Livet på landet,  Upplevelser

Brudhällorna och Pandrus kåtan

I söndags var det åter dags för en turisttur i hemknutarna inspirerad av kampanjen Vörå runt. Denna gång till skogs. Först passerade jag stora slätten vid Kovik och Tuckor för att sedan svänga in på landsvägen som går genom skogen mot Kuckos och Kimo. Kuckos förresten, ett lustigt namn. Jag undrar varifrån det namnet har kommit. Tittut eller tuppens eller gökens läte?

Första anhalten var vid Brudhällorna 5–6 kilometer från Tuckor. Här skall en gång i tiden ett brudfölje drabbats av olycka enär brudens häst halkade varvid bruden ramlade av och omkom. Platsen finns alldeles invid vägen och årtalet för händelsen och ett kors finns inhugget i hällen.

Var första stoppstället nära till så var följande ställe desto längre bort från all ära och redbarhet i djupa skogarna i Kimo. Pandrus kåta var målet. Först fick jag köra kilometervis på skogsvägar för att till sist gå en sträcka på ca. 200 meter. Tur att myggen inte var flitigt i farten.

Märkligt denna sommar är det krossmaterial som finns på ett flertal skogsvägar i landskapet. Grovt och besvärligt att köra på. Att cykla får man helt glömma. Det verkar som om någon firma kommit med extra fint pris på detta grova fyllnadsmaterial och att många väglag nappat på erbjudandet. Bettan fick sig rejäla sparkar när en stor sten dansade längs underredet.

Pandrus kåta är en liten byggnad mitt inne i skogen uppe på en stor sten. Förr i världen fanns här åkermark och då tyckte boden som ägde marken att det var så långt till byn att han här byggde en kåta för att övernatta i. Märkvärdigare än så var det inte. Ja, om man inte reflekterar över det faktum att många av de åkrar och lägdor som en gång i tiden med mycken mörda, svett och arbete bröts i skog och på kärr idag är övergivna och beskogade. Visst dessa bönder och torpare vad som hände med deras livsverk skulle de gråta i sina gravar.

Pandrus kan man också fundera på. Var det ett hemmansnamn, släktnamn eller hette bonden Pandru?

Färden fortsatte mot Österby och ett område som planeras för en vindkraftspark passerades. Jag skulle gärna se minen på de bönder som förr ägde skogen och som varsamt högg sitt behov av virke och ved när de ser dessa roterande vidunder i sin skog.

En helt ok söndagsutflykt om man bortser från krossmaterialet på skogsvägarna i Kimo.


Sommarturen ”Vörå runt” – Vörå kommun

Brudhällorna är ganska anspråkslösa men här finns saker inhuggna…

…som detta kors.
Förr var detta väglöst land.

En fin sak längs väg 7292 är dessa vägmärken i sten som fått stå kvar. Måtte ingen vägförbättrare eller annan klåfingrig person ta bort dessa fina stenar som markerar avståndet till nästa by!

Och här ser vi Pandrus kåta mitt inne i skogen. Förr i världen åker och äng, nu planterade skogar. Kanske bra att ha kåtan uppe på en stor sten ifall björn eller varg dök upp. Själv såg jag inte till något rovdjur varför ja inte behövde söka skydd i kåtan. Jag undrar hur länge jag faktiskt skulle få sitta här och spana innan en varg eller björn dök upp? Förmodligen skulle jag trilla av pinn innan dess.

Interiör från Pandrus kåtan. Enkelt men kanske skönt att få vila sin trötta lekamen i brädkojen efter dagens hårda slit och arbete.

Och till sist vid vägs ände kom vi till Österby med välmående gårdar och vidsträckta åkrar. Här finns också Kangan, ett område med sandtäckter. Därför dessa små sjöar i trakten.

2 kommentarer

  • Annepauline

    Tänk så många intressanta historiska platser det finns överallt. Det gäller ”bara” att man tar reda på bakgrunden till exempel till Pandrus kåta. Annars går man ju bara förbi och säger: Va ir tide? Vid Toby stenbro som blev klar i slutet på 1700 talet har många intressanta, och hemska, händelser utspelat sig. Där kan man ”känna historiens vingslag” som man brukar säga.

    • Per

      Men visst är det så. Oftast finns det en historia bakom olika platser och namn. Varför heter det så och vad hände där? Ibland blir de bortglömda, de små platserna som betydde mycket för någon i gången tid.
      Jag försöker samla namn och historier från vår by och anteckna dem. Samtidigt är det viktigt att dela med sig för trillar jag av pinnen kanske viktig kunskap och historia faller likväl i glömska. Det lilla som jag lyckades samla.

      Toby stenbro har jag ännu inte besökt men det lär väl bli.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »