En 10-poängare och våta vantar

På tal om snögubbar, vinter och blidväder, som för övrigt fortsatte idag, kom jag att tänka på de snöbollkrig som skulle utkämpas när snön var kramig. Det slog aldrig fel att snöbollar skulle kastas när tillfälle gavs.

Speciellt minns jag de snöbollskrig som skedde nedanför väderkvarnen när vi barn gick hem från byskolan i början på 60-talet. Det var Norrbyn mot Söderbyn och det gällde att pricka in en fullträff så att mössan flög. Det gav 10 poäng. Men fick man själv en boll mitt i fejset eller snö innanför skjortan var det inte så roligt. Det var som slaget vid Oravais men vem som vann eller förlorade minns jag inte så noga. Det kunde säkert vara olika beroende på bemanningen. Om någon vann, överhuvudtaget.  Fejden böljade fram och tillbaka tills vantarna var våta eller man bara tappade lusten. Men motion fick man och när man kom hem skulle snögubbar och snökojor byggas. Om man inte skulle ut och skida. Jag minns att vi var ute så mycket det gick och dagsljuset tillät. Både i blidväder och i kyla.

En gång stod vi pojkar på skolgården och kastade snöbollar på flickorna som stod i farstukvisten och inte vågade sig ut. Så fort de gläntade på dörren kom en kanonad av snöbollar och dörren drogs hastigt igen. Så höll det på en god stund till dörren slogs upp på vid gavel och läraren stod i dörröppningen. Ve och fasa, men alla hann hejda sig med knapp nöd utom en gosse från Byholmen. Snöbollen flög som en missil elegant genom luften och träffade läraren rakt i bröstet. En 10-poängare trots att det inte var en träff i huvudet. Gossen åkte in med fart genom dörren, flickorna kom ut på skolgården och sedan var det lugnt och stilla resten av kvarten. Jo, så hette pausen mellan lektionerna; jag vet inte om den heter så än idag.

Vad jag minns skadades ingen allvarligt av snöbollar men en och annan fick nog avbryta striden när ögat murades igen av snö. En hedersregel var att ingen sand eller sten fick finnas i snöbollen. Något annat jag minns var de våta vantarna som man fick dras med när det var blidväder. Men det var inget hinder att både vantar och byxor var våta, hade man ett värv i snödrivan skulle det utföras. Det var tider det!