Livet på landet,  Upplevelser

I blåbärsskogen, konspirationer och dansbandsmusik

Något av det värsta som kan hända är att snubbla och tappa kärlet man nyss fyllt med blåbär. Eller något annat bärslag. Det höll på att hända mig igår. Jovisst, ni läste rätt. Jag gjorde igår kväll en runda i blåbärsskogen och fick ihop en bunke blåbär som jag skall frysa in och ha som tillbehör till gröten. Havregrynsgröt och blåbär är väl ändå nyttigheternas nyttighet?

Jag kunde dock konstatera att rik blir jag inte på blåbärsplockning men egenplockade blåbär är så mycket godare än köpebär. Det beror mycket på hur mycket blåbär det finns på tuvorna. Bäst är att hitta en grop och ställa sig där och plocka runt om i bekväm höjd. Sister Jane rekommenderade att jag skulle plocka för hand och skippa bärplockaren. Mera arbetsdrygt men mindre skräp och renare bär.

Något distraherande var alla goda hallon som lockade till avbrott i plockandet av blåbär. Sååå goda! Jag kände mig som en Mors lilla Olle som i skogen gick. Något brummelibrum hörde jag dock inte. Har ni tänkt på hur fin den texten är? I den sången finns ingen björnfrossa, bara en morsa som gav till ett skri. Upphovskvinna till ”Mors lilla Olle” är Alice Tegnér

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!
Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad:
Åh, en kamrat, det var bra se god dag!
Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen: Se där, smaka på!
Nalle, han slukar mest allt vad där är:
Hör du, jag tror, att du tycker om bär.
Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen!

Jag blev tvungen att ta en vilopaus från bärplockandet och satte mig i stranden på min nyinrättade uteplats med ett kasserat trädgårdsmöblemang som jag fått av sister Jane. Med lite renoverande blir det hur bra som helst och kommer att tjäna mig ytterligare något år. Solen sken så fint och det var knappt någon vind. Inga myggor heller.

Jag slog på telefonen och kom att lyssna på ett SR-program, nämligen ”5G och coronakonspirationen”. Alla dessa konspirationsteorier, varifrån får de allt? Fantasin måste vara oerhörd! Bara detta att corona-pandemin skulle vara orsakad av strålningen från 5G-nätverk. Att 5G skulle försvaga immunförsvaret eller till och med att 5G-nätverk skulle sprida själv viruset. Hur nu det skulle gå till kan man undra. Kolla om ni är intresserade, länk nedtill.

Dessa som odlar konspirationsteorier måste i grunden hysa starkt misstroende mot politiker, myndigheter och vetenskapen. Kanske mot människor i allmänhet? Någon som är ute för att lura dem och som måste avslöjas. Folk har också i alla tider varit intresserade av sägner och fantastiska historier och konspirationsteorier är kanske bara en modernare variant av detta?

På väg hem kom jag att lyssna på P4 Dans i bilradion. Dansbandsmusik är kanske inte min starka sida men detta program lyssnade jag på, främst för att mannen vid mikrofonen var Per-Göran ”Pex” Svensson, en äkta skåning. Sångare och basist i Perikles. Så roligt att höra honom prata riktig skånska. Ibland kan jag sakna Skåne och skånskan något fruktansvärt. Den äkta skånskan, det där lite sävliga och trygga språket. Och ljuset över det kuperade landskapet en sen sommarkväll under en cykeltur utanför Malmö. Den tiden cyklade jag mycket mera än nu.

Dansbandsmusik är inget jag diggar jättemycket även om det också finns en och annan njutbar sådan låt. En låt han spelade som jag kom att gilla var ”Cykelen e nyckelen” med Danne Stråhed & Dynamo. Så skånsk och malmöitisk! Bara det att det tillkommer ett extra e i ord som cykelen och nykelen. Eller Triangelen, som är en knutpunkt i Malmö.

Så många intressanta radioprogram det finns! Så många poddar man borde lyssna på, filmer att titta, böcker att läsa, musik att lyssna till, platser att se, människor att träffa. Så många blogginlägg att skriva och så mycket blåbär det finns att plocka. Livet är bra kort ändå.

En ny dag, en ny vecka! Måndagar och fredagar är veckans bästa dagar. Måndagar därför att framför oss ligger en hel orörd vecka, fredagar därför att då är det helg! Något kul ni har på gång denna vecka?

Det ser kanske inte ut att vara så mycket men det blir flera askar att frysa in. Jag har dock begränsat utrymme i min frys. Finns det plats blir det kanske en runda till i blåbärsskogen.

På väg hem upptäckte jag detta konstverk skapat av någon av  bygdens söner. För inte kan det väl vara en tjej som står för bravaden? En ganska snygg åtta. Kanske som ett hemligt meddelande till något Ufo som kilar omkring i rymden och håller koll på oss från ovan. För Ufo:s finns väl?

Kvällsljuset föll så fint på dessa två ungtallar att jag bara måste knäppa en bild.


P4 Dans med Pex Svensson – Sveriges Radio
5G och coronakonspirationen – P3 Nyheter Dokumentär

12 kommentarer

  • Annepauline

    Härliga blåbär! Jag hade ut en hink med lingon en gång. Jag snavade på en trädrot och kickade till hinken så den flög. Fy fasen så sur jag blev, hinken var nästan full med lingon så där fick jag jobba extra en bra stund. – Ett annat tillfälle jag kommer ihåg var när jag väldigt stolt mjölkat en ko alldeles själv och fått en lite mindre hink full med mjölk. Jag var inte mer än fem, sex år och dum som jag var gick jag in i köket och ställde hinken på golvet. Jag skulle ha egenmjölkad mjölk till kvällsgröten. Vad hände? Vår hund Nero fick nosväder på den fina mjölken och drack upp alltihopa! Jösses, så ledsen jag blev! Det är inte riktigt klokt men jag blir ledsen än i denna dag när jag tänker på det. Nero var väldigt nöjd och hade mjölkmustasch och jag grät.
    UFO:n finns tror jag. Spöken också. Eller kanske inte spöken som sådana men besök på jorden från andevärlden.
    Känner inte du på vissa ställen att det är en ”tragisk” plats, människor som levt där har varit olyckliga eller på ett annat ställe att det är en lugn och skön och harmonisk plats. Jag har för mig att det har med andevärlden att göra och händelser som hänt på just den platsen. Låter det väldigt flummigt?

    • Per

      Du må förlåta mig men när jag läste din berättelse om hunden Neros bravad blev jag full i skratt. Alltihop drack han upp, den glupska jycken! Och med mjölkmustasch och allt i efterskott. Ja, det var en stor besvikelse för en fem- sexåring, det förstår jag. Inget jag har roligt åt.

      Hmm, jag har ingen erfarenhet av Ufon eller spöken så det kan jag inte ta ställning till. Mest lutar det åt att varken Ufo eller spöken finns. Sedan beror det förstås på vad men avser med dessa fenomen.
      Tragisk plats och en speciell känsla där? Nej, inget jag heller känner eller känner till. Jag är kanske alldeles för prosaisk av mig för att uppmärksamma sådant.

  • annepauline

    Jag halkade in på ett av dina gamla inlägg nämnligen Moonshine från april 2011. Haha, moscha och närpesiska.
    Min far var från Närpeshållet så jag förstår närpesiska till hundra procent och talade dialekten obehindrat förr i vääden. Jag har inte praktiserat talandet på många år så det är nog sämre ställt med att tala närpesiska nu för tiden. Moscha har jag smakat, tvi och fy. Hur någon kan dricka det fattar jag inte. Men man kanske måste tvinga i sig första glaset och sedan går det av bara farten.

    • Per

      Ha, ha… det kanske är som med surströmmingen som nu åter är aktuell. När man väl har vant sig så är kanske moscha och surströmming hur goda som helst! Jag kan tänka att det handlar mycket om fabrikörens tålamod och skicklighet. Kräftor är väl också på ropet denna månad? Tänk, jag har aldrig testat att äta kräftor! Däremot har jag ätit upp en hel burk surströmming av märket Röda Ulven.
      Moscha från Närpes har jag inte testat, däremot norskt hembränt. Fy, vad starkt!

    • Per

      Se där, många timmar musik för den dansbandssugne!
      Jo, inte behöver man köpa egen musik i dagens samhälle. Bara kolla radiospalten eller söka på nätet.

  • Sister Jane d.y.

    Se så fina blåbär du hittade, färdigt rensade. Jag tycker om att plocka bär för hand, jag gillar nämligen inte att rensa. Till lingon använder jag ändå plockare, de är lättare att rensa. Då man plockar bär kan man låta tankarna segla iväg eller bara det att stanna upp och lyssna på tystnaden, det är helt underbart.
    Jag minns att jag spillde ut mina lingon en gång då jag va liten, kanske 4 – 5 år. Krokodiltårarna sprutade och min kära far delade med sig, så jag fick lite i min lilla hink i alla fall.

    • Per

      Lite till rensade jag allt när jag satte dem på burkar och sedan in i frysen. Men mera ryms så det blir kanske en sväng till i blåbärsskogen.
      Nå, men det var då för väl att du fick påfyllning av far.
      Även om krokodiltårar inte passar in i sammanhanget. Eller…?
      Krokiltårar = falska tårar, hycklad sorg

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Krokodilt%C3%A5rar

  • Annepauline

    Du har inte missat något när du inte ätit kräftor. Folk i kungadömet är som galna i kräftor. Eller är det kanske snapsen till som hägrar? Kräftor smakar enbart saltvatten smaksatt med dill. Jag har ätit kräftor två gånger, lika värdelösa båda gångerna. Folk sitter och suger och slurpar och stönar och stånkar över hur gott det är. Jag fattar ingenting, man hittar en pytteliten bit kräftkött som smakar…just det, saltvatten smaksatt med dill.
    Då smakar surströmming betydligt mer och bättre. Jag äter surströmming med potatis, jaja, tjat mandelpotatis, det fungerar bra med vilken potatis som helst, sedan gräddfil med gräslök i. Det behövs inte mer. Lukten? Njaa, surströmming luktar betydligt godare än en person som ätit kräftor och druckit en massa snapsar en hel kväll.

    • Per

      Det var då tur! Tänk om jag missat en delikatess i hela mitt liv. Men jag känner att jag ändå borde ha ätit åtminstone en kräfta innan jag lägger hatten på hyllan. Läggs de inte levande i kokande vatten?

      Kanske bättre då att hålla sig till surströmmingen? I kunniga vänners sällskap som visar hur det går till. Det är där hemligheten ligger. Tror jag.
      En som är glad i vitlök luktar ju inte heller speciellt gott. Kanske jag borde börja med det, äta rikligt med vitlök för att få folk att hålla sig på avstånd… bärandes på en halvt öppnad burk med surströmming. Skippa masken, köp en burk Röda Ulven!

    • Per

      Ja, jag undrar om de gör så, slänger dem levande i kokande vatten? Låter inte speciellt humant även om det är en kort process.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »