Stormen
Sömnlös låg jag största delen av natten till torsdag. Vinden rev och ryckte i stugan. Det grymtade, smällde, knarrade, knäppte, ylade, susade, busade, bullrade. Så otroligt många ljud en gammal stuga och en storm tillsammans kan frambringa! Stormen Aila drabbades oss redan på onsdagskväll med det första korta strömavbrottet 19:45 för att sedan fortsätta med sin lek med på/av elektriciteten under kvällen och natten. Någon gång mot morgonen försvann elen helt samtidigt som jag slumrade till ett par timmar.
Vi visste om stormen så vatten hade jag bunkrat upp och i övrigt också plockat bort allt löst på gårdstunet. Sedan var det att vänta med en viss förtjusning. För visst är en riktigt häftig storm något att uppleva? Känna naturens enorma krafter som släpps loss och man som människa bara måste huka sig och vänta på bättre väder.
Men så har vi också medaljens baksida: strömavbrott, inget vatten i kran, dåliga telefon- och Internet-förbindelser, skador på hus och egendom, i värsta fall förlust av människoliv, avstängda vägar, skog som vräks omkull, färjor som ligger i hamn, inget blir som man tänkt sig den dagen.
Högsta vindstyrkan, 35,3 m/s, uppmättes på Kallan utanför Jakobstad och allmänt så susade stormen Aila på med styrkor klart över 21m/s där gränsen för storm ligger. Som mest var 20 000 österbottniska hushåll utan elektricitet och fortfarande nu på fredag finns många som fortfarande väntar. Själv fick jag tillbaka den ack så viktiga ”strömmen” redan efter lunch på torsdag medan andra i byn förblev utan. Så beroende vi är av elektricitet! Som tur är kunde jag göra upp eld i spiseln tidigt på morgonen för att få mitt heta tevatten och lite värme i stugan.
Stormen kom från Atlanten över fjällen mot Bottenhavet men konstigt nog uppmärksammades den inte i massmedia i Sverige och mellersta Norrland. Som om den inte funnits. Det enda som jag hittade var en kort notis att några hundra abonnenter i Skellefteå som tillfälligt blev utan el några timmar. Så stormen verkade ha morskat till sig rejält över Kvarken och Bottenhavet innan den drog in över landskapet för att därefter sakta försvinna mot sydost.
Idag är det åter frid och fröjd och normala verksamheter drar allt mera igång. Dock finns det ännu många i skärgården längre ut som fortfarande väntar på elen och ett styvt jobb återstår med att röja upp alla vindfällen och skogar som farit illa. Hur det ser ut vid min sommarstuga vågar jag inte sia om, utsatt för nordan som den är. Dit får jag nu på förmiddagen bege mig för att inspektera. Motorsågen finns med i skuffen.
Så här såg det ut några hundra meter från min stuga. Räddningstjänsten körde skytteltrafik under natten till torsdag och röjde vägen vartefter träd blockerade vägen. Här stannade de till hela tre gånger och lät motorsågen tala. Vägen full med barr.
Kottar på vägen men här kommer nog inga träd att växa upp.
Här väntar lite arbete för mig. Tre björkar lade sig till ro i Kalvhagen. Lite bättre utsikt mot byn kommer jag att få samt värme under jobbet och sedan i spiseln. Fler vindfällen finns på andra ställen.
Senare på kvällen besökte jag bekanta på Västerö och där hade ett stort antal träd vinkat kring huset dock utan att skada. En hel del arbete väntar för Roger. Dock låg många ledningar för el och bredband på marken och träd som lutade sig mot ledningarna på sina ställen. Elgubbarna har en hel del att göra längre ut i skärgården innan strömmen åter finns i väggen. Här en rejäl rottorva som spretar i luften.
Förresten ordet ”vinkat”, som vi säger här i Österbotten i betydelsen stjälpt omkull, är det vanligt på annat håll? Annars betyder det mest att vifta, hälsa, gestikulera.
Till sist en kort video på Tuben som jag tillägnat stormen Aila:
6 kommentarer
Annepauline
Fy fasen för stormar. När stormen Gudrun gick blåste det som mest 36 sekundmeter i byarna här och det var inte roligt. Det bara ylade ute. Jag var rädd. Två år efter stormen var jag i Lysekil och såg skogar som stormen fällt. Det var helt overkligt att se jättestora områden med helt fälld skog. Jag kommer inte ihåg hur många hushåll som var utan el då men det var tusentals. Nog är det guld värt att ha en vedspis när elen försvinner. Nä, stormar tycker jag absolut inte om.
Per
Gudrun, alla stormars moder. Åtminstone i Norden. Våran Aila var kanske inte i den klassen men långt ifrån var det inte. Vi får se hur stora skadorna är på skogen och hur länge det dröjer tills alla fått el i väggen. Ikväll rapporteras det att hela byn fått el och det är vi glada för även om norra delen fick vänta ett dygn extra. Så det finns hopp. Och jo, en vedspis är något av det bästa som finns. Så behaglig värme den ger. Jag eldar nämligen ikväll. 🙂
hasse
Allt ok på villan ?
Per
Jo, villan klarade sig med ett par meter när en björk dråsade i backen. Annars många vindfällen ut till vår udde. Som tur var hade villagrannen redan påbörjat röjningen vid vägbommen och sedan fortsatte vi tillsammans. Ensam hade det nog blivit lite väl mycket.
Erik Forsling
Stormen, som din rubrik lyder, är också namnet på en härlig pjäs av William Shakespeare. Tyvärr har jag personligen bara skådat den i biografformat. Men kanske en gång innan någon lägger locket på min kista får jag se den på en teaterscen. Vem vet. En äkta skröna är det i alla fall. Och den den gode Williams texter har jag i både original och olika svenska översättningar. Kanske dags att läsa på.
Per
Jag stod i valet och kvalet när jag satte rubriken. Alternativen var ”Stormen Aila” eller bara ”Stormen”. Som synes vann Stormen. Tyckte det lät mera dramatiskt och kraftfull än något annat. Det visade sig sedan att jag redan tidigare använt denna rubrik så bra måste den vara. Både jag och gamle William gillade den
Vi får hoppas att du får se Stormen på teater vid tillfälle. Jag antar att den är skriven som teaterpjäs?
https://villniles.com/2011/12/26/stormen/