Reflektioner

En bloggares vånda

Det skall vara kul att blogga, skriva inlägg och få respons från läsare. Hitta ämnen att skriva om, fixa bilder och kanske till och med publicera en och annan video. Vissa blir storbloggare med många följare, de flesta bloggar förblir små och ganska obemärkta.

En stor blogg är mera exponerad vilket också kan ha sina avigsidor. Bland alla läsare, följare och beundrare kan det finnas människor som inte är fullt så trevliga. Det kan vara allt från hatiska kommentarer till avundsjuka och ren förföljelse.

En bloggare som råkat ut för detta är en av mina favoritbloggare, Jonna Jinton i en liten by i Västernorrland. Hon har under sex års tid med jämna mellanrum fått ovälkomna påhälsningar av en man från Stockholm eller blivit bombarderad med SMS och epost från honom. Ofta med otrevligt innehåll och till och med otäcka hot när hon inte var intresserad och tydligt sagt ifrån. Detta har eskalerat senaste veckan vilket har resulterat i att hon och hennes man inte kunnat bo hemma, polisanmälan har gjorts, mannen hämtades av polis när har gjorde påhälsning hos dem och han belades med besöksförbud. Enligt senaste uppgifter har han tvångsomhändertagits och satts under medicinering. Han har tidvis en psykisk störning/sjukdom som resulterar i psykoser och då blir Jonna utsatt vilket är en hemsk situation. Hon kan inte känna sig trygg någonstans och vet inte heller vad han är kapabel till när han åter är på fri fot och får återfall.

Detta har engagerat väldigt många av hennes läsare med många kommentarer som följd. Beklaganden, goda råd och ilska över det skedda. Alla kommentarer har inte varit så klyftiga, bl.a. den som mer eller mindre avslöjade var de har sin fjällstuga i Marsfjällen. Detta ställe köpte de ifjol men var stugan ligger har inte framkommit i bloggen mera än att det är i närheten av Marsfjällen. Kommentaren togs bort men skadan var redan skedd. Jag vet var stugan finns men jag skulle tro att de flesta inte hade en aning om var stället finns.

Än mer ruskigt är att Jonna nyligen tillbringade en vecka helt ensam i fjällstugan för att fotografera och hämta inspiration innan hon visste vad som var på gång. Frågan är om denna stalker vet var stugan finns och vad som hade hänt om han kommit upp en vecka tidigare. Var det till och med så att det var han som skrev kommentaren om stugans läge för att ytterligare terrorisera eller om det var rent oförstånd av en vanlig läsare? Det hela börjar likna en rysare på TV men detta är verklighet.

Varför någon blir stalker (förföljelsesyndrom) är ett mysterium men jag tror fenomenet kan vara släkt med svartsjuka som är ett gift som kan förstöra både en och fleras liv, inte minst i relationer och familjeliv. Förföljelsemani och svartsjuka kan ha att göra med kontrollbehov och låg självkänsla hos förövaren. Den som drabbas värst är naturligtvis offret men gärningsmannen/-kvinnan är också drabbad på ett eller annat sätt. Inte sällan inträffar akuta situationer när medicinering för psykiska besvär avbryts eller när alkohol- eller annat drogmissbruk är med i bilden. En stalkning/svartsjuka kan också begås av en kvinna men oftast är det män som utsätter kvinnor för detta med ibland mycket tråkiga följder.

Vi får hoppas att det löser sig för Jonna och Johan, hennes man, och att stalkern får vård och bättre tillsyn. Tyvärr tror jag att händelser likt denna påverkar hennes blogg. Det inverkar på humöret och inspirationen och hon måste kanske bli mindre öppen med sina göranden och låtanden. Jag har träffat henne några gånger och hon är en öppenhjärtlig och empatisk person som vill alla väl, även hennes förföljare.

Det var när jag läste Jonnas senaste inlägg som jag uppskattar att ha en liten blogg med snälla läsare. Ytterst sällan som jag får kritiska kommentarer, vilket är helt ok om de är sakligt hållna, och aldrig har jag fått en elak eller hånfull kommentar. Jag vill samtidigt tacka för alla kommentarer jag får; de tillför bloggen ytterligare innehåll och synpunkter samt lust att fortsätta blogga.

Naturligtvis förstår jag varför de vill ha en fjällstuga för avkoppling och inspiration i dessa trakter. Så vacker hela vildmarksvägen över Stekenjokk är. Här kommer några bilder från ifjol när jag besökte området den 25 september.

Mäktiga Marsfjällen

På väg upp mot Stekenjokk ifjol. Snön hade kommit på fjälltopparna.

Uppe på Stekenjokk. Snön hade kommit och jag och Bettan slirade omkring. Här ett inlägg från ifjol Litet äventyr på kalfjället 


En mardröm – Jonnas senaste inlägg som berättar om vad som hänt och vilken vånda hon befinner sig i.

6 kommentarer

  • Erika

    Tycker det är så hemskt det både J-J har drabbats av. Nog är det oförstånd av
    vem det än må vara, att skriva ut det du skrev om. Det gynnar onekligen det
    hela som, kunde tagit ett drastisk vändning. Tänkte också en hel del när jag
    förstod J var där själv. Tack och lov förlöpte vistelsen där bra. Tror inte, för att
    säga inte alls hade jag velat befinna mig där själv. Jag är mer förståndig och
    väldigt förutseende i vistelser själv på ensliga platser.

    Det finns grund för det, då jag på min f.d hemstad hade en stalker efter mig
    under ett antal år tills jag flyttade där jag idag bor. Han sa vid särskilt ett tillfälle
    att han aldrig skulle ger sig beträffande mig. En gång kom han in i soprummet
    när jag var där, dörren höll på att gå igen innan jag precis fick upp den och kom ut.

    Han stod till slut överallt var jag än var. Innanför porten när jag ofta varit iväg.
    Han var vidrig. Han bodde våningen ovanför. Fick alltid titta i tittögat innan jag
    kunde låsa upp dörren och gå ut. Det går att göra en lång historia kort, och det
    gör jag nu. Det är en hemsk upplevelser att aldrig kunna vistas ute, utan att alltid
    ser sig över axeln.

    • Per

      Visst är det så, ingen lätt sits de har när de knappt vet om de kan visa näsan utanför dörren. Och i mörkret nu på hösten till på köpet. Det verkar som personen är inne för vård nu men hur det blir i framtiden? Enligt en kommentar är han medveten om sitt tillstånd och är djupt ångerfull mellan varven men vad hjälper det Jonna och Johan. Jag tror nog vistelse i fjällstugan är säker under normala omständigheter men finns en stalker i bakgrunden är man aldrig säker.

      Jag förstår att du fick en viss vana att se dig över axeln under den period du blev förföljd. Mycket tråkigt när sådant inträffar och obehagligt för den drabbade. Jag tror också det finns empatiska störningar hos stalkern, att hen inte förstår eller bryr sig om hur illa hen behandlar andra människor. Tur att du fick ro till slut!

  • annepauline

    Men så hemskt med denna stalker. Jag har inte läst Jonna Jintons blogg så vidare ofta men jag läste nu senaste inlägget och det är rent förskräckligt hemskt. Man skulle ju bli helt förstörd av att gå runt och vara livrädd både natt och dag. Jonna brukar väl åka iväg ensam på fotoresor och gå i skogen och fota ensam har jag för mig. Det lär hon inte våga göra nu när hon inte ens vågar vara i sitt hus. Fullkomligt vidrig terror. Lagen är sådan i Sverige så hon och hennes man är mer eller mindre maktlösa. Vad bryr sig den här typen om besöksförbud? Inte ett skvatt!
    Evert Taube hade en kvinnlig stalker i över 30 år som Sven-Bertil sedan ”ärvde”. Hon brände ju ner familjens sommarhus. Vad skulle man själv göra? Det värsta är att man inte FÅR göra nånting för då blir man själv minsann straffad. Men frågan är om inte jag skulle gå ut och köpa ett skjutjärn. Såna finns det gott om på marknaden, inga problem alls att få tag på, lika lätt som att köpa en liter mjölk.

    • Per

      Det är helt säkert påfrestande att leva i detta limbo, inte veta vad stalkern gör som nästa drag. En utdragen katt och rått-lek. Hon skriver ju också om hur trött hon är. Vi skall också komma ihåg att många kvinnor lever i liknande förhållanden i åratal där deras män är förtryckare och förföljare.

      Stämmer uppgiften så är han nu under vård och det lugnar ned sig under kommande månader eller kanske till och med år men händelserna sätter säkert sina spår hos den som drabbats. Så jag skulle tro att det är säkert att gå ut i skogen ensam nu men hur är det till våren?

      Man skall akta sig för att göra något överilat, det kan stå en dyrt även om man har rätt i sak och moraliskt. Ibland verkar det nästan så att lagen och domstolen dömer till förmån för den som begått brott istället för den som drabbats. Du får inte försvara dig mera än att du nätt och jämt överlever. Så tokigt det kan bli!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »