Nytt, gammalt och lite sudd på Kyroboas
I början på juli så besökte jag Kaserntorget i Vasa och där belägna Black Wall Gallery som visade utställningen Undantag. Annars har det varit ganska tunnsått med konstutställningar, evenemang och konserter sedan covid-19 slog till i mars.
Igår blev det besök på Kyroboas, platsen för en gammal hammarsmedja i Kimo. Kyroboas är annars hemvist för Oravais Teater och deras sommarföreställningar. Ifjol såg jag pjäsen ”Under liten himmel” och i år kör de samma pjäs som da capo. Visserligen med reducerat antal besökare per föreställning men likväl sommarteater även denna sommar.
I samband med dessa föreställningar har också fotografen Jens Lax utställning i ett härbre på området. Det var därför jag besökte Kyroboas igår. Jag har sett hans bilder tidigare och var nyfiken på om det fanns nytt att se och hur hans bilder tog sig ut i denna miljö.
Rummet var inte stort men där fanns en rik presentation av Jens Lax bilder. Över tjugo bilder fanns på väggarna och det var för en foto- och konstintresserad ett rent nöje att betrakta bilderna samtidigt som jag fick mig en pratstund med konstnären.
Jag skriver konstnär för en del av bilderna var ren fotokonst där han bland annat använt ICM-teknik för att få fram ”suddiga bilder”. Andra bilder var mäktiga landskapsbilder med ofta österbottniska motiv. Havet och klippiga strandpartier är favoriter bland hans motiv men också betagande bilder av vinter, skog och lokala miljöer. Bilderna var en blandning från tidigare utställningar ”By the sea” och ”Made in Natureland” förutom en del nya bilder.
Flera av bilderna var från för mig kända platser men nu med ny innebörd och stämningar. Så olika man kan se en miljö/plats i vardagen och hur den med rätt handlag, tidpunkt och lite tur kan framställas på en bild så man knappt tror det är sant. För det handlar om skicklighet, förmåga att se motiv, rätt ljus, rätt tillfälle och som sagt, ibland ren tur. Jag vet, dessa tillfällen kan ibland vara sekundsnabba.
En intressant och bra utställning och jag åkte därifrån inspirerad som jag ofta blir när jag tagit del av något som verkligen engagerar. Det må gälla foto eller annat. Det handlar om att se, uppleva och lära.
Jens visar utställningen ännu denna vecka i samband med teaterföreställningar så har du biljett till ”Under liten himmel” så passa på 21, 23 och 26 juli.
Välkommen till Kyroboas i Kimo.
Jens Lax bredvid några av sina bilder på utställningen. Tyvärr kom det en reflex (det vita) från dörröppningen i bilden till höger men det får ni tänka bort. Det är jag som står med kameran i högsta hugg bland träden. Platsen för bilden är för övrigt från Söderåsen i Skåne och en vinnarbild. Jag hade gärna tagit den med hem för den var en av mina tre favoriter.
En del av den miljö på Kyroboas som Oravais Teater utnyttjar flitigt i sina sommarföreställningar.
Jens Lax Photography – Facebook
Under liten himmel – Oravais teater
Under liten himmel – mitt inlägg från ifjol 20 juli 2019
Ladan, 25 sekunder in i videon April Snow, är en annan av mina favoriter från utställningen.
Du kanske också gillar
7 kommentarer
Annepauline
Jag som tänkte åka till Finland och se pjäsen som Oravais teater uppför för andra sommaren i år. Så kom coronan och där flög mina planer iväg. Nåja, det skulle kanske fungera på något sätt att åka men omständligt.
Spännande bilder han har, Jens Lax. Många är väldigt vackra men många tycker jag är för suddiga. Visst kan det vara ”suddigt” i naturen när det regnar eller snöar men suddiga bilder tycker jag inte om. De är inte vilsamma att se på. – Har du någon gång läst kåserier skrivna av Staffan Wictorin? Jag läste ett kåseri skrivet av honom i en veckotidning och det var så roligt skrivet så jag satt och gapskrattade. Flera av hans kåserier hittade jag sedan på nätet och han skriver väldigt underhållande och roligt.
Per
Detta med suddigheten förklarar han med att ”vill jag få betraktaren att stanna upp, titta och fundera på vad hen verkligen ser och upplever och låta fantasin flöda”. Man kan kanske säga att det inte är en exakt kopia av verkligheten utan något man själv måste bidra till för att förstå. Själv tycker jag många av suddbilderna, om vi kan kalla dem så vanvördigt, är både spännande och drömska. T,ex. ladan 25 sekunder in i videon April Snow. Den skulle lika gärna kunna vara gjord med blyerts och så bra fångad.
Ja, äsch så det gick med dina semesterplaner. Så annorlunda denna sommar blev.
Staffan Wictorin? Var det inte en journalist som skrev i Kvällsposten redan den tiden jag bodde i Malmö? Jag tycker jag känner till namnet men jag kan inte på rak arm påminna mig att jag läst kåserier av honom. Jag får hålla utkik. Roliga och humoristiska skriverier går alltid att klämma in. Och si du, en enkel sökning på nätet gav napp. 🙂
Annepauline
Nä ä, jag tycker inte om den suddiga ladan och jag tycker inte om att det ser ut som brand runtom. Bilden ger mig obehag. Märkligt.
Per
Ok, smaken är delad som baken…
Tilläggas bör att alla bilderna är gjorda i kameran och inte i Photoshop.
Per
Hmm, är det samma bild vi talar om? Den bild jag menar är ladan i första videon 25 sekunder in i videon.
Den andra videon har en startbild med en lada som flammar till i gult när solen träffar träden kring och bakom. Är det den bilden du menar?
Annepauline
Aha, nu förstår jag vilken lada du menar. Där håller jag med, den du menar är riktigt fin, och även bilden som kommer direkt efter ladan. Jag förstår nog att det föreställer sol som lyser på träden i den andra bilden men jag får det till att vara eld hur mycket jag än anstränger mig att tänka ”sol”. Nä, den bilden är inte bra, jag vill bara rusa dit och släcka elden och rädda ladan, haha.
Per
Ok, då är vi på samma bild. Att man ta en sådan bild med kamera. Jag hade gissat på pennteckning eller målning.
Ha, ha, ”Aktion rädda ladan” borde startas. Alltför många gamla hederliga lador riskerar att försvinna.