Grötmyndig
Jag är nu grötmyndig, ej att förväxla med byxmyndig, eftersom jag beslutat att börja äta gröt. Fibrer är nyttigt och havregrynsgröt lär var rik på fibrer. En maträtt som är enkel att tillreda och billig. Lägger jag därtill en näve bär i gröten är nyttigheten maximerad. Nu har jag inga i bär i min ägo sedan jag ätit upp lingonsylten som jag fick av sister Jane i höstas så därför blev det till att inhandla blåbärssylt. Nästa sensommar kommer jag förhoppningsvis kunna plocka blåbär, svartvinbär och hallon och äta dem som de är tillsammans med gröten. Frysta.
Jag har länge struntat i att äta gröt, förutom risgrynsgröt till jul, men efter all hälsopropaganda i massmedia senaste tid har jag beslutat ge denna anrättning en chans. Från tidigare äter jag ett äpple om dagen, vad mera kan man göra för att främja hälsan? Jo, ha koll på socker, salt och fett i kosten. Inte överdriva, ta med måtta. Inte äta sig proppmätt utan hellre ta ett mellanmål istället. T.ex. ett äpple. Låter det bra?
Det är också aktuellt att inte äta kött och då speciellt inte rött kött. Det som då finns i åtanke är klimatutsläppen med tanke på köttproduktionen när vi blir allt fler på jordklotet. Inte mera än en köttbulle per dag rekommenderar vissa. Blir det inte mera än så kan man också avstå den bullen. Andra vill ha totalstopp för köttätande. Själv väljer jag den gyllene medelvägen, varierad kost och med måtta. Ikväll blir det ärtsoppa enligt eget recept och knäckebröd med Allerums ost därpå.
Motion är också viktig och hittills i år har jag lyckats bra. Min app i telefonen talar om hur min veckoranson uppfylls. Det kom ett ganska omfattade snöfall här mitt på dagen med stora, fluffig flingor så om en stund kommer jag att bege mig ut på gårdstunet och skotta snö. Bra motion och frisk luft väntar. Rena hälsan.
Grötmyndig – Tittar vi på synonymer för grötmyndig är det inte hedrande att så bli benämnd men jag tar mig friheten till en annan tolkning: insikt att gröt kan vara bra för både magen, hälsan och plånboken.
Mera snö hade vi ifjol den denna tid men det fylls på vart efter. Idag blir det att ta fram snöbjörnen en gång till. (Bild från igår den 19 jan.)
Vinterskogen här nära. Det gäller också att trampa upp en stig till grannen så att katten Maja kommer sig hit för att hålla pli på mössen.
16 kommentarer
Erik Forsling
Också jag har under långa tider, och under olika faser, tänkt att bli en grötätare av större format än nu och då, men det blir liksom inte riktigt av. Mest gröt åt jag nog när barnen var små. Min bror är däremot en väldig frukostgrötätare, och han lagar den direkt på tallriken i mikrovågsugnen; hela processen tar några minuter. Jag är snarast en filmjölksätare, sur som jag är, men där går också att blanda i havregryn, vilket jag ofta gör, +/alternativt sylt, bär, knäckebröd, Corn Flakes, kakaopulver, etc, etc. Alternativen, liksom kombinationerna begränsas bara av fantasin.
För att komma in på ett sidospår så vill jag nämna rönnbär. Jag älskar rönnbär sura och röda, precis som jag, och under säsongen plockar jag dem direkt från träden, men till viss del har jag numera börjat avstå från denna vana i urban miljö. En dag för några år sedan hörde jag en röst snett bakom mig, när jag plockade direkt från en rönn: ”Kan man äta dom där?” När jag vände på mitt huvud såg jag en liten mörkhyad flicka med nyfiken blick snett bakom mig. De är ofta fryntliga de där små mostrarna. Javisst, svarade jag, de är jättesura, men inte farliga att äta. Hon smakade glatt. Så insåg jag vad jag gjort. Runtomkring fanns andra träd med andra röda bär. Fan, faan, faaan, tänkte jag, men försökte vara pedagog.
”Du kan inte äta bären på de andra träden. Titta på de här löven – bara när de ser ut så kan du äta när bären är röda. Ät aldrig andra bär, om du inte vet.”
Till hösten kan man koka rönnbärsgelé, med eller utan äpplen inblandade. Bra rönnbärsgelé är gelén par excellence. Geléernas Rolls Royce. Enligt undertecknad då. Och det beror ju på vilken rätt gelén serveras till. Min framlidne far hade sina egna hälsokurer. Honung, naturligtvis – honung är väl det bästa botemedel som finns. En annan ingrediens i hans långa liv var att samla en färska rönnbär i frysen, för att äta ett par om dagen, det lär vara en excellent ingrediens i frukosten.
Risgrynsgröten avstår jag ofta i juletider. Ris a la Malta, gjord på överbliven risgrynsgröt äter jag dock gärna på juldagen, men oftast har jag inte tillgång till rätten. Dina ord om det dagliga äpplet får mig att le. Jag tror att det är helt rätt. Äpplen är bra, orden får mig att komma tillbaka till en gammal slutsats som jag drog för ett eller två decennier sedan, nämligen att anglosaxiska äpplen är mer kuranta än våra svenska. På svenska heter det: ”Ett äpple om dagen håller doktorn från magen.” På engelska är motsvarigheten”An apple a day keeps the doctor away.” Slutsats. Svenska äpplen botar enbart bukkrämpor, medan de anglosaxiska håller doktorn från dörren genom att bota alla former av sjuklighet.
Men du P.J., du måste vara lite kreativ i din mathållning. En köttbulle om dagen, den är enkel att avstå, MEN, om du nu verkligen vill äta köttbullar så blir ju en köttbulle om dagen sju köttbullar hoprullade på en tallrik till en och samma dag. Med tilltugg, god sås och rönnbärsgelè är det en middag.
Slutligen en basalt enkel frågelek för den hågade. Jag nämnde två av min fars hälsokurer, men utelämnade spörsmålet om den som jag personligen håller högst, den som såväl han som min framlidna mor reste ragg emot. Konstigt nog för att vara hälsoknuttar, jag vet inte varför. Rönnbär, honung och … viktigaste, enligt mig.
En växt handlar det om. Den Gamle fördrev dessutom en vår en hel sorkinvasion på egnahemstomtens gräsmatta och odlingsytor med hjälp av denna växt – nu vill jag inte göra spörsmålet enklare. Svaret är givet, självklart, men gissa vilket. Det är alltid enklare för den som vet svaret. Men enklare än detta blir det knappast.
Per
Jag tar också den enkla och snabba vägen med havregrynsgröten, ett par minuter i micro med omrörning så är den färdig. Filmjölk är inte heller så dumt; en period i mitt liv var jag en flitig filmjölksätare.
Rönnbär är säkert nyttiga och det är väl därför de är sura. Nästan allt nyttigt smakar vedervärdigt på ett eller annat sätt, eller så smakar det inte alls. Honung undantaget. Och blåbär, de är också goda. Av dem får man bl.a. god syn. När det gäller rönnbär så går de väl att svälja hela så slipper man surheten? På samma sätt som med havtorn. Ytterligare ett nyttigt bär och till på köpet finns de vid min sommarstuga. Bara att trippa iväg och plocka något eller pressa direkt från busken. Usch ja, vad mycket nyttigt det finns här i världen.
Ett äpple om dagen håller doktorn borta, men en vitlök om dagen håller alla människor borta. Kanske sorkar också? Tippar jag på. Fast jag vet ett bättre sätt att hålla sorkar borta och det är strömming. Gör ett hål i marken och sätt en strömming i, fyll hålet med jord – upprepa med en bit mellan strömmingarna – och vips så kommer inga sorkar förbi den underjordiska muren. Inte ovanpå heller. Kanske något för nummer 45, den sorken.
Ha, ha, jag kom att tänka på en berättelse ur Bibeln när du undervisade den lilla flickan i konsten att äta rönnbär. Gissa vilken!
annepauline
Hahaa, Erik är i högform! – Gröt är både nyttigt och lättätet men jag tröttnar efter ett tag och håller grötuppehåll i ett halvår eller kanske längre eller kortare tid för att sedan få ett akut grötsug igen. Mannagrynsgröt tycker jag är väldigt bortglömd och underskattad. Den som är så god! Om den är lika ”nyttig” som havregrynsgröt vet jag inte. Tänk, rågmjölsgröt, DEN är god med lingonsylt!
– Starkt doftande växter håller sorkar borta, narcisser, kejsarkronor… vitlök håller det mesta på avstånd, rölleka kanske?
Per
Jo, Erik är allt som oftast på G. Ibland blir det en paus men så helt plötsligt dyker han upp som gubben i lådan. Och kommentarer är alltid välkomna från alla med rosor på kinden och solsken i blick!
Mannagrynsgröt tyckte jag om som liten pojke. Socker och kanel på. Mums. Nu är det år och dar sedan jag sist ätit mannagrynsgröt. Hm, rågmjölsgröt var kanske inte min favorit men den fanns på bordet i mitt barndomshem. Den kunde man också äta dagen efter som gräddad, eller var det stekt. Här är jag lite osäker men den varianten fanns. – Jag gissade vitlök också, få se vilken som är dunderkuren.
Erika
Havregrynsgröt är alltid gott, gör gott dit det kommer.
Det kan jag äta istället för en middag. Lite knäckebröd
och en västenbottensost – havregrynsgröt – mjölk.
Fint det!
Per
Det låter som en förnuftig måltid, rena nyttigheterna. Västerbottensost är god men ack så dyr. Rena lyxvaran. Mjölk avstår jag från i dessa tider, vet inte varför, men knäckebröd finns alltid i skåpet. Knäckebröd tillhör också min överlevnadsproviant när jag är ute och bilar runt om i Norden. Ifall jag inte hittar något matställe så har jag knäckebröd med Kalles kaviar uppå, Sardinburk med tomatsås eller grönsakssås och ett äpple. Det lever jag länge på.
hasse
Mjölk…minns att jag i tidernas morgon läste i Stora Machoboken av Guillou & co. att ” mjölk är endast till för spädbarn eftersom tom. hundar bli lösa i magen av densamma”
Men jag får nog krypa till korset och erkänna att en skvätt mjölk till havregrynsgröten inte är att förakta. Kommer plötsligt ihåg barndomens sockerkanelskorpor med smör på , doppade i kall mjölk.
Per
Av mjölk kan man göra ost och det är mjölkens största behållning. Annars vet jag inte, är mjölken så nödvändig i kosten? Eller är det bara en gammal vana?
Sockerkanelskorpor doppade i mjölk i alla ära, själv minns jag bullaskivor som doppades i svart kaffe. Speciellt om det var lite torra vetelängder som skulle tas av daga innan de blev helt obrukbara. Det var gott den tiden när jag som barn drack kaffe, något jag har upphört med.
Erika
Håller med dig om mjölk till havregrynsgröt.
Utan mjölk ingen gröt blir liksom inte så gott då.
annepauline
Sockerkanelskorpor doppade i mjölk! Så gott! Hjälp, så sugen jag blev på det nu. Din blogg är rena rama nostalgibloggen allt som oftast. Så mycket jag kommer ihåg som jag glömt. De här så kallade nyttiga skorporna som finns i handeln nu smakar bara halm. Som du skriver, allt nyttigt smakar vedervärdigt.
Per
Jo, det verkar som om flydda tider och det som då skedde röner visst intresse här på bloggen. Och kommentarerna, inte minst, hjälper till att berika ämnet.
Erika
Skorpor och kall mjölk är en ren välsignelser. Inte skorpor
i affären, men däremot de skorpor som finns att köpa i Stora Skedvi-Dalarna.
När vi är där och handlar blir det minst fyra påsar skorpor varje gång, har aldrig ätit så
goda skorpor varken förr eller senare. En länk om någon vill se vad utbudet
är i Stora Skedvid-Kulinariet. Där de bl.a. bakar det runda knäckebröden-hål i.
http://www.kulinariet.se
Erika
Hittade en länk till för den nyfikne. 🙂
http://visthusbodenistoraskedvi.se
Per
Aha, då duger inte vilka skorpor som helst. 🙂 Namnet är obekant för mig men så är jag inte heller någon stor skorpentusiast så det betyder kanske inte så mycket. Jag blev tvungen att kartsöka var Stora Skedvi finns och kom att tänka på en annan som brukar kommentera på denna blogg, nämligen Wesber som borde bo i närheten. Hon kan säkert bifalla din skorpnjutningar.
Det finns knäckebröd från Dalarna här i våra butiker men om de är från Stora Skedvi vågar jag inte säga. Jag får titta efter nästa gång jag handlar i köpladan. I Stora Skedvi så är de minsann inte utan att äta när jag tittade in på länkarna. Mycket gott att välja på!
Erik Forsling
Svar på första och andra kommentaren. Vitlök såklart – en kulinarisk delikatess som jag gärna unnar mig, men som sorkarna skyr. Det finns onekligen många tråkiga fördomar kring denna historiska kulturväxt som följt människan i årtusenden, och jag gillar speciellt en mening i en text rörande odling av vitlök: ”Har inga naturliga fiender”. Kan tolkas dubbelt här. Fördomsfulla människor kanske försvann i hanteringen när detta skrevs. Visst kan man i det sociala livet osa lite om man vräker i sig ett antal råa klyftor, t.ex. på en smörgås, men i förslagsvis ett grytkok – inte ett sorkgryt då – blir det bara en relativt stankfri, men såväl smakhöjande som nyttig, ingrediens. Det är skillnad däremellan. Och umgås man med personer som grävt i samma gryta blir udda jämt. Men igen, en knäckemacka, gärna Dala-Järna, med en god ost – eller bara smör – och skuren/pressad vitlök är en vital dynamitgubbe. Budgeten kan sänkas ytterligare, samtidigt som kanske upplevelsen rentav höjs – en fråga om tycke och smak. Ett varmt eller rostat bröd gnids utan övrigt in med vitlök, handlar det sedan om bröd och sniglar med vitlökssmör som förrätt på lokal, då är den kulinariska extasen nära. Men då stiger återigen priset. Sorken flyr och människan gryr. Och vad gäller min fäbless för vitlök har jag i vilket fall inga som helst ambitioner om att närgånget vänslas om det nu skulle vara problemet. Jag håller personlig distans, även om en minoritet i närområdet inte begriper det.
Vad gäller mina föräldrars antipati mot vitlök kommer den sig nog just av att de ogillade andra individers utandningsluft, och det grundade sig eventuellt i att min farfar konsumerade vitlök, av hälsoskäl tror jag, och under sina helgbesök hjälpte hans andedräkt dem att inse detta faktum. Men jag förstår ändå inte, sådana hälsomänniskor som inte minst min far … varför rata den medicinskt bevisade dunderväxten. Och de numera saliga tu var ju dessutom nästintill de totala solitärerna, värre än undertecknad, utom när de älskade barnbarnen kom på långbesök. Då var det fest i Karpernaum. Barrikaderar man sig i ett hus i ett egnahemsområde a la 1950-tal, då kan man väl strunta i andedräkten och njuta av det som är en självklarhet i stora delar av världen, inte minst i medelhavsregionen. Bröd, olivolja och vitlök. Oliver, gröna och svarta. Men vad vet jag, kanske det för många nordbor bara är en turistdiet. Själv vistas jag i stort sett aldrig i trakterna kring det hav som Imperium Romanum benämnde Mare Nostrum, men har tillgång till samma delikatesser t.o.m. i bruksorter som Avesta och Tierp. Uppsala fullkomligt osar av internationella kostvanor. Jag tror att den tid är förbi då vissa bussrutter benämndes vitlökslinjen, eller orientexpressen. Jag hoppas det i alla fall.
För att inga missförstånd ska uppstå vill jag understryka att jag älskade mina föräldrar, och har haft en bra barndom. Jag är född och uppvuxen fram till min första egna lägenhet där på Furuvägen i Nordanö.
Ibland finns det dock ingrodda idéer som lite överallt är fastrostade. Vitlök är nesligen och orättvist utsedd till en stinkbomb. För mig är många människors antipati obegriplig. Och irrationell. Det gäller även andra nyttigheter.
”Rönnbär är säkert nyttiga och det är väl därför de är sura. Nästan allt nyttigt smakar vedervärdigt på ett eller annat sätt, …” Alltid denna så mänskliga negativism, men du falsifierar, det är det enda jag kan säga. Du räknar själv upp ett antal örter som enligt dig är nyttiga och goda. Och vad gäller de sura rönnbären, javisst om du använder farsanmetoden med ett par om dagen, två stackars bär, men du ska inte svälja dem direkt som medicintabletter. Tugga dem sakta och låt tungans och gommens slemhinnor tillgodogöra sig bärens innehåll, annars får ju bären knalltransport ner i magsyran och ut i latrinen, till ingen nytta. Ska du koka gelé använder du såväl vatten som socker, och oftast äpplen av valfri sort. Söta eller syrliga. Nyttigt är gott blir min replik.
Är rabarber också ett surt elände? Ännu en kulturväxt med en lång resa bakom sig innan den kom till kalla norden. Kan ätas syrligt rå och naturell, eller dippas i olika sockerarter – härlig smakbrytning. Den kan kokas till den lenaste kräm. Vinbär av olika kulörer, krusbär – som jag älskar att frossa i, men sedan brorsan och jag sålde farsans hus är jag blåst på den konfekten. Surt, sa räven. Det finns en förklaring till utsagan i den fabeln – den kan sammanfattas som okunnighet.
Slutligen. Jag tror bestämt mera på farsans sorkmetod än ditt förslag. Strömming äter man med njutning, hellre än att begrava den. Dålig idé dessutom om man lever utifrån en budget. Att gå runt och göra hål där man begraver ett antal portioner människoföda verkar mysko för mig. Farsan köpte en vitlök där han sedan delade klyftorna i mindre delar – nästan gratis som investering betraktat- och petade ner bitarna i de hål sorken redan gjort i gräsmattan och runt planteringar. Billigt, enkelt och lätt arbete. All underjordisk terrorism upphörde på den egnahemstomten efter det.
Per
Oj, här höll jag på att missa en kommentar. När det kommer många, ja eller iaf några kommentarer så är det lätt att missa någon eftersom det är inte lika lätt att se nya kommentarer som med gamla word press. Speciellt om det är en kommentar till ett lite äldre inlägg.
Se där, då gissade jag rätt. Vitlök. Men jag vill också framhålla strömming som fungerande när man vill fördriva sorkar. Jag har själv provat och de försvann. Vill man alltså varit riktigt effektiv och viss om sorkarnas snöpliga avtåg kör man med både vitlök och strömming. Strömming är en nyttig fisk och den levde våra förfäder långt på. En rågad tallrik med stekt strömming, finns det något godare? Surströmming är i en klass för sig och även om jag provätit surströmming är det ingen höjdare för mig. Visst, smaken helt ok men doften är vedervärdig.
Vitlök gillar jag och den är en utmärkt smakhöjare i flera rätter. Därom är vi ense. Kanske man tom kan kombinera vitlök och stekt strömming på något sätt? Vore kul att prova. Oliver gillar jag också; jag har alltid en stor burk oliver hemma.
Vitlökslinjen fanns också i Malmö. Den gick visst via Rosengård och det kan man förstå eftersom den stadsdelen har många innevånare med invandrarbakgrund och invandrare de gillar vitlök. Om det är en fördom eller ej vet jag inte men i sydländerna kring Medelhavet är vitlöken omtyckt. Idag är invandrare ofta från andra länder än från Sydeuropa men vitlöken torde vara populär i hela världen.
Vitlöken är en stinkbomb, när en mänsklig varelse inmundigat den i tillräcklig mängd. Vitlöken som sådan, oäten, är rena helgonet. Nyttigheten själv. Ingen skugga må falla på en oskyldig vitlök, det är vi människor som är orsaken till odören.
Observera ordet ”nästan” när jag ger mitt omdöme om nyttigheterna i naturen. Här slängde jag medvetet in en brasklapp. Många bär är goda, t.ex. hallon men rönnbär är sura, original, det kommer vi inte ifrån. Sedan kan man förädla smaken genom diverse kokkonster för att även tillfredsställa den kräsmagade.
Rabarber är ett surt elände, ja, men som kräm med grädde därtill är det en delikatess och en utmärkt efterrätt. Med det inte sagt att mina smaklökar inte kan vänjas vid en mera stark smak, precis som min näsa kunde klara av surströmmingen.
Vad jag saknar i din ovanstående kommentar var en reflexion på min utslängda krok om den bibliska berättelse jag såg framför mig när du skrev om den lilla flicka som du invigde i rönnbärens hemlighet. Den hade varit spännande att läsa.