronaviruset och dess verkningar. Själva Coronan tror jag vi klarar av men vilka blir de ekonomiska konsekvenserna?
Det är lätt gjort att i ett blogginlägg sväva ut i funderingar om Coronaviruset, något jag helst vill bespara er läsare från. Ni får nog öronen fulla ändå.
Därför, det är sällan att något är så ont att inte det också har något gott med sig. Kanske blir det tal om tiden före och tiden efter Corona? Precis som efter 11 september. Förändringar i världen och samhället. Vilken blir framtiden? Vilka lärdomar drar vi?
Just nu är distansarbete ett av de mest frekventa orden. Folk stannar hemma och jobbar, de som kan. Forskaren Emma Nordbäck menar att ”Distansarbete under en längre tid kan skapa nya vanor”. Att det skapas rutiner och metoder som visar att distansarbete fungerar.
I bästa fall kan det få folk att flytta till lands- och glesbygd. Insikten att man inte behöver bo i storstan för att göra ett kontors-, försäljnings- eller ett administrativt jobb. Eller ett pedagogiskt arbete. Kanske räcker det med att bara ibland åka in för möten och öga mot öga?
Avfolkningen av lands– och glesbygd är ett stort problem som politiker och forskare inte har någon bra lösning på. Om de alls bryr sig? Kanske det nu aktuella distansarbetet kan väcka tankar om att allt inte behöver ske i stan eller i huvudstaden? Man kan alltid hoppas!
Folk stannar kanske mera hemma denna vår? Vissa får finna sig i karantän. Vi har ett annat problem, det demografiska. Det föds för lite ungar i stort sett i hela EU. Kanske vi i bästa fall får se en baby-boom vid årsskiftet?
Förhoppningsvis kommer Coronakrisen att väcka politiker och ansvariga myndigheter vad gäller självförsörjningsgraden och sjukvårdens dimensionering. Kanske sjukvården inte skall vara så hårt slimmad att den knappt klarar av normal belastning; än mindre en pandemi. Hur fungerar den privata sjukvården vid en sådan kris? När vinstintresset ställs mot allmännyttan. Går företaget upp i rök eller tas det ut överstora vinster?
Kan undervisningen utvecklas ur kommande skolstängningar? Vilka lärdomar och erfarenheter kommer man att få? Hur bra fungerade ”hemundervisningen”? Kan skolan se annorlunda ut? Måste man ha stora centralskolor? Vad är det som säger att en skola i skärgården inte kan fungera lika bra som på fastlandet? Att man också kan skjutsa elever till skärgården och inte bara därifrån. Om det finns en färdig, fin skolbyggnad att tillgå. Vi har ett exempel under uppsegling i kommunen.
Landsbygden är viktig, det är härifrån maten kommer, speciellt när det kniper. Dags att se till att landsbygden lever, förstärks och utvecklas! Det som behövs är en fungerande infrastruktur: vägar, elektricitet och Internet. Annars kan man bo nästan var som helst. Fast ute i skärgården.
Själv bor jag i inre skärgården och vad är bättre? Glesbygd skulle säkert någon säga. Natur, vatten, stränder, skog, vilt, ren luft, norrsken, tystnad. Rymd och vida vidder. Och ändå finns det folk inom synhåll inne i byn; vi kan bara hålla längre avstånd än två meter som nu rekommenderas. Hela tiden, inte bara i Coronatider. Där går Jon på tunet som han alltid har gjort, utan att smitta mig när vi hälsar. Jag har känt honom i hela mitt liv. (Jodå, Jon på gårdstunet är en fiktiv figur)
Nog skall det mycket till för att jag skall smittas av Corona när jag håller på med mitt arbete i skogsbacken. Det sker nog på andra ställen.
Jag går vart jag vill
om än på isiga vägar
Där kommer Bill
som han ofta plägar
Säger Hej och Hallå
innan vurpan han slå
Ett rent nöje att stanna sågen och blicka på arbetet jag gjort. Borde finnas en före och efter bild.
Forskare Emma Nordbäck: ”Distansarbete under en längre tid kan skapa nya vanor” – Vasabladet. – Jag hoppas att det går att läsa även för ickeprenumeranter.